...vet inte vad jag ska säga egentligen. kanske att jag satt med ett lyckligt flin i fyra timmar. eller att jag nästan började gråta flera gånger. eller att doasystrarna hjulade och att leonard cohen hoppade hoppsasteg av scenen. eller kanske att han, trots alla år, alla konserter, alla tusentals spelningar, fortfarande låter uppriktig när han tar av sig hatten, trycker den mot hjärtat och tackar för en minnesvärd kväll.
när han sjöng I'm your man ändrade han texten, från bara mask till old man's mask (And if you want another kind of love I'll wear a mask for you), och hey, vilken mask det är. om jag ser ut så när jag är 76 så ska min kille vara jäkligt nöjd, och kanske lite gay, men det är smällar man får ta.
konstiga saker som händer när publiken är 50-plussare är att folk går innan extranummerna är slut. oförskämt. som att resa sig i slutet av en teaterpjäs och gå före sista replikerna, för guh, man vill ju inte behöva köa för att komma ut från parkeringen. jag hamnade bredvid ett par överförfriskade herrar som luktade efterfest. den ena somnade under första setet. och snarkade. den andra pratade för sig själv och flyttade sig närmre och närmre mig tills han satt på halva min stol. jag trodde dessutom att han tog på mig ett tag, men det visade sig vara fett och inte händer. jag fattar inte grejen. 750 spänn för att sova på en arena, eller vara så full att man inte kan sitta still, måste väl ändå kännas onödigt även för den välbeställda medelklassen?
men jag är inte arg. jag är glad. för jag har fått höra First We Take Manhattan, Ain't No Cure for Love, Everybody Knows (så sinnessjukt bra) I'm Your Man, Take This Waltz (tillägnades göran tunström), Suzanne, Sisters of Mercy, Hallelujah, So Long, Marianne, Hey, That's No Way to Say Goodbye och såklart en fantastisk hög låtar till och med en fin Famous Blue Raincoat on top, och I can die a happy girl.
här hade jag kunnat lägga in ett halvtaskigt foto från kvällen, men jag kunde inte förmå mig att plocka fram kameran. inte när jag inte ville missa en stavelse, en not eller ett andetag. magiskt.
dessutom fick jag en systerson klockan sex. hej arvid. välkommen.
sydsvenskans recension
håkan engströms blogg
expressens recension + låtlista
sydsvenskans cohen-quiz (jag fick 7)
rockfotos bilder
aftonbladets recension
3 kommentarer:
Håller med dig ord för ord. Satt jättebra nästan längst fram och fick bli lite fasthållen för att inte stå upp och hoppa av lycka :)
Är nu 40+ och lovar högtidligt att aldrig ALDRIG bli en sån där förtidigt-död människa du beskriver.
ja, LOVA! haha! jag är fortfarande lite hög av lycka efter igår...
åh, det låter magiskt!
Skicka en kommentar