så fort man har en stor och jättehäftig tatuering så blir en massa saker plötsligt helt okej. som att gå utan BH. okej, jag känner mig så illa tvungen, eftersom jag inte vill skava bort färgen, men ändå. kanske borde odla ut lite fint armhålshår och köpa mig ett par haremsbyxor i mjukistyg? låta brösten svänga fria för alltid. och plötsligt är det okej när man får oväntat besök. det är lugnt att det står disk i vasken och ligger kläder på stolen. och att jag har på mig pyjamasbyxor. det är inga problem, för jag har ju en fet tatuering. eller som när man slår handen i det där vassa hörnet på jobbdiskmaskinen. och det blöder. och man ba "nämen det där var väl inget heller!" för nu är man ju så himla cool.
ja, jag kan faktiskt bara se fördelar.
och ja, just nu tror jag att jag rider på efterdyningarna av adrenalinvågen, och definitiv hybris, men det är kanske något alla mår bra av ibland. i synnerhet jag.
och om livet någon gång suger, är för jävligt, och det svartnar i själen, så kan jag alltid tänka: jamen jag sitter ju inte med en jävla tatuerare bakom ryggen i alla fall.
DET är coolt!
(och herregud, jag hoppas att ni tar det här med en nya salt och tänker på att jag är nyfrälst och skojar lite, och jag hatar när man känner sig tvungen att poängtera sånt här, men man vet ju för jistanes aldrig vad folk ska tro om en...)
1 kommentar:
Ha, ha, ha!
Skicka en kommentar