Det är så kallt och mörkt. När jag jobbar kvällspassen har det börjat skymma när jag går till jobbet, och när jag cyklar hem är det beckmörkt. När jag kommer hem går martin och lägger sig. Den här veckan har vi växlat runt tio ord. Nio av dem i telefon.
Jag vill att det ska bli jul nu, eller åtminstone en ledig helg (nedräkningen har börjat, om 8 dagar är jag ledig i 2 dagar!). Det som är betungande är egentligen inte arbetet, utan avsaknaden av liv. Jag är så understimulerad att jag spenderar för mycket pengar på att nätshoppa julklappar och lägga bud på fantastiska Lägsta Bud.se, där jag planerar att vinna en resa till thailand för max 300 kr. På så vis hade jag tjänat in både budpengarna och julklappspengarna.
lycka?
När jag är hemma på dagarna i stället för kvällarna känner jag mig, enligt Cosmopolitan, otillräcklig och behöver bekräftelse genom prylar. Det är synd att jag, som är cafébiträde och därför lägst på lönelistan, måste köpa självkänsla. Synd, för jag har inte råd. Dessutom trodde jag ju att jag gillade att köpa julklappar till mina nära och kära för att jag är en fantastiskt generös och välvillig person, men jag förstår ju att Cosmopolitan har rätt och jag har fel. Det är tråkigt att ha fel. Jag blir lite lätt nere av att ha fel. Tur att klänningen från H&M kommer i dagarna, bara till mig mig mig, så mår jag nog bättre sen.
Andra saker som hade gjort mig nöjd, belåten och lycklig(-are) genom konsumtion är:
att lukta gott,
att kunna se tiden gå på en maffig, blaffig klocka,
att smörja in mig i Luscious Lucy Face Cream,
att tända lite farliga doftljus,
och att skicka fantastiska julkort med Anne Taintor-motiv.
jag är kär i jessika gedin. det är inte så att jag vill hålla henne ömt, men jag hade kunnat sitta vid hennes fötter och dregla lite, insupa hennes fantastiska karisma och hennes slående intellekt. studera hennes kläders fall och hennes hårmans ostyriga framfart. jag vill läsa varje bokstav hon skrivit, jag vill höra varje ord hon sagt. nej, kanske inte kär. besatt.
jag beskyller jessika för min elle-prenumeration och för att jag föredrar svt:s nyhetsmorgon framför tv4:s. jag beskyller jessika för att jag fortfarande tycker att det är okej att bära helsvart på sommaren (trots det svarta håret) och föredrar skräcklitteratur framför romantik. jag beskyller jessika, för att hon personifierar det faktum att det är okej. det är okej att tycka såhär, att klä sig sådär, att slänga ut pengar på löjliga magasin, att diskutera lättsamheter som britney spears och att skoja om sin egen identitet. det är okej. jag hyllar jessika. det är okej.
Bild från Camilla Läckbergs blogg.
inte bara vacker som en dag. har dessutom hunnit vara förläggare, översättare, skribent, sommarpratare, recensent, krönikör i kobra och erkänd tyckare.
just nu har jag svårt att ta tillvara på och omfamna hösten. den känns som en transportsträcka till julpyssel, ledighet, familjeträffar och snö. varje tidig morgon när jag cyklar eller går genom pildammsparken, funderar jag över trädens vackra färger och lövens förflyttning från grenverken till marken, men det räcker liksom inte när det känns som om någon stulit mitt dagsljus. mörker. visst, goda middagar, goda viner, stearinljus och allt sånt skräp som inte spelar någon roll när orken sugits ur en, axlarna värker, visdomständerna trycker på och man helst hade gått i ide. det är så sorgligt alltihop. lyckas man komma på något fint och bra och uppmuntrande (som att gå och se Tillsammans är man mindre ensam) så blir det alldeles hemskt och jobbigt efteråt, när upplevelsen är förbrukad. vad ska man då se fram emot? ännu en vecka med tidiga morgnar, usel lön och griniga kunder.
i dag ska jag trösta mig med att promenera hem till mamma i hyllie, gå promenad med valphunden, sortera och slänga allt jag samlade på mig som barn, och njuta av att bli kvitt ett förflutet.
Vi tog tag i oss själva och fick en pappa att köra med oss till IKEA i går. Dagen blev väldigt effektivt uppfylld av handlande, bärande, skruvande, fikande och jobbande, och nu, runt 24 h senare ser vardagsrummet ut nåt sånthär:
Nej, det blev ingen Klobo från IKEA. Den visade sig vara en fruktansvärt obekväm väntrumssoffa, så i stället slog vi till på en hederlig Klippan, och har redan stora planer på att köpa fina överdrag till den. Soffan, Expediten, Lisa och pappan lassades in i bilen utanför IKEA, glada i hågen. Martin fick ta bussen.
Martins nya favoritgrejer. Kanske inte hyllan, men dess funktion.
I våra hjärnor pågår projekt Extreme Home Makeover. Eller bara en ommöblering. Utlösaren blev Martins nya skivspelare (och han är så himla glad, fastän de bara står på golvet än så länge), och kanske är det lika bra att vi har en anledning att göra något åt rummets dåliga flöde. Andri har beställt tusen saker från Jysk, som han ska inreda sitt nya kollektivrum med. Vi har hängt på blocket i en vecka, men eftersom det är så fruktansvärt svårt att tycka och tänka nåt om halvtaskiga motljusmöbler, så har jag idag bestämt mig för att ta med Martin till IKEA i stället. Det här behöver vi:
en liten 2-sitsare, men jag vill ha en annan färg.
en lurvig pall.
en expedit, liggande, på ben, i lagom skivspelarhöjd.
Och så är vi rörande överens om att vi behöver ett nytt soffbord, men jag kan omöjligt engagera mig i det. Jag tycker inte om soffbord. Jag kan ha åsikter om skrivbord, älska matbord och avfärda sängbord, men soffbord är bara ett nödvändigt ont, och sällan varken praktiska i utformningen eller fina.
lapmpan från ILVA, inte heller så pjåkig.
Den nya imaginära möbleringen tänkte jag att vi skulle komplettera med fantastiska fondväggar och en doft av nybakta bullar och kaffe. Ja, ni ser, jag lever i en drömvärld. Det är svårt att frakta hem soffor och bokhyllor från IKEA på bussen.Särskilt ensam. För som om det där med logistik inte var tillräckligt, så känns det just nu som om vi jobbar hela tiden, om varandra. Och det är en känsla som i alla fall inte är helt tagen ur luften, särskilt inte när vi jobbar olika dagar, helger, tider. Vad vi behöver är en semester (samtidigt den här gången), målarfärg och en massa tid. Kanske kan önska mig det i julklapp?
jag är urusel på att skriva. jag beskyller mitt jobb. när jag vaknar på morgonen antecknar jag små anekdoter som hade blivit fantastiska blogginlägg, men när jag kommer hem från jobbet är jag totalt oinspirerad, grinig och illaluktande. ja, man måste tydligen lukta gott för att kunna skapa.
i dag kom i alla fall inspirationen även till min arbetsplats i form utav en liten flicka som skulle köpa godis. hon valde omsorgsfullt och upprymdheten spred sig även till mig. flickan hade 3 kronor. en hel värld av smakupplevelser låg framför henne. hennes dag var räddad! så lite pengar kan göra så stor skillnad i ett litet liv, och jag tänker att egentligen är det inte mycket som förändrats sen jag själv var liten och hade 3 kronor till godis. något ganska litet kan göra en enorm skillnad i tillvaron. som en ny, billig handväska.
framtidsplanerna innefattar en resa till warszava, så fort tiden och ekonomin räcker till, en öl på en uteservering om en timme och storsortering av garderoben. jag känner mig glamourös.
livet, la dolce vita, så underbart det är. i stället för att träla mig igenom den där högen av kurslitteratur som jag byggt upp under vårterminen, så läser jag om harry potter-serien, tjejromaner som Djävulen bär Prada och av någon outgrundlig anledning har jag blivit barnsligt förtjust i att följa flicksnuskredaktörerna i Cosmopolitan, Veckorevyn och Glamour (som kompletterar den obligatoriska Elle-läsningen). jag är inte riktigt säker på hur mitt intresse för skräplitteratur respektive skräpkultur växt fram, men jag kan inte påstå att jag vantrivs eller ens ogillar mitt totalt okritiska slukande av trendrapporter, sexanekdoter, diettips och kroppsvårdsråd. det enda sätt på vilket jag drabbas, är ekonomiskt, eftersom min magra plånbok givetvis inte tillåter mig att köpa den där specifika hårsprayen från lee stafford, den där lipplumpern från too faced eller de där fantastiska kawasaki-sneakersen. entusiasm och fattigdom är en osmakligt plågsam kombination! om det åtminstone varit solsken och varmt, så hade jag kunnat aktivera mig på andra sätt en genom fönstershopping på nätet. och riktig shopping, tja, en del kanske. åkte till butiksmekkat trelleborg och köpte en tröja på rea. that's about it. och då undviker jag givetvis att nämna att ovanstående skönhetsprodukter är beställda från 11.se. för ett halvår sen hade jag aldrig kunnat ana att sommarens mest intellektuellt stimulerande inre resonemang var om vilken näthandel som har billigast lipgloss.
kiss me?!
dagens schema är såklart fullsmockat som vanligt. ska måla naglarna, fylla diskmaskinen, kanske tvätta en omgång vittvätt i tvättmaskinen (minns knappt hur det är att behöva boka tvättid och ha framförhållning), bjuda hem syster stina på middag och kanske se nån film. jag blir alldeles utmattad bara av att tänka på det! bäst att börja med en kopp kaffe, en cigarett och kanske lite TV...
roligast på TV just nu:
superskinny me, onsdagar TV3
så himla kul att 1) de här tjejerna faktiskt ställde upp på skiten, och 2) det är chockerande hur snabbt de sögs in tankemönstret! högkvalitativ underhållning från fetmans favoritland!
jag upptäckte precis att alla tjejer som har fotobloggar där de visar hur de klär sig, skriver saker som "strumpisar" (= strumpbyxor?) och "stupisar" (= stuprörsjeans). jag befinner mig för tillfället i ett tillstånd av skräckel (skräck + äckel). för exempel, kolla in den här eller den här bloggen. välkommen, jordens undergång!
snyggast känner jag mig när min grå-svart-randiga, lite smutsiga tischa matchar till mjukisbrallorna, glasögonen lämnat en tyckrand på min näsrot och mina tänder antagit en mystisk ton från allt kaffe.
När det blir höst ska jag bli vuxen. Då ska jag vårda mitt hem, stryka Martins bruna skjortor och hänga upp dem på vadderade klädgalgar i hans sida av garderoben. Jag ska damma ovanpå köksskåpen, som är i en varm nyans av vad som kanske är valnötsträ (jag vet såklart ingenting om trä, eller någon annat som har med naturen att göra, men jag googlade träslag och kom fram till att köksskåpen mest av allt såg ut som valnöt), och som är alldeles mjuka att ta på, och lite klibbiga från matos. Jag ska lägga håret på kvällen, innan jag borstar mina tänder i två minuter, och jag ska aldrig mer somna med TV:n på på, så att man vaknar klockan fem och måste hålla sig vaken för att se slutet av Ellen. Jag ska också sluta lägga mina kläder på golvet eller lämna lampor tända när jag inte är hemma. Jag ska tänka på miljön och på mitt ansvar, och kanske plugga kulturjournalistik och börja hata kommersiella konstnärer. När det blir höst kanske jag ska släpa fram mitt staffli och måla en tavla om min själs lidanden, som jag sedan ska ge till någon jag tycker om. Men mest av allt ska jag bli vuxen, omtänksam och ansvarsfull. Jag ska aldrig glömma låsa min cykel med båda låsen, och aldrig tänka "äsch, den blir inte stulen här på den barrikarderade gården, så det räcker med ett lås", och aldrig tänka "idag är jag trött, så jag tar bussen". Jag ska börja tänka på min karriär och på att ha det rent och snyggt i alla hörn, så att man inte behöver skämmas när man får oväntat besök och en kopp gevalia. Jag ska bli vuxen och kanske övningsköra och betala mina räkningar och mitt kreditkort, och lyssna på jazz med en kopp te och humma med i alla gamla schlagers, och heja på alla jag känner igen på stan, och inte vara sådär sur, grinig, stolt och stursk som jag är nu. vänta ni bara. snart är det höst.
