jag använder bloglovin. egentligen är det ett hemskt redskap. ofta nöjer jag mig med att titta på bilden som dyker upp i inläggslistan och genom den dömer jag ut hela inlägget. eller så läser jag caption-texten, eller vad det nu kan kallas, och struntar därefter att gå in i bloggen. en besökare mindre i statistiken. skiter väl jag i. jag prenumererar även på ett trettiotal bloggar som jag inte läser.
idag scrollade jag ner längst med sjuttio olästa inlägg och på inte mindre än två ställen hajade jag till. det var något bekant med bilderna. det visade sig att bloggskriverskorna bar plagg som även jag äger. från HM förmodligen. men det är inte det som är det hemska, för att alla kvinnor i Sverige bär likadana kläder är väl ingen nyhet för någon, utan att jag trots febril hjärnaktivitet omöjligtvis kan lokalisera dessa plagg. förmodligen ligger de i botten av högen som gömmer sig bakom min garderobsdörr. använda en eller två gånger. sedan dess förlorade.
jag känner ofta det där behovet av att köpa nytt (nytt, begagnat, lånat - funkar alltihop), känna mig en smula annorlunda, ikläda mig en fräsch roll. en t-shirt här, en kofta där. jag tänker inte spekulera över hur många plagg i min garderob som har prislappen kvar. sådant som ska skickas tillbaka, eller som väntar på rätt tillfälle, eller som saknar en detalj i outfiten och därför inte fått bli burna, eller som ska användas sen, när solen skiner, när regnet skvalar eller när den östra bilringen krympt. de bara ligger där. skrynkliga, på botten, under allt det där som används, och egentligen vet jag att de finns där.
det dåliga samvetet sparkar mig i magen när jag kommer ihåg att jag glömt.
och nej, jag har fortfarande aldrig något att ha på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar