jag fattar inte grejen med att plagiera texter i krönikor och tweets. NA:s Katarina Ekspong blev avslöjad av sin egen tidning (applåd) och aftonbladet kör någon sorts reklam-genom-plagiat-kampanj verkar det som. först skriver Malin Wollin en krönika om brunnberg, som sedan citeras lite vagt av Lars Ohly på Twitter ; en tweet som i sin tur citeras på aftonbladet som om det är hans egna ord. att läsa samma citat med flera källor får i alla fall mig att googla runt och har därmed skapat ett ansenligt antal träffar på aftonbladet.se. så antingen är det fråga om ett slags diskret ryggdunkande kollegor emellan, eller så läser aftonbladetskribenter varken varandra eller länkar till sin egen tidning.
och apropå plagiat så fattar jag inte riktigt poängen med att stjäla någon annans ord i en krönika. en krönika ger ju utrymme till att skriva vad som helst, att kräka ur sig de mest subjektiva iakttagelser helt utan att behöva djupdyka i någon som helst faktakontroll. det borde vara lätt som en pajbit att skrafsa ner något utan att behöva stjäla. om ens fantasi är så begränsad och ens inspiration så skral så borde man kanske fundera på om det inte är dags att överge sitt uppdrag. så det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar