i morgon fyller jag 27. det är okej. det gör mig inte så mycket. jag brukar alltid ställa till med avancerade födelsedagskalas, där jag tränger ihop mina tjugo närmsta vänner med mina föräldrar och systrar och respektive, och bjuder på mat som jag stressat över i två veckor. det brukar vara roligt. i år orkar jag inte. jag skrattar och säger att kalaset kommer i sommar eller så. sen. när jag är ledig och pigg och bryr mig. men det blir nog inget kalas.
i morgon ska jag i stället komma hem från jobbet, ta på mig snitsiga och omöjliga klackar och ta mig till den franska bistron där jag har stora planer på att dricka lite för mycket vin och äta moules frites. och jag ska inte städa, slava över grytor eller ha panik en endaste sekund. det är sådan lättja man får unna sig när man är 27, tänker jag.
när man är 27 ska man även få lov att borsta av sig alla ord som man inte anser vara klädsamma. all kritik, allt gnäll, allt trist och tråkigt ska borstas bort med en nonchalant handrörelse, sådär i förbifarten, och det enda som ska få ligga kvar är guldkornen.
när man är 27 är det okej att låta dammråttorna kivas om bästa platsen framför TV:n. det är okej att låta disken bygga torn i vasken och att låta kylen tömmas på allt utom wasabisenap med utgångsdatum 2008. det är okej att köpa take out-middagar från asiatiska på hörnan, när det enda man lyckades få med sig från mataffären var rosa hyacinter, som doftar så starkt att det sitter kvar i håret när man går ut i våren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar