min CD-samling är som skivavdelningen på en riktigt sunkig loppis. klistriga fodral, dubletter, fula prislappar och en relativ bokstavsordning.
lite skäms jag, men å andra sidan gillar väl alla loppisar? gladast blir man ju när man gör fynd och hittar sånt som man inte visste att man hade. ledsnast när skivor saknas i fodralen, eller tvärt om. i fredags hittade jag en suede-CD som jag varit av med i fem år. den låg i fodralet till en otippad reklamskiva. i flera sekunder kände jag mig hel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar