damen ser jämt missnöjd ut. det är som om ansiktet fastnat i en hopknipt grimas, mungiporna håller på att trilla ner på golvet. hon håller armarna i kors, har kappan över de smala axlarna och när hon tittar på en lutar hon huvudet bakåt, för att kunna se ner oavsett nivåskillnad.
efter att ha vankat fram och tillbaka mellan bordet och smörgåsmontern några gånger bestämmer hon sig för att slå till. hon tar sin kaffekopp och en assiett och öppnar luckan. det tar tid. hon väljer, jämför, flyttar runt de färdigbredda ost- och rostbiffsmackorna. jag hinner ladda om kaffebryggaren, plocka fram nya servetter och fylla på kaffeskedar. till slut har hon masat sig fram till kassan.
-du, den här mackan e helt sne!
-ja, ojdå. jag har visst skurit snett.
-det är ju inte ens en halv bulle, bara som en fjärdedel.
-hehe, jo, jag är ju ingen maskin, så jag kan göra fel.
-borde va halva priset.
-vet du vad, jag byter gärna ut den mot en annan, som är större.
-ja, det kan du gott göra.
känns skönt, att jag lyckats liva upp hennes dag med en gammal hederlig gnällstund. nu är hon nog nöjd.
hon har för övrigt en trevlig man, en enormt trevlig syster och en trevlig, om än en smula senil svåger. ett välbalanserat sällskap med andra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar