den tiden den sorgen

jag har ett väldigt starkt minne från sjuan. jag bar små jumpers med skjorta under. kragsnibbarna stack ut. till det hade jag relativt tighta kritstreckstandiga brallor och platåskor.

var detta verkligen okej? jag minns att jag tyckte att jag hade blivit snygg (i sexan hade jag manchesterbyxor, skatesneakers och stora flanellskjortor).


sen kom jag till en andlig insikt, blev goth och revolterade mot mina klasskamrater. revolten bestod i att jag varken var moderat eller rasist. upprörande, jag vet. ibland kallades jag monarkisthora eftersom allt som slutade på -ist var av ondo i förorten. så kan det gå. läste i tidningen att personalen på min högstadieskola upptäckt främlingsfientliga tendenser och ska starta nåt projekt. ska man skratta eller gråta? lärarna på skolan brukade kalla mig och mina vänner för "svarta ligan".

i gymnasiet växte mitt hår via en pottfrisyr (som Pelle i nilecity) till en ståtlig sidbena, jackan gick från napparock till liten och tight, skorna från docs till ballerina och ärligt talat inbillar jag mig att jag knappt förändrats sedan dess.

vet inte om det är okej heller.

just nu funderar jag på att lägga tusen spänn på en klänning som jag ska ha på min bröllopsdag och efterföljande fest. känns inte alls okej. men jag gör det nog ändå. för jag är vuxen nu.


skönt.