you will always find me in the kitchen at parties

jag älskar att fylla år! varje år blir jag smått besatt av att fixa kalas, och jag snöar in på teman, knep och knåp och så maten såklart. i år har jag förkastat ett tjugotal briljanta idéer, i ett försök att vara realistisk gällande ekonomi, förberedelsetid och god ton. så nej, det blir ingen fiskdamm, det blir inga påtvingade lekar, det blir inte godispåsar, goodie bags med presenter eller en massa bubbel till alla. jag har dessutom fått stryka tio rätter från min festmeny. mest för att jag inte är peppad på att laga en massa mat som jag själv inte kan äta, men också för att jag inte skulle hinna förbereda allt (och hur vet man hur mycket mat man ska laga egentligen?). vad som blivit kvar på listan är en massa goda sallader, ugnsbakade grönsaker, ostar, sauterade champinjoner, en vegangryta, spansk tortilla, krämiga såser, salami, oliver och nötter. och ovanpå det en fruktsallad med vispgrädde, bara för att det är den perfekta efterrätten: skönt sund och härligt syndig.

ja, jag älskar att ha kalas, särskilt när jag fyller år, för då passar jag på att bjuda hem familj och vänner från helt olika bekantskapskretsar. jag har sett så vacker vänskap uppstå i min lägenhet, och dessutom blir mamman och pappan så glada när de får titta på de där vännerna som de inte träffat sen vi var små tonåringar.

när man har fest får man också lov att pynta och flytta runt, bränna speciella skivor, röja undan och tända tusen stearinljus. stearinljusen kommer att komma väl till pass det här året, för det är klart att alla lampor ska släckas på earth hour. vi klarar oss nog utan musik och robinson (till somligas fasa).

ja, jag älskar att ha kalas. åtminstone fram tills det att det kommer hit folk. då börjar det bli jobbigt, dels att få folk att slappna av, men kanske också att slappna av själv. och så är det hela grejen med att fylla år. det är ju egentligen ganska ansträngande att stå i centrum, så det gör mig inget när folk dyker upp och har glömt anledningen till kalaset. grattisbiten ska helst överstökas så fort som möjligt, och herregud vad jag besväras av presenter! jag älskar såklart att få fina saker, men ni vet det där ögonblicket när man liksom står med ett fint inslaget paket i händerna och givaren tittar sådär förväntansfullt på en och väntar på den glada reaktionen? då blir jag till en docka med plastleende. tack, tack, tack och åh, vad fint! det är ju inte förrän senare eller dagen efter som jag kan uppskatta den fina gesten. synd. jag ska öva på det, jag lovar. jag ska bli en skönt chillad värdinna som tar mig tid att njuta av att vara mittpunkten. jag ska börja öva på lördag.


på min riktiga födelsedag fick jag en massa fantastiska presenter från mamman, pappan och systrarna. bilder kommer i morgon. nu ska jag plugga goda recept och mysa av planeringen.