ibland är det de små stunderna i livet som är avgörande för välbefinnandet.
jag skulle göra en pytt i panna. jag var sliten och trött. jag tärnade de förbaskade rotfrukterna och kycklingen (var livrädd för att kontaminera mitt kök, som vanligt, så diskade redskap och skärbräda med en gång efteråt, först kallt sen varmt, bara för att upptäcka att jag gick runt med en bit rå kyckling under strumpan). lyssnade på tankesmedjan. drack ett glas vin. kom på att jag aldrig ville att det skulle bli klart. det var så himla trevligt, avslappnande och lustfyllt, alla dessa förberedelser och radion och vinet. hällde ut mitt grönsakshack och skar allting igen, i hälften så små bitar.
aldrig har en pytt i panna tagit så lång tid.
serverades med en timjancreme.
(det var gott också.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar