jag läser haruki murakamis Fågeln som vrider upp världen, och för varje dag blir mina drömmar allt värre.
jag kanske kunde skylla på snorigheten, men jag föredrar att anklaga japaner för allt i världen, gott som ont. i natt drömde jag att jag jobbade, var arg och frustrerad över planering och inkompetens. definitivt murakamis fel. disciplin och arbetsmoral.
på tv:n pratar Ernst om linjer och fiskar. hamrar fram ord i takt med min huvudvärk. kanske inte murakamis fel, fast nog ligger det något japanskt i de rena ytorna och diskreta materialvalen.
jag dricker pulveriste så att jag är alldeles kladdig i munnen. formodligen ett japanskt påfund, det där med pulverdrycker. och definitivt murakamis fel att jag dricker glas efter glas. man blir törstig av att läsa om flådda kroppsdelar och övergivenhet.
i natt ska jag drömma något glatt. det är mitt mål. fast helst drömmer jag om inget alls.
-iLisa
2 kommentarer:
ingen är så bra som murakami. han är en av mina husgudar för tusan! han och bergman och morrissey förstås.
jag saknar att ha husgudar. jag har också haft morrissey på en piedestal, tillsammans med diverse singer/songwriters och poeter, men i slutändan så har de alla fallit. jag har inte ork att hylla mer. jag har blivit skittråkig och saknar passion. det är synd.
Skicka en kommentar