så jävla mycket måndag

min fd kollega hoppar in och jobbar ibland när chefen inte orkar ta sina pass. eftersom vi ska stänga och det inte är så att hon har schemalagda tider, så har jag tokignorerat hennes oförmåga att göra det hon ska, och repeterat för mig själv "det var sista gången hon var här, det spelar ingen roll, själv är bäste dräng". sammanbitet och med tio djupa andetag i magen.

idag är det måndag, jag vaknade med halvdan nackspärr som under dagen spridit sig ner längs ryggen och min fd kollega har visst jobbat i helgen. som vanligt är inget ordentligt gjort och jag kontaktade chefen och antydde på klassiskt passivt aggressivt manér att hon kanske borde ha en utbildning i rutiner om hon ska ta in extrapersonal. hade extrapersonalen inte varit chefens syster hade kritiken kanske fått bättre gensvar. idag avslutades diskussionen med att jag föreslog att jag skulle prata med fd kollegan. igen.

problemet är ju bara att ilskan jag känner mellan åtta och tio på morgonen, när jag gör all skit som hon skulle gjort igår, rinner av under dagen. nu är jag trött snarare än arg, och funderar på hur jag ska höja pulsen tills hon kommer och löser av mig. och att inleda med "är du korkad eller bara lat?" känns inte alls lika självklart nu som i morse när jag slängde hennes sopor och skurade hennes ugnsbläck.

hur skäller man på någon så att det märks att det är allvar, utan att ta till verbala tjuvnyp eller höjd röst?