inte ENSAM-ensam

mannen är bortrest och det slår mig att det är ganska skönt alltihop. att kunna göra vad jag vill när jag vill. det är såklart inte så att jag inte kan göra vad jag vill annars, men när vi är två är det alltid så lockande att kura ihop sig i vardagsrummet hela helgen, bygga bo och köra TV-seriemaraton. när jag är själv däremot, inbillar jag mig att jag är Carrie (SATC, inte Stephen King) och med diskbänk och bord avtorkat och sängen bäddad sippar jag kallt, vitt vin och är så upptagen med att känna mig som någon som känner sig själv, att jag inte har någon som helst längtan efter TV.

det var igår, när jag var hemma hos min väninna (vi kan kalla henne en blandning av Miranda och Charlotte), åt take away-thai och såg svenska filmer*, som spiken slogs på huvudet. förr, när jag fortfarande hade mitt gamla jobb, jobbade jag kväll en dag i veckan + varannan helg, och hade således en dag för mig själv varannan fredag och varannan tisdag eller torsdag. då lade jag ansiktsmasker i badet, surfade runt på meningslösa webshoppar, läste bloggar, läste böcker, rensade garderoben och hade det alldeles knäpptyst runt omkring mig. nu jobbar vi efter ganska exakt samma schema, skiljs åt i porten med en puss varje morgon tjugo i sju, kommer hem samtidigt, äter samtidigt, sover samtidigt. det är fint egentligen, och det får mig alltid att tänka på Bertils föräldrar i Nils Karlsson pyssling som jobbar tillsammans på fabriken dag efter dag, men det är fortfarande ovant efter att i ett helt liv ha haft udda rutiner och ganska mycket ensam-tid. den gamla hunden sitter inte riktigt än.

och det är när martin åker iväg nån helg som jag glider in i den sköna och driftiga singelpersonen; hon som är händig, flyttar möbler, sorterar och donar. idag har jag till exempel ränt runt på stan och letat efter Sartres Muren, utan resultat (någon som har den?), gjort tusen sit ups (jag ljuger) lämnat in en massa junk på Myrorna, flanerat runt i butiker och fallit för frestelser. har till exempel köpt brun-utan-sol. varför? vet inte, för pigmenten i min hud är superkänsliga för sådant och jag blir alldeles smutsflammig, men jag tänkte att det kanske var bättre att vara fet, obeläst och orange än fet, obeläst och blek. har även köpt praktiska förvaringspåsar och en klänning som jag definitivt inte behöver, men herregud, vem gör?

som nästa steg i min självständiga singelhelg ska jag läsa klart en bok, dricka mer vin i badet, använda en pimpsten för första gången i livet och röka en cigarett endast iklädd militärjacka. ni hör ju själva. en helg i sus och dus. tänker därefter vägra att gå på någon av de fester jag är bjuden på. kanske ta en öl på någon blåsig och regning uteservering i stället. tror att det är vad Carrie hade gjort.




*en enkel till antibes - sjukt ojämna skådespelarinsatser, fin historia men inte värd att spendera tid på.
jag saknar dig - som jag fortfarande vill ska heta jag saknar dig, jag saknar dig, även den ojämn i skådespeleriet, men bra och gör ont där inne i bröstet och varje gång någon i filmen grät så grät jag med.