tredje dagen med huvudvärk. nej, inte molande spänningshuvudvärk eller förkylningssnörvelhuvudvärk, utan dånande, dunkande mardrömshuvudvärk. knastrande, bultande, som om hjärnan är för stor. från käkarna, via tinningarna upp och runt om. när jag tar alvedon så skrattar huvudvärken åt mig. när jag nyser, hostar eller lutar mig fram så svartnar det för ögonen. när jag vaknade hade jag så ont att jag började gråta.
eftersom det är tredje dagen börjar jag bli orolig. alltså ringde jag min doktor på vårdcentralen. där köade jag först i 40 minuter, och det evinnerliga tutandet i örat hjälpte inte, nej faktiskt inte alls, och sen frågar min doktor:
-är du SÄKER på att det inte är spänningshuvudvärk?
-ja, jag är helt säker. det här är olidligt!
-du kan ta ipren.
-men jag tror inte det hjälper...
-du kan komma på onsdag klockan ett.
-jag kan tyvärr inte då för jag ska på begravning.
-då är det spänningshuvudvärk du har.
-nej, det är det absolut inte. har du inga tider innan det?
-du får komma på torsdag.
om jag har såhär ont i huvet till på torsdag är det kört. jag lovar. jag dör hellre.
ni förstår, jag kan inte röra mig utan att tårarna börjar rinna. det GÅR inte. jävla skitdoktor.
2 kommentarer:
åh, stackare! jag var med om nåt liknande huvudshelvete för ett tag sen och ha nog kvar några starka värktabletter om du vill ha! man blir lite knockad, en de funkar fint...
tack söta du! gick till apoteket och köpte lite olika som ska testas, men funkar inget hör jag definitivt av mig till dig!
Skicka en kommentar