vem är lycklig?

jag läser hanne-vibeke holsts en lycklig kvinna och njuter av ilskan som sipprar fram inom mig. det är skönt. ibland tror jag att jag har förlorat den.

jag vet inte om boken är bra än, jag har inte ens kommit halvvägs, men den trycker på de där knapparna som får mig att vilja förändra hela världen, trots att jag är alldeles matt av maktlöshet.


det handlar om maktbalansen och könsrollerna som vi så lätt glider in i. barnpassning, plikttrogenhet, att vara nöjd, bita ihop, vårda alla utom sig själv, låta kärleken förbli en abstrakt hägring eftersom det inte finns styrka nog att nå den och att hela, hela tiden vara begravd under den kvinnliga ångesten.


när jag läser böcker som denna, fästs min ilska alltid först vid huvudkaraktären. våpet. madonnan. jag blir frustrerad av hennes oförmåga att säga fuck it! och dra. men sedan svämmar det över och jag fattar att det inte är allas möjlighet, eftersom samhällsnormerna hänger från anklarna likt fotbojor. för en kvinna får inte lämna. eller sluta. eller ge upp. eller söka. och när jag säger det rakt ut låter det skrattretade platt, men när resonemanget vidgas och bitterheten gör sig påmind; vem kan skratta då? för ärligt talat, vem har inte känt sig hämmad?

Väl hemma ser jag Paul och Zarina komma gående på trottoaren. [...] Jag tutar lätt och båda två vänder sig mot mig.
-Hej! börjar jag glatt och öppnar dörren, men där är det också slut med det kära återseendet. Det är tydligen inte bara Zarina som är putt.
-Du glömde mig! säger min dotter anklagande. Paul bara ser på mig. Strama läppar, vit panna.
-De fick ringa mig, fyller han i. Det var rena turen att jag var hemma.
-Guuud, säger jag och slår mig för munnen. Det hade jag helt glömt bort! Jag har varit på Riket och hälsat på Miriam ...det är rätt allvarligt...
-Det är det här med, säger han med det syrliga karamelleende som är reserverat för i särklass raffinerade situationer. När han obestridligen har rätten på sin sida. När jag uppfört mig osedvanligt dumt och tanklöst.

idag säger jag fuck it och lägger mig med boken framför fläkten. det är molnigt idag och jag väntar med tvätt, disk, fem-centimeters-utväxt och städning, och tackar hanne-vibeke holst för ilskan.