valnöt?
Jag inser att jag är en riktigt lat stackare, när jag blir omåttligt stolt de dagar som jag presterar någonting. Förra torsdagen lämnade jag tillbaka några sena biblioteksböcker, kopierade och fick vidimerat mina betyg och skickade ansökningar inför hösten, och efter det ansåg jag mig förtjäna en gedigen semester.
Ibland slår det mig också att en del av de saker som jag inte reflekterar över som jobbiga, kanske hade varit det för andra. Som att leta lägenhet, och jaga värdar, fixa möten och tvingas tacka nej. Kanske borde jag utbilda mig till mäklarhora? Det har i alla fall varit mödan värd, för efter många turer så är äntligen ett datum och en tid satt med en trevlig värd, då kontrakt ska skrivas och nycklar överlämnas. Och min lägenhet lämnar jag över i Sallys kompetenta händer, övertygad om att hon inte kommer att överbelamra den med fula saker.
Första natten, efter att vi tittat på lägenheten, drömde jag mardrömmar om hur inbrottstjyvar kröp in genom fönsterna (markplan och lisa kommer egentligen inte särskilt bra överens), men när jag vaknade kallsvettig behövde jag bara återminnas det ljuvliga köket, diskmaskinen och tvättmaskinen, för att tryggt kunna somna om. Funderar på att skriva mitt paper i gotikkursen om drömmarnas breda spektra, från mardrömmar till drömmen om en ny diskmaskin. Undrar hur jag ska förankra diskmaskinen i gotiken?
saker jag vill ha nu eller när jag blir rik:
brödboxen, finns på åhlens eller favoritsaker.se.
grytunderlägg, inte dyrt, men det finaste av alla.
tvåsidig skärbräda, från favoritsaker.se.
kartellls bourgie-lampa, fast jag vill givetvis ha den svarta. med den i mitt hem hade jag varit världens lyckligaste någonsin. förmodligen.
en soffa med divaaaaaan.
måste givetvis slå ett slag för detta fantastiska plastkrokskonstverk, som jag gick runt med i näven utan att köpa det, på kitsch kitchen i amsterdam. finns även på la ninja, fast tyvärr inte i rosa.
på kitsch kitchen kan man även hitta dessa ljuvliga plastbackar, och de kunde jag ju drömma om att få med mig i bagaget.
dörrmatta från kitsch.se, betydligt närmre än kitsch kitchen. jag gillar egentligen inte dörrmattor, men herre, den är ju rosa och fluffig och ren.
för att vi älskar våra brevbärare. från kitsch såklart.
snyggaste sättet att förvara toalettrullarna. i gräll plast. från kitsch kitchen, och jag undrar om man inte borde kunna beställa online?
ikeas Gustav. kanske det snyggaste skrivbordet som finns. när storleken har betydelse.
this list could well go on for ever...
fyra avsnitt sex and the city säsong 1 i sängen med färskpressad äppeljuice. mina senaste veckor har inte erbjudit tid för extravaganser, så idag har jag verkligen tagit tillvara på det faktum att jag måste vila innan mitt 15-timmar långa jobbpass (tre jobb - en dag/natt). varje morgon borde vara så.
desutom hade jag ett röstmeddelande på min ljudlösa mobil (den gamla, eftersom jag råkade lägga ner en öppen vattenflaska i min väska när jag var i skolan igår, som dödade min nya mobil). det var aron som hälsade att majvi nog kunde tänka sig att ge oss lägenheten till nästa månadsskifte. eftersom jag inte har en planritning, så ritade jag en i paint:
garderobens frågetecken betyder att vi faktiskt aldrig öppnade dörren och såg hur den såg ut, men en av tjejerna som var där ooohade och aaahade över den, så den är säkert bra. och burspråket är bra. och golven. och ytterdöörren får vi måla. och mmmmm, fin lägenhet. har spanat in badkar, och nya småbadkar på fötter går på 2700 spänn. ja, nåt ska man väl spendera sin lön på, så varför inte sitt välbefinnande?
den väldigt dåliga dagen följdes av en mycket bättre kväll och en bra dag, så det ska ändå bli kul med middag och dessutom spelade jag in ett bra blandband till mig själv. heja heja. idag ska jag läsa (sådär som jag tänker att jag ska göra varje dag) och sen ska jag åka till mobilia innan jobbet, och köpa mig ett par skor av guld. 
Riktigt jobbig dag. Förmodligen ett resultat av en jobbig helg, ett par jobbiga veckor, en jobbig månad, äsch, jag vet inte. Det känns som om jag inte vilat (sådär VILAT, som vuxna människor gör med en ELLE, en GT och fötterna uppslängda över soffryggen) sen i julas, och nu börjar jag bli trött på allvar. För många intensiva händelser som jag inte bearbetat, som begravning, lägenhetsfiasko, nytt jobb, Amsterdamkaos och vänners mentala ohälsa, och idag fick jag ett fult halsband i stället för de fina örhängena som jag beställt, och då blev jag sur och ledsen och sen orkade jag inte göra nåt mer. Så himla trött. På lördag fyller jag år, och i ett halvhjärtat försök att peppa upp mig själv har jag bjudit tio pers på middag, som jag inte har lust att laga, i Martins kollektivs lägenhet, som jag definitivt inte har lust att städa. Det bästa med lördagen är att Martin ska baka kaka och tända ljus i den som jag ska få blåsa ut, och så kan jag önska något (till exempel att jag vill vara fem år igen, snälla snälla, och slippa betala mina räkningar, jobba, plugga och planera och leka mamma åt andra).
I fredags fick jag i alla fall en tidig present:
och den är ju så fin och bra. tack Martin!
För att bli gladare beställde jag skor från H&M, och det funkade åtminstone i några minuter. Nästa steg är att diska, dricka kaffe och sätta på mig något snitsigt, så att jag över huvud taget orkar ta mig utanför dörren ikväll.
Jag gillar att tänka att jag någon dag kommer att vara en av de där starka, inte-så-unga-men-snygga, stolta och intelligenta kvinnor som tagit vara på sina liv och sin tid och därför, när de är i 40-års åldern, håller på med någonting de älskar, överlever på sin lön och hinner skriva några romaner på kvällarna. jag gillar att tänka, när jag ser dessa kvinnor på teve eller i tidningar, att jag har gott om tid på mig, och att det kommer att ordna sig (skynda långsamt och allt det där). framför alllt gillar jag att tänka att jag väljer förebilder som inte är ouppnåeliga, övermänskliga eller stenrika. det betyder att jag har fötterna på jorden och en nykter inställning till framtiden. så gillar jag att tänka i alla fall.
Det värsta är förmodligen att jag sällan tror på det där själv, att jag skulle kunna nå upp till den typen av levnadsharmoni med välfriserat huvud, dyra designerglasögon, en välfylld skogarderob, två rena och hela barn lugnt lekandes på köksgolvet medan jag svänger ihop en trerätters middag för mina närmsta vänner, som vi avnjuter med en årgångspinotage och intelllektuellt stimulerande samtalsämnen. jag tror inte riktigt på att det där är jag, hur mycket jag än skulle önska mig ett sådant liv. och kanske är det inte ens alla de yttre accessoarerna som lockar, utan sinnesfriden som liksom lyser ur dessa kvinnors ögon. känslan av att de har lyckats. att de är nöjda. jag har svårt att se mig själv i deras självsäkerhet. jag antar att det är därför jag gillar att underhålla mig med mindre säkra kvinnors spekulationer. i födelsedagspresent önskar jag mig sex & the city-boxen, så att jag kan frossa i ambivalens och tvetydigheter (och ögongodiset såklart). och ett par guldskor.
varför jag kom in på kvinnliga förebilder? jo, jag ramlade in på den fina blogggen letters to marc jacobs, och kom på att hon är något utav en idol för mig. cool, smart, snygg och ordnad. ge mig tjugo år bara, så får vi se sen.
Jag och Martin var och tittade på en lägenhet i går. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, mer än att den var fin, och vi var sjukt imponerade av rummens storlek (och inbyggda garderober, gasspis, burspråk, parkettgolv och vackra väggar). Vi sa "javisst är vi intresserade!" varpå en töntig kille dök upp bakom ryggen på oss, och eftersom han var töntig lät han sin tjej säga "Det är han också!", syftandes på den töntige killen. Snart förstod jag att den här töntige killens tjej på något sätt kände killen som ville byta lägenhet med mig, och att det inte direkt var lönt att bråka med den töntige killen i och med dennes nyvunna auktoritet. Så jag och Martin var i stället sådär ödmjuka, trevliga och käcka som vi kan vara i rätt sällskap. (Och tro det eller ej, men jag gillade verkligen killen med lägenheten och hans inneboende. De var softa som tusan, och avslappnade och trevliga och hade det sådär härligt mysigt tillsammans.) Eftersom vi missade Gilmore Girls bestämde vi oss för att lämna lägenheten med stoltheten i behåll, och på vägen till Martins TV konstaterade vi att det nog var ganska kört.
Men det var det inte.
I morgon ska jag och min kille minsann åka ut i Östra hamnen och skriva papper med värden, och om allt går som det är tänkt, så går lägenhetsbytet igenom redan i slutet av mars.
Killen med lägenheten gillade nog oss också.
Jag tycker om skor. Nöje för mig kan vara att gå runt och prova mig fram längs gågatans skobutiker, eller att sitta vid skärmen och trycka mig fram genom utländska och inhemska skomärkens nätbutiker, där färger, material, klackhöjd och dessvärre även priser presenteras läderdoftande lockande. Jag tillhör inte kategorin människor som sedan de var små älskat skor, utan snarare är det en passion som vuxit fram sent, och utan större konsekvenser för mitt sociala liv. Från goth-perioden i mitt liv har jag kvar diverse kängor och trasiga sneakers, men även ett par svarta ecco-skor, som trots att de är slitna funkar perfekt när man ska jobba, på stadiga klackar och med rät tå. Jag inbillar mig att skointresset fick sitt uppvaknande när jag bodde i England, och inte hade så myckket annat att göra än spela Desperate Housewife. Det var då jag insåg att det kunde vara riktigt underhållande att städa och diska, med rätt attribut under fotsulorna. Dammvippa och Miss Sixty-slip ins. Städrock och Schuh-sandaletter. Diskborste och DKNY-kopior. Att sköta radhuset i förorten på kullen, blev plötsligt ett rollspel, där jag kunde ikläda mig egenskaper utformade efter klackhöjd och skavsår. Ja, för utanför hemmet med heltäckningsmattan använde jag knappast några extravaganta skor. Det handlar kanske främst om att det tagit mig fem år att över huvud taget kunna gå upprätt i klackar (trots träningen med dammsugaren i trapporna), men även om det faktum att mina fötter tillhör kategorin Kalle Anka, och egentligen inte är utformade att bära skodon över huvud taget. Smärtan, den outhärdliga smärtan, kanske man kan stå ut med hemma i vardagsrummet, där man när som helst kan tänka "Fuck it!" och sparka av sig djävulsskapen, men är man väl ute på stan är det desto svårare att bita ihop och vara snygg, när man helst av allt vill lägga sig på marken och gråta.
Ett par av mina favoritskor har jag lämnat till skomakaren för att få dem utblockade, så att jag kan visa upp dessa prydnader offentligt, men studentbudgeten erbjuder oftast mer kortsiktiga lösningar på skav-problemet. Compeed är ju välkänt och omtyckt, och kan faktiskt få vilka skor som helst att bli bärbara, och vanliga plåster håller ju också ganska långt. Mitt hetaste tips är att byta skor ofta. Varje dag helst. Då slipper man slita sönder dem, och dessutom mår fötterna bättre av omväxlingen, och hjärtat bättre av att få spendera fler pengar på vackra saker. Det behöver inte vara särskilt dyrt med skor. Inte om man är öppen för drastiska lösningar, som skopunkten, din sko, eller bättre begagnade från myrorna eller uff. billigt är gott.
Egentligen kom jag att tänka på det här med skor, när jag läste om boken Älskade skor av Paola Jacobbi (Albert Bonniers Förlag), i både tidningen Elle och mindre glamourösa Glamour. Efter recensionen i Elle, som närmast uttryckte avsky inför konceptet och inte rekommenderade läsarna att röra denna bok ens med tång, avfärdade jag den som just en schabloniserande historiereportage, och det var därför det var så häftigt att slå upp boksidan i Glamour, och finna att samma bok där fått betyget 5 av 5. Jag kanske ska tillägga att jag inte läst boken, och heller inte bläddrat i den, utan bara fått en uppfattning om den utifrån dessa två recensioner. Vad som blev avgörande för mitt beslut att heller aldrig läsa den, blev den lilla intervju med författarinnan, som infogats bredvid recensionen i Glamour. Nog för att hon verkar vara en söt och trevlig tjej, men skriver man en bok om sin skopassion, kanske man, bokstavligt talat, borde ha mer på fötterna. Paola Jacobbi menar nämligen att hon har mellan 30 och 40 par skor, vilket för mig är som att säga att man är klockfantast, och sedan visa upp en Swatch på armen. Nej, hörru Paola. Skofantaster har betydligt fler skor än så. Till och med jag har 40 par skor, men jag håller mig till att påstå att jag tycker om skor. Och jag tänker sannerligen inte skriva en bok om dem.
jag kallar det min första lediga dag av två, och hittills har jag ändå jobbat en timme med inventering och inköp.
jag har givetvis även hunnit med lite av min favoritsysla på lediga dagar: inköp till mig själv!
på skounkten.se kan man just nu köpa tre par skor och betala för två, och jag kunde såklart inte motstå. problemet är att jag valde snabbt, och kan inte komma ihåg exakt vad det blev för några i slutändan, men jag tror att de här tre paren var vad som beställdes:
nu hoppas jag att alla passar! hatar att skicka tillbaka skor som man betalt för. och även om skupunktens kvalité kan diskuteras om och om igen, så sliter jag ändå sönder skkor på en vecka. och ärligt talat, tre par för drygt 500 spänn, är vär inte så mycket att gnälla över?
har även köpt en svart top, eftersom jag är tråååkiiiig, servetter och ljus på lagerhaus och så har jag bokat bord på just like mamas ikväll. nu ska jag färga mitt hår och tvätta. lediga dagar, what a bliss!
jag har hört att somliga ser Bestefar og jeg flera gånger om dagen, och skrattar lika mycket varje gång. detta måste innebära att de kommer att leva längre än övriga. am I right?
