Igår var jag hemma hos min storasyster för att gå igenom hennes kläder och saker. hon ska flytta nu igen och kan inte ta med hela bohaget till Kanada. Det är härligt och obehagligt att rota igenomnågon annans liv. på loppis eller i en second hand-butik är det okej att bli exalterad eller rata prylar och plagg, men när ägaren är närvarande känns gamigheten olustig. särskilt när de olika fynden direkt förknippas med den forna bäraren. jag är i alla fall nöjd med de pinaler jag roffade åt mig. två par skor, varar ett par trasiga, men som jag som är händig lagade på nolltid. en väska som jag för alltid kommer att se som sofies snarare än min, liksom hennes lila morgonrock som är alldeles mjuk, lång och fluffig. fina blusar, koftor och ett par jeans som är för små, men som jag måste förbarma mig över eftersom jag var med vid inköpstillfället (i Sheffield) följde också med hem till mig. några fantastiska svarta toppar hamnade först i min påse, men åkte tillbaka i bortskänkes-högen i andra sorteringen. för jag ska vara ärlig: jag har inte varit en storlek S eller 36 sedan jag var elva år gammal, och kommer inte att bli det igen. kryddor, sesamfrön och väldoftande värmeljus var däremot i precis min storlek! vilken tur. och en fickspegel med blommönster, flygstrumpor och ännu en svart kappa är ju sådant som knappt tar någon plats ch alltså är varmt välkommet. två saker undrar jag däremot över:
1) varför plockade jag på mig en chockrosa, för liten paljettklänning från HM
i stället för den blommiga laura ashleyklänningen som passade?
2) när ska jag använda alla bakgrejorna när jag inte gillar att baka,
aldrig har uppskattat muffins och dessutom äter GI de flesta dagar i månaden?
alla fina dekorationssaker, som hjärtströssel, fairy dust och kristyr, kan ju användas till annat än muffins, så om jag bara kan hitta ledig tid och inspiration, så kan det vankas finbak i alla fall. en pyntad chokladtårta kanske, som jag kan glufsa i mig någon dag när jag ger fan i dietisternas goda råd? och jag tycker ju om att bjuda på saker, så jag behöver inte äta alltihop själv.
det där med att hitta tid borde bli enklare framöver, nu när jobbpärsen är över. de vanliga rutinerna känns märkligt långsamma och slöa efter allt kaos, och jag undrar för mig själv om det var detta jag längtade tillbaka till. det är klart att jag efter att ha jobbat min vanliga arbetsvecka kände mig trött och sliten och var inte överpeppad på att gå rakt in i en åttiotimmarsvecka utan en enda ledig dag emellan. nej, jag var faktiskt inte peppad alls. inte ett dugg. jag var tvärtom gråtfärdig av långa dagar, förvirring och trötthet. men det blev bra till slut och det var kul och hemskt och över femtio grader i köket och det känns i efterhand som om jag (och vi alla) har övervunnit något svårt och komplicerat. och kanske är det bättre att slita hund och bemästra situationen, än att gå i halvfart på halvtid och vara halvnöjd?
nästa helg ska jag i alla fall få vara ledig och göra sådant som normala människor gjorde den här helgen: måla ägg, äta lammstek, dricka snaps och sitta på soliga uteserveringar. påsken kommer sent till mig i år, men den ska inte gå mig förbi. heja att ta tillvara på traditioner som handlar om god mat och trevligt sällskap!
idag ska jag nog gå till Triangeln och sätta sprätt på lite av mina presentkortspengar. inneskor är prio ett, men såg även en fin topp på JC som jag ska syna närmre i sömmarna. kan bli en berikande dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar