och så står man där efter en tvåtimmarsrush med svettpärlor på överläppen och i nacken, och det enda man tänker på är hur kissnödig man är och man ska precis springa iväg till toaletten när den där gästen kommer släntrande och beställer en latte (alltid latte, alltid dessa jäkla latte) och man säger "javisst!" och snabbt som blixten fixar lisa lightning en latte, placerar den på bardisken där plånboken redan ligger, och gästen säger "tack!" men ser plötsligt en kollega som hon bara måste prata med och så vänder hon sig om och man lutar sig demonstrativt lite över disken, fortfarande med handen runt pappmuggen, men gästen babblar och man börjar plocka med saker för att tiden ska gå och man torkar lite bänkar, lägger papperspåsar och servetter i högar, putsar ångröret en extra gång och håller på att kissa på sig. och man ställer sig vid disken och hrrmm-hrmm-ar, men gästen står med ryggen mot, och hon pratar och gestikulerar och efter fyra minuter kommer ett gäng andra kunder och DÅ säger lattegästen "nämen oj, har jag inte betalat? här står jag och snackar!" och så slänger hon upp jämna pengar, tar kaffet och går. och så har man missat chansen till kisspaus eftersom kön byggs på, som vanligt, och när man efter en timme får en lugn stund igen så har man glömt vad det var man skulle göra eftersom huvudvärken trummar sönder baksidan av ögongloberna och benen känns som spagetti av betong.
ja, ni vet hur det är.
en viktig sak att minnas som konsument är att en ensam kund är också en kö för den som jobbar.
en annan viktig sak att komma ihåg är ATT MAN INTE BEHÖVER VARA SÅ JÄVLA DRYG OCH LÅNGSAM BARA FÖR ATT MAN SJÄLV HAR ALL TID I VÄRLDEN OCH HAR HUR MÅNGA SATANS KAFFERASTER SOM HELST!!!!
det var bara det jag ville säga...
5 kommentarer:
been there, done that! Fy fasiken vad jag inte saknar att jobba på kafé ibland!
det värsta är att kunden sällan/aldrig har förståelse för det man gör. tycker att alla, oavsett bakgrund, borde jobba ett par år inom de yrkesområden med sämst villkor och status. hade gjort dem (oss?) till bättre människor.
Ja, i alla fall hade det kanske gett lite mer förståelse. Jobbade under galna villkor på ett kafé och orkade knappt stå för att vi var för få och hade ingen paus. Vi hade inte någon som diskade åt oss och tallrikar och allt tog slut så det var kaos. Gissa då om jag höll på att strypa kostymmannen med portfölj som just avslutat sin lunch när han medvetet lämnade kvar sin slabbiga bricka på bordet, gick förbi mig och pekade på den (det fanns såna ställ man kunde ställa bort sin bricka på för att underlätta) och sa till mig: Lämnar den där, du ska ju ha lite att göra också! höhö! Och så gick han den lille skiten!
åh, fy fasen vilka as det finns!
Skicka en kommentar