sydafrikansk litteratur

när jag och min kille träffades för sex år sedan (ellervaddetnukanvara), firade vi vår nyfunna gemenskap med att hälla en vodka russian i min lap top. den blev sig aldrig lik efter det, trots ihärdiga räddningsförsök. idag lyckades jag ha den igång i flera minuter innan den dog.





i gamla datorn hittade jag bland annat en c-uppsats i litt.vet. som handlar om syftet med våldsskildringar i den sydafrikanska litteraturen. den kan man ju läsa om man vill. särskilt inför fredagens fotboll.

när jag skrev uppsatsen så bodde min storasyster med sin afrikand-man i kapstaden. jag tänkte ofta att det måste vara emotionellt utmattande att vara vit och skuldtyngd i sydafrika. min systers man härstammar från boerna.

i kapstaden bodde de i samma kvarter som desmond tutu.




(om någon mot förmodan bestämmer sig för att läsa uppsatsen, så ber jag om ursäkt i förväg för märklig meningsbyggnad, syftningsfel och konstlat språkbruk. dessutom är texten inte anpassad för scribd, men jag orkar faktiskt inte bry mig om det. och nu ska jag sluta skämmas över en text som har fyra år på nacken. okej?)