life is a pigsty

christer, min lucia

Missa inte reprisen av luciamorgon kl 23, svt2.

Eller, missa den, spelar egentligen ingen större roll. Jag såg det i morse. Var fruktansvärt frustrerad över att de inte kunde sjunga, när jag zapppade in mitt i programmet. Tänkte, att nu finns det inga pengar att lägga på sådant längre, så tar de vilja jäkla skolklasser som helst. Texterna hade de inte lärt sig heller. Ska man vara med och sjunga i TV så lär man sig väl ändå texterna? Sen var det några dagisbarn med, och det var okej en liten stund, men nog tyckte jag att de höll på lite väl länge, och fingrade med sina snoriga fingrar på pepparkaksdegen. Obehagligt. Sen kom till slut det riktiga luciatåget i alla fall, och det var ju det som var bra! De kunde sjunga, speciellt en stackars liten, kastrerad gosse, som fick sjunga lite solo. Han var bra. Och kören var bra. Inte alls som den halvtaskiga kören i början. Jäkla retards.

Så missa inte reprisen.



Annars har jag mest funderat över Christer, denna morgon. Christer, som bär ett namn som man för en månad sedan inte ens kunde säga högt utan att det åtföljdes av fnitter och hån, har lyckats bli vår nations stora hjälte. Grattis, Christer Fuglesang, du förtjänar det!

popscener, punkdrömmar

12-timmarspasset är ÖVER! det var roligt. popscene är en fantastisk klubb de första två timmarna, innan tonåringarna är berusade och det är för trångt för att dansa. ja, jag dansade ju inte, men åtminstone den första timmen var det jag och simona som sjöng med och var lyckliga i våra nittiotalshjärtan. ibland är det fantastiskt skönt med förutsägbara låtval. håkan. nirvana. belle&sebastian. och man kan känna i tårna (eller tårarna) vilken nästa låt ska bli. tragiskt magiskt. och så är det fint att se de där genuina gästerna som kommer varje gång för musikens skull, och som är söta (och enligt ullis bögar) och lite randiga och snälla och artiga och som är sådär fina att de hälsar på stan om man ses. jag gillar dem mer än några andra stammisar. några av dem vill jag egentligen lära känna, men jag vågar ju inte prata med dem...

sen har vi de andra stammisarna, som man inte riktigt kommer ihåg att de finns. de där som ett tag under kvällen låg i en hög precis utanför entrén, rökte varandras sistor och hånglade. jag sa till johan att jag skulle sparka på dem om de fortsatte. då gick han ner och sattte på håkan hellström, och på en sekund hade hela högen tjutande vältrat sig nerför trapppan, in i dimman.

slutsatsen, när alla hade gått i kväll, var att popscene-barnen är söta men äckliga. kissar på golvet på toaletten, och spiller öl på golvet. (men det är ju inte sådant som MINA stammisar gör, utan de där valparna, de där håkan-valparna som är arton-och-tre-dagar gamla.)

i morgon (i kväll) när andri och philip och kanske andrina kommer hit till mig, så ska jag minsann bränna av varenda pulp-dänga jag har!


OMFG, i löv my job. särskilt efteråt.

Indiepop, britpop och post-basebollträ indie. Inga elektroniska remixar! Inga fancy gäst-djs som spelar blog-mptreor!

happy alkohol

om man vill köpa alkoholfri glögg måste man tydligen gå till systembolaget. det kan tyckas paradoxalt, men har vi ett monopol så har vi. apropå det så hade det varit kul med ett monopol-spel i julklapp. old school.

en stereo i soweto

camillafika på cosmopolitan. camilla är en av de få som vet att uppskatta frukostfikan. för det första är man relativt pigg och orkar diskutera mer än vad som hänt i helgen, och för det andra kan man äta en macka som man står sig på resten av dagen. prisvärt! och så är det såklart en fördel att både hon och jag pluggar och jobbar konstiga tider, så att vi faktiskt är lediga vid den tid på dygnet när alla andra slavar som bäst på sina jobb.

fikans stora samtalsämne blev knark, och den stora fördelen som det innebär att vara konservativt anti-drog-propagandist. är man inställd på att aldrig prova någonting och att aldrig dricka ett glas vin för mycket, så slipper man helt enkelt många av de problem som kan uppstå en utekväll. å andra sidan så är varken camilla eller jag av den läggningen, men vi var överens om att det hade varit det bästa för alla.
hon upplyste mig även om att pink floyd-gitarristen inte alls är död, bara instängd på mentalsjukhus. jag undrar om jon visste det när han satt och bölade över livespelningen av comfortably numb? LSD. mentalsjukdom. örnar och slingerväxter. stackars rock star. eller, dog han inte i somras? diabetes, var vad jag hörde... aldrig varit ett stort fan av pink floyd.


c-uppsatsen är kanske inte direkt påbörjad, men jag har gjort upp en plan, och kanske kan jag snart börja skriva på allvar. känns som om jag måste traggla mig igenom en massa extra litteratur först, men det ordnar sig. såklart. det gör det ju alltid. tycker bara att det är konstigt att det ska vara klart innan jul. jag menar, vad är det meningen att vi ska göra i januari?


hittade en fantastisk novellsamling i urval av Jan Ristarp. Sydafrika berättar: En stereo i Soweto. den består av 27 noveller, väldigt olika inbördes, men alla skrivna ur ett sydafrikanskt vardagsperspektiv. favorit: Rachelle Greeffs "Säg till honom att det aldrig är för sent". kanske var det sköna med samlingen att de flesta av novellerna saknade poäng. de var inte uppbyggda efter novellmönster och struktur. det där med att ha en vitsig knorr var inte så viktigt.

coco rosies good friday bättre än någonsin.

q!&%¤¤#?f¤¤k!

fullproppad av alvedon och halsen full av taggtråd.

dagens ilska riktar sig mot la redoute, som idag erbjudit den omtalade 50% rean. idén gick ut på att man, om man registrerat sig i förtid, kunde gå in och handla mellan 19.00 och 19.30 för halva priset, och man kunde dessutom maila ut inbjudningar till sina nära och kära.

så. smått förväntansfull dag i feberyra. tio minuter innan rean skulle starta sitter jag och stirrar på länken som ska öppna readörrarna. orolig över att sidan ska överbelastas, och för att underlätta min egen shopping har jag stängt ner alla överflödiga program på datorn. sista minutens nedräkning, och jag trycker på knappen inom en hundradels sekund när länken dyker upp. hamnar i ett fönster som talar om att "Det är många som shoppar just nu. Var god försök igen om ett par minuter." Ilska och oro. i tjugo minuter trycker jag på länken så ofta som datorn tillåter. till slut, när det är tio minuter kvar av den beryktade rea-halvtimmen, kommer jag in. eftersom jag förberett kan jag gå direkt till shoppingbagen och fylla i artikelnummer på det jag på förhand valt ut. trycker på kassa-knappen med fem minuter kvar. allting är olidligt långsamt, och till min fasa dyker plötsligt alla artiklar upp två gånger. måste knappa bort dem en och en och eftersom la redoute är överbelastat, som väntat, så tar det en evighet. prick 19.30 kan jag äntligen trycka mig tillbaka till betalningssidan, och då, hör och häpnad, råder tekniskt fel, med den underbara kommentaren "är denna information otydlig? vänd dig till kundtjänst." så var den rean över.

jag är ilsk som ett bi. och sjuk. och hatar reor. och har ont i halsen. och ångrar att jag skickade inbjudningar till mina nära och kära, eftersom det är alla dessa obehöriga som fyllt upp hemsidan. det är min övertygelse. nu ska jag gråta blod.

post london

jag var riktigt dålig på att shoppa i london. plåster och alvedon, halstabletter och öl. listan blev det inte så mycket av, trots att jag letade. köpte BH'n på Dorothy Perkins, men skippade väskan och klänningarna. hittade en underlig indien-affär som sålde skräp, så där köpte jag ett bälte och ett par örhängen i äkta guld för ett pund.

mer äkta än såhär blir det knappt. när jag går i dem så låter jag som en rudolf julbock. bling bling kling.


hann köpa de här skorna för £10, plåstra om skoskav och förebygga med compeed, ta på mig skorna och ha dem unde middagen (världens godaste mat för att vara i london, och söta servitriser, gott vin, bella italia), gå till tunnelbanan och i trappan gick översta remmen på vänsterskon sönder. tur att martin var med, så att han kunde springa tillbaka till vårt rum och hämta mina riktiga skor. min uppgift idag är att försöka sy ihop dem.

jag intalar mig att om jag haft dem på mig under lördagsnatten på the Coronet, så hade jag säkert trampat på glas och skurit sönder mina fötter. och det känns inte som en omöjlighet i efterhand heller. även om det inte blev sådär vansinnigt mycket dans, så var rörligheten ett faktum (när vi inte satt på balkongen och tittade på film), backstage-rummet var nog det smutsigaste och jag köpte bara ett glas vatten på hela kvällen.

såhär roligt hade vi det i alla fall.


på prtobello road hittade jag i alla fall en fantastisk affär full av saker som jag kände att jag behövde men inte hade råd med. roliga, fina, söta, praktiska och vansinniga saker. sådär som en affär ska vara. köpte värmeljushållare och försökte att inte tänka på att jag ville stanna och tillbringa resten av mitt liv just där i den butiken.


vi upplevde i alla fall regn och sol, tittade på stenar på natural history museum och såg bilar och nintendospel och robotar på natural science museum. drog med martin till harrod's matavdelning, innan vi flirtade med glädjeflickorna i soho. lunch med ola på nåt smörgåshak, jag gick vilse och fick ont i fötterna. avverkade oxford street, drack vin på james street, åt fusion platter och drack en pitcher long island ice tea på onanon (piccadilly). traditionella pubar i notting hill, rosa toalettpapper, alldeles för mycket bröd och skräpmat. det grova brödet i england är vitt.

att resa är hemskt omständigt. tog en taxi för £20 hem på lördagen (söndag morgon). orkade inte leta upp rätt bussar. checkade ut klockan elva am, söndag, efter fåtalet timmars sömn, och jag är trött trött trött, fortfarande.


laters.

london baby

På torsdag ska vi åka till London. Martin ska spela på nån klubb vid Elephant&Castle på lördagen, så vi kan kalla det 2½ dagar, en bakisdag och flera, långa kvällar. Eftersom vi reser budgetklass, känns det lockande att strunta i att äta under vistelsen och i stället försöka leva på smuts, avgaser och det klorberikade kranvattnet. Borde funka. Vi är ju bara där fyra nätter. Dessutom ingår frukost på hostelet, men det brukar inte vara så pålitligt, och med vår tur så är det väl ingenting näringsrikt över huvud taget.

Vi åker i alla fall utan pengar, men ifall jag skulle få lust att spendera, så råkar jag ha en aning om vad jag vill ha:

(klicka för att förstora)
grön klänning £40 m&s
spetsBH £10 dorothy perkins
hårklämmor £4 monsoon
armband £30 monsoon
tweedbälte £9,50 m&s
jacka £40 dorothy perkins
blommönstrad top £25 next
svartvit klänning £20 dorothy perkins
svart klänning £15 dorothy perkins
röd kuvertväska £6 dorothy perkins
röd kjol £12 dorothy perkins
guldslejf-skor £35 office
blå skor £50 office
rosa skor £30 office
röda loafers £15 barratts


men herregud, vem har kollat? jag vet ju inte ens om jag kommer att lyckas dra med mig martin längre än till notting hill market (runt hörnet från vårt hostel).


Är i alla fall väldigt glad att vi ska åka! Känns som om sommaren har varit olidligt lång, och alla andra har rest kors och tvärs, utom jag som fastnat i malmö hela sommaren. Avundsjuk? Lite. Bitter? Absolut.


För att ha en chans att handla ovanstående på listan, har jag försökt byta mitt missbruk av Tradera-handel, mot ett liknande missbruk av Tradera-försäljning. Gammal mobil, stereo, lite kläder och skor... Man får ju dessutom börja göra sig av med saker och inse att man bor i en etta utan nämnvärd garderob. Är så himla trött på att ha kläder i kassar överallt; i förrådet, på hyllor, under sängen och framför allt hemma hos mamma och pappa. Kan ju dessutom sluta spara på skor som inte passar (jag kommer inte att växa i dem, det är ju bara att inse), kläder som är för små (jo, visst, bra att ha motivation, men är det verkligen lönt att samla på ångest-plagg?) och framför allt alla saker som jag fått i present eller impulsköpt och aldrig använt, hur fina de än är. Och så säljer jag såklart fula saker också.

Problemet är bara att det är mycket, mycket roligare att köpa än att sälja. Det är bara så det är.




