typisk sommardag

låg i pildammsparken igår, och läste äntligen ut boken (som inte alls var särskilt brudig, utan riktigt obehaglig när man väl bläddrat sig igenom de tvåhundra första sidorna. betyg 4,5/5).

fick årets första brillbränna. ni vet, när det ser ut som man har solglasögon på sig fastän man tagit av dem. brände mig snett på ryggen och fick randiga ben av shortsen också. i stort en lyckad dag i solen.

när jag legat där i ungefär en kvart siktade en fågel in sig, både på mitt linne och min bara hud. hade varken servetter eller våtservetter med mig. men en sjal. har tvättid idag. tur.




lånar en bild från 2009 av mig själv för att illustrera brillbrännan. årligt återkommande. some people never learn.

min första förmiddag som arbetslös

vaknade sju. funderade en stund. gick på toa, drack vatten. sov en halvtimme till. läste bok. åt ett äpple i sängen. drack te. fick koka vatten på spisen. har lånat ut sladden till vattenkokaren till nån av martins maskiner. drygt. läste mer i sängen. käkade en macka och kollade på shear genius. drog filten över benen. nåt fönster står öppet i andra rummet. läser bok. tänker att jag snart kan gå ner på gården och sola. tänker att jag måste handla fullkornspasta och gå till posten. tänker att jag ska ligga kvar på soffan en halvtimme till.

min första dag som arbetslös. precis så spännande som jag förväntat mig. tur att vi drar till Värmland på torsdag så att jag inte blir alldeles utmattad av spänningen.

ensam helg, eller det fria lifvet.

skattjakt

min CD-samling är som skivavdelningen på en riktigt sunkig loppis. klistriga fodral, dubletter, fula prislappar och en relativ bokstavsordning.

lite skäms jag, men å andra sidan gillar väl alla loppisar? gladast blir man ju när man gör fynd och hittar sånt som man inte visste att man hade. ledsnast när skivor saknas i fodralen, eller tvärt om. i fredags hittade jag en suede-CD som jag varit av med i fem år. den låg i fodralet till en otippad reklamskiva. i flera sekunder kände jag mig hel.

mors dag

i Sydsvenskan finns ett par sidor med rubriken: Till världens bästa mamma! där står saker som grattis, kram och tack för att du finns, med en liten bild bifogad.

någon borde kanske påmint Martin Andersson om vem som skulle stått i rampljuset?

långfredag

jag älskar Hanna Hellquist.

jag är inte lika förtjust i att jag sitter och väntar på min lilla mamma, som i sin tur sitter och väntar på att hennes doktor ska ringa. doktorn skulle ringa 12. nu, klockan tio i ett, vågade mamma ringa upp. han är på lunch. är det sådana dryga fasoner man får ägna sig åt om man är doktor?

då är frågan om man inte i stället ska bli rektor.

den slutgiltiga lösningen?

flax

ni vet hur det är. man skulle ta en öl och det blev fyra (fem?) glas vin på en solig uteservering. och så tar man sig hem, sveper en resorb och förbannar den dåliga disciplinen mitt i veckan. sedan sover man oroligt och vaknar med en wobbly blykeps.

fast det kan också hända att man kommer hem och får ett SMS som säger att man kan gå till jobbet när man vill. och bara stanna en liten stund. sovmorgon, ELLE i soffan och Nyhetsmorgon. inte så dum start på arbetsdagen.

bokstund

Hon drev omkring nere i Downtown tills utmattningen sjöng i kroppen.

1. Ta tag i närmsta bok.
2. Publicera den femte meningen på sida 52 i din bok.
3. Tala inte om bokens titel.


kan Limpan så kan jag, tänkte jag, och ryckte en bok ur hyllan.



när jag gick i gymnasiet hade jag en fantastisk svensklärare. hon var en sån där inspirerande kvinna, som älskade litteratur och struntade i grammatikundervisning. grammatikbristen har förföljt mig från grundskolan, så när jag pluggade Kommunikativ Svenska (hittepåkurs på Malmö Högskola) fick jag en chock av grammatikdelkursen. kryssade i alternativ på måfå på tentan. var en av de få som fick VG.

gymnasiesvenskläraren hamnade av någon händelse i soffan i mitt dåvarande kollektiv, ett år eller så efter studenten. "vill du ha kaffe? eller kanske te? vi har vin också?" "vin såklart!" och så spelade vi TP. eftersom hon varit stormästare i Jeopardy flera gånger var jag skitpeppad på att ha henne i mitt lag, men vi förlorade stort. att minnas fakta är inte det vi gör bäst med ett par glas under bältet.

denna fantastiska lärare var väldigt bra på att memorera saker, förutom när vi spelade TP. hon kunde alla namnsdagar. sa man ett namn så sa hon datumet. hon var även grym på att citera första meningen i romaner. själv kan jag bara klassikerna. hemsöborna och främlingen och sådär.


boken citerad ovan har inte lämnat några som helst spår hos mig. minns inte vad den handlar om. men Anna-Karin Palm är visst känd.

sugerdaddy

min kille: här gumman, har du lite nittiotalspop. *dask på rumpan*






fast så gick det inte alls till, men skivorna fick jag.

hej

jag ägnar mig åt normala saker, som tungt kroppsarbete, fönstershopping, tvätt och trevliga middagar. det mest spektakulära som hänt på en vecka är att jag gjort ovanligt mycket ordinära saker. om en vecka är jag arbetslös. då blir det åka av!

#%&#¤)½§%!!!!

när man vandrar den soliga vägen mot arbetslöshet, vill man inte få ett brev från skatteverket som talar om att chefen skickat in nya kontrolluppgifter och att skatteåterbäringen eventuellt inte kan skickas ut före midsommar.


jag upprepar: inte.



jag ser härmed mig själv jobba varje kväll och helg hela sommaren på nån A-lagarpub där stammisarna spottar snus och daskar mig i rumpan. desperationen. snälla skatteverket, rädda mig!

piff och puff

min kille råkade säga att asakorparna heter grim och fjalar.


astrid lindgren måste ha blivit skitgammal!

frosseri

jag läser marian keyesböcker som andra äter chokladtårta med vispgrädde. det är njutningsfullt, mäktigt och ger hjärtklappning, och när man är klar vill man ha lite till fastän man inte borde.

jag har förstått att det dessutom är skamligt och smutsigt. men det är det att vara chokladtårtsfet också. jag bryr mig inte om någotdera. varför? på grund av citat som detta:

Jag öppnade ytterdörren och tog ett djupt andetag av frisk lantluft. Luktade koskit.

ur En förtjusande man, Marian Keyes.

jag vill inte ha Det Senaste

datorn: hej, det var länge sedan.
jag: ja, asså, förlåt. har använt martins i stället.
datorn: gör inget. blir jobbigt för dig själv bara.
jag: vaddå?
datorn: jamen, skyll inte på mig om allt måste uppdateras.
jag: var det verkligen så länge sedan?
datorn: ska vi börja eller?
jag: ...ok.


och så lyder jag alla befallningar. ja, jag vill ha nya blablablaprogrammet och uppdatera hitenochditen och kryss i alla rutor, tjohej. och så uppdaterade jag firefox och nu är flikarna överst! det är mycket märkligt. och när jag ska öppna ny flik, så är det ommöblerat i höger-musknappsmenyn, så när jag gör som jag brukar öppnas i stället nytt fönster eftersom de bytt plats! hade jag vetat att det var så har traumatiskt att vara modern hade jag aldrig sagt åt datorn att den fick uppdatera...

svart magi

håret ser ju helt okej ut. behöver inte färga det på en vecka minst. så himla skönt.





men va fan?!

hur blir man rektor, eller en arbetslös iakttagelse

det här känns ju så inte okej att det nästan verkar vara ett sent aprilskämt. hur tänkte han? har han bott under en sten?

om människor som helt saknar verklighetsförankring och sunt förnuft kan bli rektorer, så kan det väl inte vara så svårt för mig att hitta ett jobb.

eller måste jag flytta till Kalmar?

ett avslut.

jag har åtta dagar kvar på mitt jobb. eventuellt inte ens det.

den här veckan ägnas åt nedpackning av allt som inte är nödvändigt, som soppskedar, hundra vinglas, alla assietter, sockerskålar, saltkar och vattenkaraffer. tidningsåtervinningen på jobbet är tom och mina naglar är svarta av trycksvärta (även efter ett bad och en omgång med hand scrub). idag måste jag raida gratistidningslådorna om projektet ska kunna fortgå, och det får mig att skämmas.

det dummaste packtipset någonsin måste vara: packa i servetter och hushållspapper, så slipper du få fläckar på glas och porslin.

jag som tycker att det känns som slöseri att använda tidningar som inte blivit lästa, skulle aldrig kunna förmå mig att köpa blekt, mjukt och processat papper, bara för att slippa diska. nån måtta får det väl vara med resursslöseriet?



stressnivån på jobbet just nu: bäst att jag chillar nu, så att jag har nåt att göra resten av veckan.



för övrigt begraver jag mig i chic lit.

who are you and what have you done with me?

vaknade före sju, sydde en mobilficka, sprang en runda (3,5 km är för mig vad en mil är för andra, så ibland fick jag gå en bit och titta efter grodor i dammen) och nu känner jag mig som en hurtbulle deluxe.

efter frukost och lunch säger appen att jag ligger på -57 kalorier. fy fan vad den ljuger. nu ska jag dricka ett glas vin för att visa den var skåpet ska stå.

fashion faux pas

idag fylldes min inkorg av reklam, och eftersom jag är en skör individ hamnade jag på H&Ms web shop (10%, så jäkla värt!). likt en kvinna i desperation knappade jag åt mig en massa linnen, T-shirts, byxor och till och med shorts till Martin, men sen ringde det eller nåt och när jag kom tillbaka var korgen tom. av säkerhetsskäl, sa H&M. thank you lord, sa jag och kände mig tusen kronor rikare.


H&Ms taktik kanske inte är så bra för dem, men för mig, impulsköparkungen, är den utmärkt. för jag har ju liksom redan kläder.

fet app

jag försöker verkligen bli av med min dubbelhaka/dåliga självförtroende, och har därför inlett ett nytt krig mot kolhydraterna (öl undantaget). jag käkar skittråkiga sallader, asflottigt bacon och sönderstekta ägg och i mitt huvud har jag redan sprungit sjuttio varv runt stan. för att göra det hela mer spännande tar jag hjälp av en app, som först med hjälp av BMI och mål räknar ut ett rekommenderat dagsintag av kalorier, och sedan berättar för mig hur mycket kalorier, proteiner, kolhydrater och fetter maten jag äter innehåller.

den första spektakulära insikten jag fick, är att jag tydligen är för fet för att banta. eller, mitt BMI säger, enligt appen såklart, att jag ska äta mer än jag gör, vilket känns lite kontraproduktivt när jag nu försöker välja hälsosamma alternativ till pizza och mjölkchoklad.


för det andra säger appen att jag förbränner sjukt många kalorier av att cykla till jobbet. jag tror att jag ska sluta lyssna på den. den ljuger.

idag slängde jag godis för att jag inte skulle råka äta det. appen hade säkert gjort kaloriavdrag på det.


herregud. detta tjat om fettansamlingar och svenssonbantande i kombination med nära förestående arbetslöshet; om två veckor kommer ni säker hitta mig jäsandes i soffan framför Oprah, iklädd track suit och svettband.

lättja

älskar att hämta ut bokpaket, men mest älskar jag att hämta ut sommarbokpaket där allt är tramsigt och lättläst och park- och strandanpassat.

en bra idé i teorin

bestämde mig för att ta en promenad, men fastnade i förberedelserna. borstade håret, men det blev fult. iTunes ville inte göra som jag ville. fick tjack-käkar av koffeinöverdos och sen blev det sol. tappade sugen.

bekräftelse

jag älskar att få svar på jobbansökningar, även om det är ett automatsvar, eller ett cut'n'paste-svar eller bara information om när urvalet görs. bara det där lilla ynkliga svarsmailet ger tillbaka så pass mycket av den självkänsla som jag tappat genom alla fjäskiga formuleringar, att jag orkar leta igenom jobbdatabasen ytterligare en gång.


de som inte kan koppla ansökningsadressen till ett automatiskt "tack för visat intresse" förtjänar inte att anställa någon. så det så.

kalla mig Äntligen Hemma-lisa

händig morgon, och våra slitna köksstolar har blivit magnifika. jag gillar att spackla men mest gillar jag nog att arbeta med häftpistol!

inte konstigt att håret känns flottigt

igår var jag på ÖB och köpte schampo och balsam. eller?

i vems intresse utöver mitt eget?

DAGENS VILL HA: pengar. mer.
DAGENS KLÄDSEL: jobbtröja, jobbyxor och jobbskor. fast när jag cyklade hit hade jag shorts, dubbla linnen och ballerinaskor som jag spillde en öl i förra veckan.
DAGENS SMINK: mascara. tyckte inte nåt annat var lönt. så nu är jag alldeles flottglansig i pannan.
DAGENS FRISYR: fett och fäst.
DAGENS HÄNDELSE: bestämde mig för att skita i att se Morrissey när han kommer till köpenhamn.
DAGENS LÅT: saskatchewan - dreamboat
DAGENS PLANER: jag jobbar i en tom bowlinghall, så just nu väntar jag bara på att få cykla hem och göra nåt mindre deppigt än att vänta på att få cykla hem.
DAGENS SAKNAD: självförtroende och framtidshopp.
DAGENS DUMMASTE: arbetsförmedlingens inskrivningsrutiner. så urbota fånigt och tidskrävande. vi förtjänar bättre.
DAGENS SJUKA: att jag gör det här. fyller i någon slags lista. precis som om jag var sexton och hängde på skunk. vem läser sånt här?
DAGENS DROG: tanken på att jag måste ta tag i mig själv.
DAGENS ROLIGASTE: fick ta emot en utskällning som visade sig skulle riktas till nån annan. dodging bullets.
DAGENS FAVORIT: solen. som är där ute.
DAGENS KÖP: har beställt en mobilficka, sådan som gubbar brukar ha, som man fäster i bältet. den ska jag använda till mina inbillade löpturer.
DAGENS HUMÖR: frustrerad.
DAGENS ORD: trist. välanvänt.

fattar varför arbetslösa bara hänger vid datorn hela tiden

skriver in mig hos arbetsförmedlingen och håller på att bli tokig. till en början ska man välja vilka jobb man vill söka, men max fyra olika typer av tjänster. i hotell- och restaurangbranschen finns betydligt fler olika sorters jobb, men okej, om de vill begränsa sökområdena så låt dem. sedan ska jag fylla i vad jag har erfarenhet av, men max 18 saker. jag blev alltså tvungen att utesluta en hel del som jag jobbat med, eftersom 18 erfarenhetsområden är det maximala en människa kan ha som söker jobb via arbetsförmedlingen. efter detta frustrerande urval ska jag fylla i utbildningar och tidigare anställningar, och om ni som jag hoppat runt mellan kurser och jobb, så vet ni att det är ganska träligt att sitta och fylla i datum hit och dit, ansvarsområden och kunskapsnivåer. när jag sedan trycker på nån slutför-historia dyker det plötsligt upp lite ny och spännande info:

allt som jag lagt in i min profil ligger kvar i databasen i två veckor (alltså är det borta om tre veckor när jag behöver det, eftersom det är då jag kan "skriva in mig" på plats, eftersom jag inte, absolut icke, får lov att söka jobb innan jag är officiellt arbetslös). allt det jag knappat in måste jag dessutom knappa in igen, under något som kallas "Mitt CV". att bifoga ett färdigt word-dokument går såklart inte, och att bara överföra allt det som jag redan skrivit in går inte heller. jag måste alltså börja om från början och skriva in det exakt likadant igen.


medan jag sitter här och tragglar med rutor som ska fyllas i korrekt, så känner jag hur all världens jobb rinner mig mellan fingrarna. för vem har någonsin fått jobb med hjälp av arbetsförmedlingen?

magtröja och hotpants är kanske inte heller så smickrande, men ett mellanting hade varit fint

jag har ta-av-mig-kläder-kris. återkommande, men kanske framför allt när sommaren nalkas.

jag har absolut inga problem med att ta på mig ett par små shorts och ett tight linne, för i mitt huvud är jag 20 och fit som fan. jag kan stå i konsumkön och känna mig hur het som helst. problemet är när spegelbilden inte håller med.

det är som om jag varje maj sväller upp, inget passar, hakan hänger, magen putar, så jag löser det genom att täcka hela mig i tältkläder, sådär så att folk undrar om jag är gravid men de vågar inte fråga, och jag vet det och jag deppar. och varje gång jag möter det där tygmonstret i spegeln, eller ännu värre - på fotografier, så tänker jag att det är faktiskt inte så jag ser ut och så lovar jag mig själv att jag ska klä mig som normala människor för jag har inte så himla mycket att skämmas för. och så håller jag det löftet i ungefär en halvtimme, eller till nästa gång jag ska gå någonstans eller göra nåt, för då tänker jag att om jag tar på mig min niqab så syns varken dubbelhakan eller bilringen och det är ju så himlarns praktiskt! och så börjar jag om från början.



så hej på dig, sommar. jag älskar dig, men du gör mig elak mot mig.


nu lyssnar vi på en låt i stället:

förklädd musik

det är inte så konstigt att jag aldrig blir någon riktig untz untz technotjej, när mina favoritlåtar alltid är sådana som jag kan sjunga med i. å andra sidan gillar jag trallig techno och house ganska mycket. för det är ju som nittiotalspop, fast man får dansa utan att skämmas. och dansa vill man ju.

det beror väl på vad man är ute efter?

stammis?

tidigare idag tänkte jag att jag har Nivea Q10 att tacka för mycket. som att jag får visa leg när jag köper cigg.

alltså var det med rutinerad rörelse jag slängde fram ID-kortet på bolaget bara för att mötas av ett "nä, det behövs inte. jag känner igen dig." vad bra, sa jag...

sen kom jag på att om det är något ställe man inte vill bli kallad stammis på, så är det väl där?!

apropå sexiga dialekter

står och stampar i coop-kön bakom tre mammor med 2000-kronorskundvagnar och gnälliga barn.

