måndagsfru

jag tänker ganska ofta att det är skönt att vara en sån där avslappnad tjej, som liksom bara slänger på sig kläder på morgonen, cyklar till jobbet genom ösregn, skiter i att laga mat, struntar i mascara och låtsas vara bekväm med sin vikt. men varför är det då så att jag älskar de där dagarna då jag får tillfälle att leka hemmafru enda ut i fingerspetsarna?


idag gick jag en sväng på stan i kjol. köpte ögonkräm mot rynkor, en mild peeling, en underlagskräm och en kasse mat. hemma var sängarna bäddade, ytorna blänkande rena och det luktade vädrat. svängde ihop en boeuf borgourguignon med smörfrästa champinjoner och potatis- och palsternacksmos. vispade ihop en efterrätt. det är ju bara måndag en dag i veckan.

det bästa med långkok är tiden man får till att dricka ett glas vin, äta några chips och bara lukta på alltihop.

egentligen passar det kanske mig, hemmafrulivet. man får ha full kontroll, ser direkta resultat, får belöna sig själv efter tycke och får lov att smörja in sig i väldoftande krämer och sprayer utan att någon ser. det är DÄRFÖR jag accepterar att jobba helger. måndagarna som följer får mig att bli trettiotalsmild.