Det slog mig precis att jag lagt ner alldeles för lång tid på det här. Länkar hit och dit och klipp-och-klister-bilder. Som om Andri kommer att klicka sig igenom min shopping-upplevelse? Vem fan tror jag att jag är?

ilsk som en iller

de senaste veckorna har jag bedrivit martyr-agitation, och jag ber om ursäkt till de som har råkat ut för mina utbrott. MEN JAG ÄR SÅ JÄVLA ARG över den hormonella stympning som kvinnor utsätts för. inte nog med att kvinnor, vilket är vanligare än man tror, får fel doser (fel sorter) utskrivna till sig, och går runt och tror att det är naturligt att kräkas och gråta om vartannat var fjärde vecka. dessutom ska så gott som alla gå upp de där preventivmedelskilona, som i dagens samhälle är helt oacceptabla, med den kvinnobild som råder. det dåliga självförtroendet över att ha en kropp som inte stämmer överens med paris hiltons, leder till försämrad självbild, minskad sexlust (för vem fan vill knulla med ett hormonellt fetto?), och ändå lägger tjejer ut över hundra spänn i månaden för att deras pojkvänner, jordens minoritet, ska kunna knulla oskyddade. herregud, det är fan värt att göra abort var åttonde vecka om man bara får må bra däremellan, och i slutändan blir det säkert billigare också. eller varför inte låta bli att knulla hela tiden, och så kan man väl vara lite smart och skydda sig. AAGGHHHHHHH.

nej, jag vet. jag överdriver. jag är bara så jävla trött på det. och jag blir ännu tröttare av att jag är lat och gillar att skylla på andra. och mest av allt gillar jag att skylla på män. män med pengar som väljer att stödja forskarmän för att bedriva forskning om allt annat än den där lilla petitessen som kallas preventivmedel. för de här hormonerna riktar sig ju ändå bara till 60% av befolkningen, och det är ju inte så mycket när hon bara får ta del av 1% av världens samlade förmögenhet och alltså inte är värd ett ruttet korvöre.

dagens ilska tillfaller den kliniska prövningen för rökare, som hade kunnat ge mig 6000 spänn i enkla fickpengar, om det inte var för det preventivmedel som jag förgiftar min kropp med. det du, martin. är sex värt 6000 spänn?



(nej, det är inte ditt fel heller. du är ju också feminist.)



en extra parantes: de hormoner som kvinnor stoppar i sig, förvandlas inte till väldoftande, fluffiga, rosa moln, som avdunstar och försvinner i ett fantastiskt ingenting. nej, de hamnar på tippen. i våra vattendrag. i naturen. jorden, gott folk, lider av pms.

och det är höst och jag vill ha saker

den här veckan har alla mina skor kollapsat. dragkedjorna i mina stövlar gick sönder alldeles, och skomakaren berättade att det skulle gå på 600 att byta båda. kom på att jag köpte stövlarna när sofie var hemma förra året, så det måste ha varit i september eller början av oktober, så det är egentligen inte så konstigt att de är så slitna. i dagarna har jag också insett att två av mina par ballerinaskor håller på att lossna från sina sulor, och mina gamla sneakers har fått hål på tårna. tråkigt att plötsligt inse att man inte har ett enda par skor som är hela och som kan användas dagligen (jag räknar inte med mina femton par skor som jag inte kan gå i). igår fick jag således ta mig ut på stan och tvångsmässigt köpa ett par skor.


fast svarta. kanske synd. jag kanske borde köpt bruna?

när jag inte behöver skor kan jag utan problem köpa hur många par som helst. igår fick jag verkligen tvinga mig till det. som om det var straffbart att köpa ett par som jag inte kommer att använda i ett år. trams! efter inre övertalning bestämde jag mig för att släppa mina neuroser, och dessutom kan jag ju göra skoinvesteringar i london istället, där utbudet är lite större än Din Sko, Håkansson, Wedins och Nilsons.


efter skoshoppingen åkte jag och martin till Ikea. jag skulle köpa en billig byrå, och stod i valet och kvalet mellan en ganska snygg, men med lite förvaringsutrymme, eller den vansinnigt fula anebodan. när vi kom till lageravdelningen och skulle plocka upp den snygga (men dyrare), så insåg vi att det fick bli den andra. annars hade jag nog brutit min killes rygg, eftersom det är han som är karl och bär det jag pekar på. utöver byrån köpte jag bland annat en rullgardin (efter 6 månader utan), som jag nu har surrat fast vid de existerande gardinhållarna med tunn koppartråd. man tager hvad man haver! och jag vägrar borra nya hål i den skruttiga väggen som faller sönder när man pillar på den. fantastiskt lyxigt att slippa ha ett gammalt överkast för fönstret när man ska sova!

is this indie rock'n'roll?

för att definiera den man är tar man ofta till billiga tricks som yttre faktorer: kläder, musiksmak och aggressiva åsikter som ropas ut till höger och vänster över en öl på en väl vald lokal. det gäller att lyda under reglerna, vårda sin genre-medvetna stil och akta sig för fauter i fråga om felaktiga accesoarer.

eller också kan man definiera sitt jag utifrån de tankar man tänker tyst. och då är man en välbevarad hemlighet. slutsats: då får man ha på sig vad fan man vill.



själv klär jag mig i jeans från lindex. de passar mig. de är billiga och sköna och har snyggare passform än vilka cheap monday-jeans som helst. jag lyssnar på blandskivor som jag låter andra spela in. det får mig att komma på saker om musik som mina egna skivor inte tillåter. mina örhängen har jag köpt på indiska, och även om jag syr om tröjor då och då så ägnar jag mig inte åt DESIGN!

the day the internet died

sommaren utan internet. sommaren då jag jobbade, handtvättade kläder, drömde om att bada i havet och åka långt, långt bort. sommaren som aldrig tycktes ta slut. sommaren då solen förbannades, då folk i allmänhet var dumma får, då det inte ens fanns tid att sakna något. sommaren, ta slut nu. jag gillar inte dig längre. det är över mellan oss.





det är märkligt hur trojanen som sabbade datorn, fick vardagen att flyta samman som en trött gröt. arbete, arbete, ont i alla muskler, sömn, arbete, glömska. ingen tid för vänner, ingen tid för att boka tvättid, diska, städa, betala räkningar. och sen kom internet tillbaka till mig! (andri, det ordnade sig efter att du petat lite på den!) plötsligt blev det så mycket enklare. banken under sträng bevakning, csn-ansökningen e-skickad, lägenheten städad, posten sorterad och köket diskfritt. internet, det är du och jag mot sommaren!

I feel a sin coming on...

hade jag bara haft en miljon extra pengar, så hade jag shoppat tills jag droppat på La Ninjas hemsida. det är bara när man upptäcker sådana butiker, som man förstår varför människor vill bo i stockholm. eftersom frakten trots allt hamnar på 50:-/leverans, så är det svårt att gå in och köpa ett paket näsdukar, eller en kylskåpsmagnet, sådär som man hade kunnat om butiken låg nere på gatan. fantastiskt fina saker! på min önskelista (ifall någon vill spontanhandla presenter till mig alltså), står:
Anne Taintors diskhandduk - "she was shaken and stirred"


Anne Taintors glasunderlägg, serien 'Bad Girl'


ljusstakarna


spetsörhängen mmmmmmm



mitt kitch-hjärta av plast och flamingos slår såklart lite extra hårt av hemsidans snygga utformning, och om det finns en konstnär värd att uppskatta så är det Anne Taintor! finurlig text i kombination med prylar som är helt meningslösa, är sådant som får mig att tro att jag lever i vardagslyx.

lite lyckligare kan man väl få vara i alla fall?


annat som gör flickor lyckliga är när deras pojkvänner kommer hem till dem med läsk när de är bakis. martin är bäst på sånt. jag försöker såklart vara en bra flickvän också: när han skulle komma hit igår, så skakade jag bort knäckebrödsmulorna från lakanet, så att han skulle slippa sova på dem. han gillar inte att sova på smulor av någon anledning. det spelar ingen roll hur mcyket jag tjatar om att det säkert har en peelande effekt.


man kan säga att jag har haft sommarlov den senaste veckan. har pysslat om min lägenhet och tagit hand om sådant man gör när man är ledig: shopping, jobbintervju, middag hos mamma, öl på möllan och inlämning av kompletterande meriter till min ansökan. det var en pärs, må jag säga! fick inte mina betygsdokument från kristianstad förrän igår, och då var det ju bara att sätta sig på tåget till lund och lämna in dem direkt, eftersom det var sista kompletteringsdagen.

nu är semestern i alla fall slut, och idag ska jag jobba med alexis eftersom vi har personalfest. lika bra att stå bakom baren istället för framför, då jag ska provjobba imorgon. bäst att vara pigg och duktig, för det här verkar vara ett bra jobb på många sätt. ja, om semestern är slut så ska jag väl inte söla mer nu. ta tag i mig. nu.

kanske en dålig idé

we are the sleepyheads

jag drömde i helgen att jag och pappa bodde med hitler i ett hus. det var konstigt. hitler var inte snäll.

vita lamm och svarta fanor

I would float along in my everlasting song

jag och min granne lyssnar på samma musik. ibland samtidigt. det ekar konstigt. ibland spelar han tyst, så att jag bara hör det om jag går in i garderoben, men jag vet ju exakt vilka skivor han har, så det blir aldrig några långvariga gissningslekar. när vi skulle se morrissey så spelade både han och jag nya plattan på repeat i flera dagar innan, och idag är det såklart the life pursuit som går om och om igen. fast idag var det han som började, så nu vågar jag inte sätta igång min, och dessutom har jag redan lyssnat på den flera gånger när jag jobbade. senare. senare, när viktor kommit hit, så kanske jag till och med ska knacka på och kolla om vi ska gå dit tillsammans. så kanske jag äntligen lär mig hur han ser ut. så himla jobbigt att veta att han alltid hälsar när vi är ute, men att jag aldrig känner igen honom.

trött, efter splittrad natt. gick hem som en duktig askunge klockan tolv inatt, somnade vid ett, vaknade när martin kom hit vid fyra, och han däckade såklart med en gång som ett knarkat murmeldjur, vilket lämnade mi klarvaken i två timmar. och när jag vaknade av trafiken vid tio fanns det ingen anledning att somna om. och sen jobb. jag gnäller som en gammal dörr. ska äta studentmat: pasta med ketchup och basilika, duscha, gå till lidl och köpa folköl och vänta på viktor och vakenheten.

can we do it my way?

vad är en fredag utan ett klassiskt cartoon-comedy-ögonblick? skulle fylla mopphinken med vatten, och av någon anledning ansåg jag det lämpligt att släppa duschmunstycket på högtryck nere i hinken. vi vet ju (vi VET ju) vad som händer när man sätter igång duschen för nåra någonting! rekylen fick slangen att dansa runt i badrummet som om den fått eget liv, och jag flängde såklart efter i mina försök att fånga den, i stället för att göra det mest logiska, dvs stänga av vattnet. dränkt lisa från topp till tå, och dränkt badrum också såklart. det är härligt med fredagar!

anledningen till att jag skulle moppa golvet från början var att jag stått och handtvättat och slabbat ner hela golvet, och därefter gått runt i slabbet med sommarsmutsiga fötter och skapat lervälling. det är fint att handtvätta. med smärtsamt krökt rygg kan jag känna mig som mina förfäder måste ha gjort, med den skillnaden att jag har ersatt hucklet och tvättbrädan med stillsamt tvättmedel och hårspraysfrisyr. ja, det är fint att handtvätta. man hinner lyssna igenom gamla blandband med moldy peaches och marvin gaye, och det är sällsynt meditativt att ha händerna i kallt vatten (ja, kära vänner, kläderna som man är rädd om ska inte kokas sönder). man hinner också lyssna igenom halva machine drum-samlingen som martin är med på.


sol även idag, men igår blev jag äntligen bestraffad för veckans okynneslättja. solandet kom ifatt, och jag har utvecklat någon sorts soleksem. det som var en mild solbränna har blivit rödflammigt på udda ställen (ena armen, men inte den andra), och jag har således bestämt mig för att vila min solstinna kropp från dödsstrålarna ett tag. fick i all fall en fin avslutning på solveckan, med middag i mamma och pappas trädgård. och det är bara bra egentligen, att jag inte kan solslöa, med ett gäng romaner att läsa till på tisdag. men så är det ju fredag idag också, och det är så svårt att bestämma vad man ska göra när man i vanliga fall är uppbokad veckovis i förväg. egentligen vill jag såklart gå på sinatrakvällen på casinot, med supé och allt, men det kostar tre hundralappar för mycket för ikväll. vill egentligen inte alls hamna på Lo-Fi-Fnk på Jeriko, men risken är överhängande. öl på nån uteservering, någon? Gabb-Markus spelar plattor på Bagatelle, och det är säkert fint.

den som ändå hade en balkong...

sommaren som legat i bakhåll har formligen vräkt sig över oss! kanske är det jag som inte märkt den innan, då de soliga dagarna spenderats mestadels inomhus, men nu, ja nu är det sån där solhysteri i hela stan. igår tror jag att malmö led av kollektivt värmeslag, vilket resulterade i att ingen ville dansa på panora och jag satt mest och var överflödig i garderoben. (det var för övrigt en av de bästa garderobsnätterna: var knappt ensam en minut, eftersom jag antingen hade alexis, anders, vaktjörgen eller andri-bandri sittandes i stolen bredvid mig, pladder och planer och trevliga gäster.)och idag är det dagen-efter-söndag, soldag, sömndag, och efter gedigen långfrukost har jag och martin söndagsflanerat i värmestan. svettiga, blåsiga pildammar och fågelbarn. solero. önskar att jag hade solglasögon. borde egentligen bege mig ut i solen igen, om jag ska lyckas få den rätta röda looken ikväll:

indie-poserande på indie-klubb i barcelona

helgen har varit sådär somrig i stort. födelsedagskalas hos mimmi i fredags, med en massa människor som vi inte kände eller i mitt fall inte kände igen. tramsiga sms och sangria i stora mängder. jag och martinnen drog vidare till buddha (via mitt hem för att jag skulle kunna byta skor - guldballerinasommarskor ska inte långpromeneras i, och kvällens investering var ett storpack dåliga plåster på möllan).

no pain no gain.
ganska fin stämning, men tyvärr verkade det som om peters hängivna publik inte vågat sig dit, så vi stannade under tidsperioden en cola och en mineralvatten, lite huvudgung och låtsasdans, och sen gick vi vidare till crush där vi hade vårt första bråk på åtta månader: jag var pms-gnällig och martin übersocial, och om det finns ett ämne som jag tar på blodigt allvar så är det dans till indie. han ville inte. jag brutallackade. men eftersom jag är van vid att dansa ensam på crush, så löste sig även det. sammanfattningsvis så varade vårt första riktiga bråk i tio minuter, och procentuellt sett är alltså vår relation ännu obefläckad. några öl och dagen efter var en dag av sömn. och jobb såklart.

just nu råder det brutal folköls-sommarpepp i diskokollektivet (som för närvarande består av martin och tomas, och jag som stand-in). det mixas blandband till sommardagar i parken och det är sådär skönt overksam stämning. plugga? en annan dag kanske...

sådär andri - en uppdatering med sånt som du redan vet.

BAR EL SILENCIO

Solskenet skär huset mitt itu,
som en ätbar tårta - staden är vacker idag

Någonstans exploderar en bil, långsamt



(Tomas Ekström, Natten är svart och full av troll och kanoner, Predi förlag-05)

everybody knows empty houses are lonely

dessa dagar av påsk! det känns som om jag sovit större delen av helgen, fast kanske kommer den känslan mer utav de senaste dagarna, som inte ens ingår i påsken. sillagillet i torsdags var så påskigt och snapsigt och härjigt att sömnen efter den kvällen omöjligt kan räknas som kvalitetssömn. benen var trötta av dans dagen efter (och huvudet trött av snaps). fredagen bjöd på ett par öl med gunilla på Möllan, och med tanke på bakfyllan så vet jag inte om natten som följde blev särskilt genomsövande. dessutom ramlade en martin in klockan halv sju på morgonen, direkt från köpenhamnståget, och sa "hej hej hej hej hej hej" tusen gånger innan han fylledäckade. och i lördags jobbade jag ju, så efter det var det tröttöga och tröttfötter. söndagen bjöd på släktkalas, vilket såklart var mycket trevligt, men efteråt smet jag och martin till metro och drack fyra enorma Hoegaarden var (i sällskap av viktor, tomas, henrik och lina), tills jag gäspade mig av stolen. dagen efter var jag bakis. igen. men SEN blev det sova av! ärligt talat, de senaste två nätterna har jag sovit säkert tretton timmar per natt. oförskämd lyx. och så har jag tittat på teve. massor. lilla huset på prärien, macgyver, sjunde himlen, navy cis, gray's anatomy, sex and the city, you name it asså. och så har jag lyssnat på pulp.

idag har jag till exempel hunnit se lite nyhetsmorgon, lite UR, lite malou och oprah och lite days of our lives, innan jag storshoppade på clas ohlson. dude, blev jag galen, eller? förlängningssladdar så att det slog blixtar om det, och en sax och bomullsrondeller. yeah man. och så pilade jag hem och kopplade om och fram och tillbaka, och snart kan man nästan tro att allting är ikopplat. nu ska jag klippa lite på risiga håret, lyssna lite mer på pulp, sopa golvet med min sopborste och plocka undan alla räkningar. ikväll ska vi hem till faster kerstin och äta mat.


det är en sån här jag kryper runt med. i brist på dammsugare.

GLAD PÅSK

det var inte så det var

semester dårå. som man har det. solnedgång.

och vi var så lyckliga

efter en inte särskilt hård dag har jag belönat mig själv med lite hemma-spa. det bästa med att bo själv, dvs inte ha någon sambo i allmänhet och inte ha en sambo i form utav en pojkvän i synnerhet, är att man kan gegga in ansiktet i vad som ser ut som spya och promenera runt i lägenheten, utan att för all framtid associeras med denna bild. spyan bestod i det här fallet av mixat havregryn, olivolja, strösocker och honung, och redan efter att ha masserat in geggan, kändes mina händer som nyutslagna nyponroser. en hurtig torrborstning, dusch och niveainsmörjning senare mår jag som en prinsessa. är dessutom glad att jag fick anledning att inviga den nya mixern. jag är övertygad om att detta ryck av egenvård kommer av att jag såg legally blonde 2 igår. inspirationsfilm som heter duga.


nu, med läpparna insmorda i honungsbalsam, borde jag återuppta dagens uppgift: nadine gordimers Husvapnet, men eftersom jag bara somnar hela tiden så tror jag att jag förtjänar en förlängning av pausen, lite kaffe och eventuellt även lite skurning av badrummet. såhär kan jag ju inte fortsätta hela kvällen:



Och angående helgens äventyr: Morrissey var enastående, som han ju är, och efter konserten mellanlandade jag hos viktor. riktigt roligt, med dan, svante, moa och dia psalma. jag dansade mig sent omsider igenom crush tillsammans med philip (ja, andri, jag saknade dig!), och det enda som inte var roligt var att jag tappade bort mitt lypsyl. resten av helgen har bestått av halvliggande i martins enorma sacco-säck, tillsammans med ett gäng filmer, några repriser, extremt hög folklighetsfaktor (bingolotto, deal or no deal, 100% osv.) och på tok för mycket sömn. som det ska vara.

på crush kan man förresten se såhär butter ut, fast detta var i januari:

"det värsta med att resa är alla turister"

TORSDAG

tåget sent, inchedckningen låg längst bort och stängde när vi stod i kön, öppnade igen, väskans lås ställde om sig, så att vi inte kunde låsa ena halvan, flyg -> zurich, fylla på flygplatsen, holiday bar, domedagsljudet, toalett x 5, flyg -> barcelona. vandrarhemmet: jisses! skrattade, grät inte, men nästan. promenerade ut i barri gotic, la ribera, port vell, länge, längre, tillbaka till plaza reial, kunde inte få ut några pengar, blev tipsade om zoo (toalett), viva estrella! indie, flottig mat och fint. dot club. tomt, diskanthelvete, dagens värsta (men martin tyckte the MFA var bra).


mmmmm

FREDAG

mannen lovar att fixa större säng, soligt! saluhallen (la bouqueria), fruktdrinkar, kunde ta ut pengar! el corte ingles (sjukt stort - 8 våningar), El Reval, skivbutiker, Martin glad, Carrer Dels Angels, tapasbar (toalett), patatas bravas + Estrella, gick och träffade Silvia i Eixample, Martin fick $$$, tillbaka via La Pedrera, Casa Batllo, gick till mataffären och åt framför katedralen. laxost, baguette, Estrella. Promenad, tapasbar vid Miguel, Port Vell, "Frankfurter Cerveceria" (toalett) oliver och Estrella, och Martin hittade till slut det där sushistället. satt vid columbus-statyn och drack öl i solen, tittade på duvor. Siesta, kalldusch, chokladsmirnoff på balkongen, SUSHI på roterande bord. mättheten! starka caipirinahs på skum bar, hittade Bar Lisa på Placa de George Orwell, som är det torget där Martin fylleringde ifrån när han var i barcelona sist - kaffe och Amstel, gick runt, köpte vatten och Estrella i nån butik, satt på ett torg, Martins fyllehicka! över till El Reval, konstigt svenskt klubbragg -> Zentraus, gratis shots, sen öl och tequila och toalett och ut och bort och tittade på Nitsa (Carrer Nou de Rambla), hem och zzzzz.



LÖRDAG

El Reval och bort och utanför kartan, kaffi på en hörna, och jättemarknad full av samma saker, letade upp Riera Baixa, drack Estrella i nån Tapasbar (toalett), gick på vartenda gata i El Reval (nästan), drack öl igen (toalett) aprilskämt om duvan, matshopping -> parc de la ciutadella. cava-fiasko, korv, ost och lax på baguetter, hundar "Hugin & Munin" som satt ihop och inte hade nån mamma och pappa, andra hundar, bänkar, fåglar, något djur som råmade innifrån parc zoologic, öl på the Black horse (toalett) ->lisa illamående, gicj hem och sov, och Martin gick och köpte tusen skivor och träffade sina fans. kom tillbaka. drack cava och åt kips i sängen (här någonstans började fotovansinnet), lyssnade på I-F -mixed up in the hague, peppade som fan, drack chokladgroggen,

ut: gick till Gimlet - Apbar, valbar, underbar! mojitos (toalett), vandrade runt, åt patatas bravas, osttoast och tomatbrödet, drack cava (toalett), gick över till El Reval, drack caipirinhas och mojitos (á 5 euro) på Candela, gick till Fellini på Ramblan, gästlisteplatser genom Will-eller-nåt från Sci-Fi. dyrt som tusan i baren, så jag drack vatten. gick ut och skulle bakisäta, blev floppmat som var dyr och äcklig. hem.



SÖNDAG

Sopig bakfylla. falafelfrukost från Maoz (ca 11.00), nån demo gick förbi, drack kaffe på tapashak i Port vell (toalett), ut på piren, MareMagnum, klaustrofobi, coca cola, min älskling blev fototokig, låg på bänk, klapa klapa, sol i gräset, sen skulle vi hitta vatten och mat och vi gick och gick och gick och gick (mitt i siestan på en söndag) och gick och gick och gick, stan runt, tillbaka till tapashaket i Port Vell, ostfestpizza och stora öl (toalett). bestämde oss för att rebellskita i Parc Güell, ont i fötterna och fortfarande äckligt bakis 16.30. hem och siesta och dusch (lisa varm, martin kall), var röda och glansiga som kokta humrar, mådde bra och drack chokladdrinkar på balkongen. ut och åt tapas (firrar, musslor, tomatbröd, omelett, räkor), hittade världens bästa piratbar där vi drack piratdrinkar. depeche mode, the sword, san fransisco och johnny depp. gick till the Manchester, indie som bara den, drack caipirinhas och nåt surt med tequila, martin minglade med hässleholmare (toalett) sen begav vi oss ut i natten och kom hem sent.



MÅNDAG

upp vid sex, kom inte ut ur porten, buss från Placa de Catalunya, flygplatsillamående, frukost, flyg -> zurich, världens längsta väntan. det enda man kan göra på flygplatser är supa och konsumera, vi satt mest, gick, rökte, letade, satt och sov, flamsade som barn, åt mångder kött, köpte dyr ketchup, flyg -> köpenhamn, vår väska kom och mötte oss, tåget, kinamat i sängen med csi, zzzzzzzzz.


vägg på flygplatsen i zürich. vi såg den länge.

love is a feeling we just don't understand but we're gonna give it to you

Efter att ha fått både teve och internet är min lägenhet nu en enda stor överstimulation, och radion har fått begränsa sig till frukostskval. Det var förvisso bara i drygt en vecka som jag inte hade uppkoppling, men det räckte för att saknaden skulle få mig att vakna om natten med kliande fingrar. Nej, jag ljuger. Men det var lite trixigt att lämna in skolarbeten utan att ha fungerande CD-drive, eftersom hela datorn fick fungera som diskett. Mitt arbete på två sidor väger tre kilo! Och när min ena föreläsare bestämt hävdade att jag inte skickat in ett av arbetena, så kändes det naturligtvis som jordens undergång, då det ligger sparat på datorn hemma hos Ma&Pa, och jag ansåg mig inte ha råd att åka buss fram och tillbaka bara för att skicka in arbetet ännu en gång på grund av hans inbox-slarv. (Lugn, bara lugn, jag åkte till Kristianstad med min enda utskrivna kopia och lämnade in det IRL istället, och dessutom fick jag reda på av föreläsare #2, att jag visst skickat in det i tid, för han hade fått det till sin mail, och så blev jag filbunke igen.) Min internetuppkoppling har i alla fall varit efterlängtad, och jag skickat tack till Andri som fixade så att allt kom igång:




Idag är det onsdag, vilket betyder stressdag. Ska sätta samman ett arbete om tolkningar av James Joyces A Portrait of the Artist as a Young Man, och om konstruktionenen av en självbiografisk roman (med hänvisning till ovanstående + Marguerite Duras Älskaren, som jag bara har på talband). Egentligen tror jag att jag skriver ihop sidorna utan några större problem, men sen är det ju de där tusen andra sakerna som jag borde ta tag i. Bli frisk från den här konstiga fågelinfluensan till exempel. Hälsa på farmor. Och så måste jag såklart hämta en resväska och packa lite, eftersom det bär av till Barcelona i morgon. Jisses, vilka i-landsproblem man dras med!


vi ska bo här. 100 m söderut.