-due, Lotta, haur due prövat den däer nya chockelaun?
-näö, vicken?
-den däura me citron.
-näö, e den gjo?
-näö, den e faktist ente alls så gjo.
-jau äder bara svejsernöt.
-ja, den e dögjo!


kände mig upphetsad.

dagens största nyhet

eller?

jag tycker att det känns skönt att det görs Sifoundersökningar om viktiga grejer som dialekters sexighet. så att vi vet sen. så att vi (jag) kan tänka att jag i alla fall är tredje sexigast i Sverige. känns som om världen plötsligt blev ett bättre ställe.

men bäst av allt är nog att min snubbes föräldrar kommer från Göteborg, han är uppvuxen i Värmland och bor i Skåne. 3 av 4 på sexighetsskalan alltså. tur att vi vet.

bröd och skor = bra saker en onsdag

jag vaknade lite i sju av att martin smög iväg till jobbet. ibland väcker den effektiva tystnaden bättre än slammer och stök. gick upp och, hör och häpnad, bakade mig ett bröd. eftersom jag, som vanligt inte har alla ingredienser man ska ha hemma, så fylldes det av müsli i stället för havregryn, dinkelmjöl i stället för vetemjöl och turkisk yoghurt i stället för vanlig. jag känner mig huslig och lite obehaglig. och mätt.





resten av morgonen har jag ägnat åt min nya fixering: hitta ett par skor som mer eller mindre funkar med den omöjliga klänningen jag köpt. det är inte bara det att den är mönstrad, vilket givetvis också måste hållas i åtanke vid skoval, utan det stora problemet är färgen. i ena stunden är den guldig och i nästa rosa, för att plötsligt bli bronsfärgad med inslag av grönt.


jag är alldeles tokförälskad i allt från irregular choice, och om jag hade kunnat gå mer än fem meter i höga klackar (hur gör ni?) hade jag slagit till på de här:


nu kan jag inte det, så jag letade vidare och hittade denna finfina från miss L-fire, som emellertid är alldeles för tokdyr och verkar saknas överallt i 40:


eftersom jag aldrig blir helt nöjd med någonting jag hittar, så får jag nog bygga mig ett par egna skor. med lagom klack, lagom bredd och lagom mycket pynt. det kanske är skodesigner jag ska bli om tre veckor, när mitt jobb för alltid är slut?

kära arbetsgivare

jag blir arbetslös i juni och skulle gärna vilja jobba för just dig. eller för någon annan. spelar inte så stor roll, så länge lönen är anpassad efter mina utgifter och timmarna är lagom många.

jag är en glad och positiv tjugoåttaårig tjej, med många års erfarenhet av restaurangbranschen. jag är så trevlig att det är näst intill obehagligt och kommer ofta på mig själv med att fånle helt utan anledning. detta dumleende får andra att tro att jag är snäll.

jag är lojal på gränsen till idiotisk, och samvetsgrann med en noggrannhet som går ut över kollegor såväl som auktoriteter om de inte gör saker på mitt sätt, som givetvis är det bästa. det är smällar man får ta och en del av min härliga person. jag är punktlig också, mest för att jag ska kunna gnälla när andra är sena.

jag har haft massor av olika jobb och dessutom pluggat värdelösa kurser på högskola och universitet. jag har även dokumenterade utbildningar i alkohol- och livsmedelshantering. ja, när jag läser mitt CV blir jag själv imponerad! jag är helt enkelt en oumbärlig tillgång i alla sammanhang.


ser fram emot att bli kallad på intervju, där jag kan visa upp mitt flinande plyte och min klämkäcka attityd!

vänliga hälsningar,

Lisa




idag har jag sökt fyra jobb, och i två av ansökningarna har jag poängterat min noggrannhet och stavat fel på första raden i mitt personliga brev. jag skäms så mycket att jag har ont i magen.

min stora skräck är för övrigt inte att jag ska bli arbetslös, utan att jag ska få ett jobb som jag hatar så mycket att jag förgås. därför söker jag bara jobb som jag tycker verkar roliga. är det okej? eller måste man söka allt? jag är inte van vid det här.

om ni känner till lediga jobb i malmö så kan ni kanske säga till? det ger tydligen bra karma att hjälpa andra.

glad 1:a maj