wedding on a shoestring budget? varför krångla till det?

det är skrämmande och ganska roligt att planer ett bröllop. förutom de tråkiga sakerna som att boka datum (som inte passar alla, jag skäms) och vigselförättare, så ska man pyssla med sådant som är kul. som fest, mat och kläder.


för att fullt förstå innebörden av bröllopsplanering googlar jag mig fram till olika sidor som ger tips och råd. och så läser jag och skrattar lite tyst för mig själv. de bröllop som normala människor verkar ha finns inte över huvud taget med i min idévärld.

ta budgeten till exempel. på bröllopshemsidorna radas kostnaderna upp likt diamanter på en vigselring, och jag fattar inte varför alla vill spendera en halv årslön på något som säkert är lika fint ändå, utan allt trams.

lokal till exempel? måste man verkligen hyra en herrgård och anlita catering? kan man inte hänga i föräldrarnas matrum eller trädgård och fixa maten själv? och att pynta lite är väl inte så sablarns svårt?! värmeljusen kostar väl fortfarande bara en femtilapp för hundra på Ikea?

och en brudbukett? jag hade tänkt tajma syrenernas blomstring och bara bryta av ett par kvistar. räcker inte det?

min kille vill inte ha kostym och jag tänker minsann inte tvinga honom. jag vill däremot ha en klänning som jag känner mig fin i. vit? näe, inte direkt. men jag tänker inte snåla på varken den eller skorna. inte för att jag behöver en ny outfit utan för att jag älskar att unna mig skräp. älskar. skor. skräp. klänning. kanske nån jävla huvudbonad? och min fina frisörkamrat ska fixa en frisyr, trots att jag hade nöjt mig med hårspray och en hästsvans.

bröllopsvals? liveband? nä. hade tänkt spela in några blandskivor. dansa lite tryckare och diskovingla. pappa kan få spela trumpet när han är full.

inbjudningskort? tja. funderade på Facebook, men kan sträcka mig till handskrivna lappar via posten. det. är väl för tusan flott nog för en tvåminutersvigsel i stadshuset och hemmafest?

och ringarna då? nä. vem bryr sig. vi har ju förlovningsringar, och i dem kan vi ju gravera in datum. att byta ringar under en vigsel känns som att byta fotbojor. jag tänker inte inbilla mig att en ring av guld ska förändra vårt förhållande (och jag har redan fått en diamant).

spriten köper vi i Tyskland. bröllopskoordinatorn är nog jag. har jag missat något?