vill du också leva länge? klicka på länken.
jaha, då blev klockan halv fyra. alltså är det dags för en folköl.
i dag stoltserar jag med att ha avslutat 60p litt.vet. med vg på allt allt allt. muntliga tentan kändes som ett tveksamt g, men tydligen ställer jag högre krav än den käre examinatorn, så jag tackade så mycket och kände mig ovärdig. kylan är vedervärdig. därav folkölen. och detta ämnesbyte är givetvis medvetet, som ett försök till att exemplifiera min uselt sammansatta hjärna. långsamt, långdraget och i femårsformuleringar levererade jag mina intryck av den afrikanska litteraturen.
nu, med folköl i stället för kaffe, eftersom jag inte kunde bestämma mig för om jag var törstig, hungrig, trött eller pigg, och alldeles ljuvliga miss mimi and the mysticals genom högtalarna, börjar senaste veckornas stress släppa (icke att förväxla med stressläpp). för den oinvigde rekommenderar jag black hair blue jeans. kom igen, ladda hem den, den är bra!
funderar över hur många lager kläder man behöver för att ta sig till nobelvägen utan att frysa ihjäl. förbannat kallt är vad det är.
det nya året inleds i vanlig ordning med diverse skräptidningars prognoser. redan här börjar mitt avståndstagande, gentemot en generation som trots sin uppenbara brist på kunskap om det svenska språket som skriftligt verktyg, vågar ge sig på ett slags modernt siande i vad framtiden har att bjuda dem på. snävt inringade är dessa, till tänderna hemmastylade elle-prenumeranter och nöjesguiden-skribenter, som tror att de har någon som helst insikt i vad den vanliga människan har att se fram emot. som om de på något sätt skulle kunna, med hjälp av någon chefredaktörs mobilnummer eller ett gammalt förlegat vipkort, se vad som behövs ses, genom ögon som inte är blinda av accessoarer, gästlistor och bling-bling. inte en chans. det finns inte någon möjlighet för mig, eller någon jag känner, att identifiera mig med någon av alla dessa 18+ töser som sysslar med design alternativt bloggande, eller pojkar i övre 20-årsåldern, som av någon anledning fortfarande ägnar sig åt musik, eller ej att förglömma alla dagens okända festfixare, som av någon outgrundlig anledning får cred för att de lyckas boka halvtaskiga DJ:s, dåliga lokaler och trycka fula affischer. varför ska jag lyssna på vad de säger eller tror om året som komma skall? kan inte mitt år få bli så som jag gör det, och förhoppningsvis utan att jag behöver ansluta mig till något av ovanstående katastrofarrangemmang?
den bittra smaken i min mun skärptes lite extra, då spåtanterna i nöjesguiden fick svara på frågan: Är det i år som insidan kommer att räknas? en av de elva tillfrågade, lyckades krysta fram att insidan räknas varje år, och två vacklade mellan att insidan borde räknas, men kanske inte gjorde det. de övriga åtta verkade hur nöjda som helst med att det är ytan som regerar. upprörande, för oss stackars humanister som lever i villfarelsen att ytan speglar insidan. men visst, jag förstår att det känns tryggt att ytligheten är stor och stark, för de där åtta som lever på sin utsida, då det omöjligt kan ha varit deras skicklighet som skapat arbetstillfällen. att förstå, och att ogilla, min lott år 2007.
med denna galla spydd, och med hopp om en självrannsakande omgivning, ska även jag ta mig i kragen och på fredag gå på den helvetes nöjesguidenfesten, dricka drinkar och tycka att fel nominerade vinner. som vanligt, som alltid, som det är. och jag kommer att kamma mig söt och måla mig smart, för nöjesguiden säger att det är sådant som räknas. och när jag sedan är riktigt full, så ska jag mysa för mig själv, över att jag har något som ingen annan har. en insida full av sprit.
