jag började arbetspasset med att skära mig i fingret. blodet pissade och jag blev tvungen att dricka cola. ja, alltså inte för att suget blev mig övermäktigt, utan för att det hade varit pinsamt att tuppa av i min ensamhet. höll fingret högt och tryckte mot och allt sånt där. tänkte på hur jag spelar tuff men egentligen är en mes.
två dränkta pappershanddukar senare satte jag på ett blåplåster utan att se efter hur allvarligt det var. plasthandske på det. tillbaka till skärbrädan. ganska kungligt faktiskt.
nu, fem timmar senare, gör det fortfarande så satans ont att jag tänker att jag kanske får amputera. detta kommer jag att fortsätta tänka till i morgon förmodligen, eftersom jag vägrar befatta mig med trasiga kroppsdelar innan de läkt. jag läste att svordomar lindrar smärta och i mitt huvud låter jag som en sjöman.
om jag inte skriver mer idag är det för att jag dött.
eller för att jag inte har internet.
eller för att jag är en lat jävel.
5 kommentarer:
men jag lovar jag kan tycka lite synd om dig!
Det är väldigt synd om dig!
Tack! så himla skönt med medhåll. det är f.ö. bättre idag. jag dog inte.
Jag tycker att ditt jobb verkar så spännande.
allt som handlar om vassa knivar blir spännande.
Skicka en kommentar