Jag undrar om jag medvetet drar ut på stressen i magen, och låter den få fullt utlopp idag, bara för att jag ska släppa den helt på planet i morgon? I så fall tycker jag att det är en smart plan.


Nu är det dags att sätta på lite kaffe, lite chet baker och lite koncentration.

salsa, jag saknar dig!

i min lägenhet finns ingen TV. i min lägenhet finns bara jag. och min radio. knappt några möbler heller.

jag har en kaffebryggare, en tekokare och nära till bageriet. kom och fika! vi kan sitta på golvet?


apropå möblemang

bollfransar i guld vs prostitution och undergång

filmmorgon med or:

mycket bra film om hur ond världen är.


(min värld är god som kräm med mjölk.)

salsa bygger bo.

på onsdag ska jag skriva kontrakt.
min port är den som inte är med på bilden. till höger. jag är den på motorcykeln.

salsa the dog, på väg ut.

12:33


lisa blunck, studentskan, befinner sig i en prekär situation. på två dagar har jag fått se på inte mindre än två lägenheter, varav båda är förstahandskontrakt och i nivå med min budget. den ena är den omtalade lyan på själbodegatan, hörnan mot djäknegatan, och den andra är en liten etta på smedjegatan, i långhusen vid tandläkarhögskolan. båda har badrum med dusch. båda har minimala kök (den vid st petri ka har ett kök i garderobsformat, MEN med ugn, vilket den andra saknar), båda saknar välbehövda garderober, men båda är såklart alldeles underbara. efter moget övervägande har jag i alla fall bestämt mig för att satsa på djäknegatan, inte bara för att statoil över gatan har öppet dygnet runt eller för att centralen och panora är på krypavstånd, utan framför allt eftersom den, trots sin avlånga planlösning, känns större. i den lägenheten kan jag ha besök utan att tvinga min gäst att sitta i sängen, alternativt på en krok på väggen.

mycket märklig känsla, att kunna välja mellan två lägenheter, som båda är i fint skick, efter att i flera månader inte kunnat få tag på ens ett skankigt andrahandskontrakt. det bästa med min situation är att mina kära föräldrar är bundis med båda fastighetsvärdarna, så på sätt och vis räknar jag med att inte ha någon konkurrens.


efter att ha tittat på lägenheten idag (smedjeg 20), bestämde jag mig sådledes för att inga på den andra, och sven bad mig att återkomma efter klockan två. VARFÖR HÅLLER DU MIG PÅ HALSTER, SVEN? och frågan är - borde jag ringa olle och tacka nej till den andra, innan jag fått besked om den första?


bara för att min lägenhet befinner sig inom räckhåll, har jag idag bestämt mig för att skolka från skolan i väntan på att klockan ska slå 14.00, och fika med andri istället.

än klappar hjärtat med friska tag (slag?)

Nu har jag äntligen fått lämna min studieförsäkran. Jag vet att det är svåra tider som väntar. Efter att inte ha haft ett öre på så länge, så kommer det plötsligt att ramla in två utbetalningar samtidigt, och jag vet (jag vet) att jag kommer att behöva köpa tusen saker för att tillfredsställa mina åsidosatta materiella behov. En handväska. Jag vet att jag behöver en handväska. Ett par jeans. Och den där fina kjolen. Och så ska ju jag och Martin åka till IKEA, för att det är roligt och för att jag har en lista med tusen saker som jag behöver till mitt hem. (Jag äger till exempel bara shotglas, martiniglas och kaffekoppar. Inga dricksglas eller ens vinglas. Skamligt.) Och jag behöver ju Belle&Sebastians nya skiva, och idag sitter Viktor i telefonkön och beställer Morrissey-biljetter till sitt jobb och till mig (I do like being around those citymen). Ja. Lätt fånget lätt förgånget som man säger. Men jag lovar att jag, i egenskap av Gud i min egen kyrka, ska försöka den här gången, att spara pengar inför framtidens knapra dagar. Jag svär.

Men jag gillar verkligen CSN. Löv!



I morgon är det
Eftersom varje dag i mitt liv är som en hjärtligt trevlig alla hjärtans dag, så vet jag inte hur denna speciella högtids ska firas. Kanske ska baka något hjärtformat? Se på High Fidelity och gråta en skvätt. Dansa tryckare på taket med en ros i käften? Vad vet jag... Ska dessutom på Soltjenitsyn-föreläsning mellan tre och fem, och kommer således inte att vara i stan förrän sju. Å andra sidan: vad är lite tröttiögat i jämförelse med sankt valentin?



Måndagar som är trötta är egentligen bara till för två saker: att upptäcka att boken som man verkligen behöver låna idag är utlånad från biblioteket, och att lyssna på vapnet.

Man kan också skratta åt Min Gitarr:

bär min gitarr
skolan är slut och jag går pressgatan fram
jag vill att du
ska förstå att jag gör nåt med all min tid
när jag är själv
du förstår nog att det blir ganska lång tid
för mig så finns det äckligt mycket tid

ett tomt fodral
för ingen frågar nånsin mig om min gitarr som är så tung
den ger mig blåsor å den plågar mig
påminner mig om att jag aldrig har gjort rätt för mig
att jag aldrig lärt mig spela på den

och du säger att drejer säger
gitarren är en sliten mansrelik
en symbol för patriarkatets förtryck
och jag säger ingenting jag tittar ner

jag säger ingenting jag tittar ner
hur den vilar tungt och vasst på mina ben
och hur fodralet matchar mina byxor fel



loveli! så himla fint. Man kan ju också läsa deras blogg här på blogspot. mest av allt gillar jag förstås vapnet för att snubben är min mans namne.

min gitarr

jag håller på med illegal musikspridning. bränner skivor till storasyster i sydafrika, dels med svenska hits som hon missat (vapnet, le sport, tta, suburban kids) och några skivor med sådant som hon behöver i sin samling (stuart staples, cocorosie). mitt i den svenska samlingen var jag förvisso tvungen att smyga in en gammal britt. inte enbart på grund av att detta är världens snajdigaste skivomslag:


denna morgon har jag även fördjupat mig i bloggläsningens fröjder, med favorisering på den här, där man för övrigt hittar den bästa pingvinen någonsin. och så är jag sådär pubertalt avundsjuk på den där talangen som somliga tycks ha - att kunne bahandla triviala ämnen på ett intressant vis. så att man med inlevelse kan le, skratta och känna empati när man läser. när jag var yngre hade jag känsla i det jag skrev. nu känner jag mig som en vandrande pinne över tangenterna. spretig liksom. utan blodomlopp. det är då jag faller tillbaka på haikus. dåliga sådana.


om allt vill sig väl så kan jag flytta 1:a maj. känns som en evighet, men å andra sidan har jag väntat i snart åtta månader utan några större problem, så två till borde väl knappast betyda så hemskt mycket.

här ska jag bo.

i väntan på att lägenheterna ska bli lediga, söker jag vidare, men andrahandskontrakt känns inte det minsta lockande om jag ska vara ärlig. jag har haft min beskärda del vid det här laget. ska man bo själv kan man lika gärna göra det ordentligt.


nu: skola
ikväll: adrian på Metro
imorgon: ledig dag
imorgon kväll: middag på Soir Rasoir
lördag: vara vän

honey child what can I do

island gör sig bra på bild.

Onsdag, och alltså ska jag åter igen ringa upp surtanten på Stadsbostäder. Förmodligen kommer hon inte att hjälpa mig den här gången heller. Face it. Jag är ingen önskvärd kandidat. Det är ingen som vill hyra ut till en (gud, jag måste tänka efter för att komma ihåg hur gammal jag är!) ung student. Unga studenter betalar inte sina räkningar, och så festar de hela nätterna. Om tanten på Stadsbostäder bara visste att jag brukar se På Spåret och lösa korsord på lördagkvällar, så kanske hon hade sett på saken annorlunda. I Sydsvenskan idag står det om hur 17 800 personer var hemlösa i Sverige förra året. Jag räknas till dem, då jag faller under kategorin som bor tillfälligt inneboende hos vän eller anhörig. Tillfälligt kan bli länge i Malmö. Tacksam att jag inte tillhör de 400 som sover på gatorna. De är hårda.

Lyssnar på Laleh, bostadsansökan.



Onsdag, och alltså måste jag även göra slutändringarna på mitt arbete och skicka över det till Sigurd. Han är tydligen snabb som blixten (sigurd lightning) på att rätta och ge omdöme, så förhoppningsvis får jag reda på betyget i veckan. Tentaresultaten borde också sättas upp innan helgen. Jag bävar. Om det inte vore för de tidigare oväntat goda resultaten, så hade denna tentan inte spelat särskilt stor roll, men nu när ett VG ligger inom fingertoppsräckhåll, så känns det fånigt att inte sätta tentan. Onsdag, och jag ska också städa i ordning mitt kaosrum. Jag undrar om det är den ständigt förestående flytten som gör att jag är så dålig på att hålla i ordning. Eller så har jag helt enkelt för mycket grejor i förhållande till min tilldelade yta. Idag ska jag slänga saker. Jag inbillar mig att jag är redo nu, och har tränat upp mig i helgen, då jag hjälpte till med flyttstädningen av Martins lägenhet. Det intensiva skrubbandet av väggar och tak, gör att allting runt omkring betraktas med smutssensor. Jag vill inte ens vistas i röran här, efter att ha kunnat slicka toalettstolen där borta. Eller, nästan i alla fall. Om jag inte var så rädd för klorinet.


Beskrivning: Papperslapp.
Plats: Triangeln, Malmö.
Datum: 9 mars 2005.
Någon samlar på upphittade saker, och visar upp dem på den här sidan. Där finns bland annat ett upphittat polaroidfoto, föreställande en till synes död kvinna. Läbbigt tycker jag.




Isobel Campbell har gjort en skiva med Mark Lanegan. Den heter Ballad of Broken Seas. Det är fint. Kanske mest Mark Lanegans röst. Isobel gör mig mest nostalgisk och får mig att längta tillbaka till tiden före musiken. Tiden innan jag tyckte mig ha avverkat det som är bra. Innan jag tröttnade på att leta. Jag tror att jag skyller på internettet. Jag har blivit för lat, och laddar ner några låtar här och där, istället för att göra som förr: intensivbläddra igenom musikpressen (pop, groove, bibel, uncut, q, sonic, ja, till och med nöjesguiden) och faktiskt gå och KÖPA de skiver jag var intresserad av, vilket förvisso resulterade i en del katastrofinköp, men också i kärleken som uppstår vid ett första genombläddrande i ett rykande nytt skivkonvolut. Nu trycker jag på några knappar, och är relativt oengagerad då jag inser att skivan verkar bra. Kanske mest oengagerad eftersom jag redan äger den. Osynligt. Inuti datorn. Äger den innan jag ens bestämt mig för om den är bra eller inte. För säkerhets skull. Ballad of Broken Seas påminner om El Musico. Fast inte särskilt svenskt, och inte lika mycket cabaret. Låten "Ramblin' Man" har snygga ljud av pisksnärtar.

Hittade även Isobels version av Bang bang, my baby shot me down, men ärligt talat, hennes röst kan inte lyfta en sång som Nancy Sinatras. Och apropå Sinatra och covers, så måste de som inte hört den än, tanka ner Nancys underbara version av Morrisseys Let Me Kiss You. Absolutely brilliant!

Och Isobel, leder såklart till Belle and Sebastian och låten Mornington Crecsent, som etablerar B&S som ett av de mest pålitliga banden under de senaste decennierna. Jag är så nöjd. The Life Pursuit kommer att sitta fint bredvid de andra. Släpps den 6:e.



Apropå fina skivor som står vackert bredvid sina kompisar, så har jag en man i mitt liv som köper skivor till mig i hemliga överraskningspresenter. Jag gillar överraskningspresenter. Särskilt skivor. Särskilt från honom. I förrgår fick jag:

Den kan ni lyssna på här.

minst lika bra som vapnet! min nya fascination för svensk populärmusik har tagit mig med storm. nu saknas bara ett par cheap monday-jeans.




dagens "jag gör bort mig":
Upptäckte först nu att Blogger har knappar man kan använda för att lägga in länkar och bilder. Jag är så sanslöst långsam. Jag har hela tiden skrivit i HTML.