onsdag, april 22, 2009

arbetsmarknaden, min själsliga död



finns det någon i hela vida världen som någonsin fått ett jobb genom att skicka in en så kallad "spontanansökan" eller "intresseanmälan" via arbetsgivarens hemsida? ni vet, sådana sidor där man fyller i formulär. man anger ålder, utbildningsnivå, vilka olika tjänster man kan tänka sig och i vilka städer man kan arbeta. det värsta är när man, som jag, inte har erfarenhet av just den typen av arbete som man söker. det är med apatiska fingertryckningar och regnmolnigt sinne som man kryssar i "nej" "nej" "nej!" på frågor om kvalifikationer.

det känns fint på något sätt att jag fortsätter att skicka in dessa spontanansökningar, utan att för en sekund tro att det ska leda till ett jobb.

jag vet, man ska gå in där man vill jobba, veva CV och ansökan i ansiktet på chefen och le så brett att visdomständerna ser ut som framtänder, men det kan jag inte gärna göra när jag känner mig febrig och skakig.


och om man väljer att vara positiv så har jag sökt fem jobb idag.

hade jag haft en arbetsförmedlare hade han/hon varit stolt.



det där med arbetsförmedlingen är ju kul. de är som ett eget folkslag. till för att hjälpa? jag är inte så säker. och a-kassan sen! jag blir gråtfärdig när jag tänker på det:
jag betalar in pengar till a-kassan, men med min nuvarande anställning kommer jag aldrig att få ut ett öre. eftersom jag är timanställd och jobbet har säsongsstängt på sommaren, kan jag aldrig redovisa tolv månaders arbete. visst är det ironiskt? och störtidiotiskt.


för några veckor sen mailade jag iväg en ansökan där jag poängterade mitt goda ordningssinne, bara för att komma på i efterhand att jag glömt bifoga CV. också smart.

Inga kommentarer: