jag försöker verkligen bli av med min dubbelhaka/dåliga självförtroende, och har därför inlett ett nytt krig mot kolhydraterna (öl undantaget). jag käkar skittråkiga sallader, asflottigt bacon och sönderstekta ägg och i mitt huvud har jag redan sprungit sjuttio varv runt stan. för att göra det hela mer spännande tar jag hjälp av en app, som först med hjälp av BMI och mål räknar ut ett rekommenderat dagsintag av kalorier, och sedan berättar för mig hur mycket kalorier, proteiner, kolhydrater och fetter maten jag äter innehåller.
den första spektakulära insikten jag fick, är att jag tydligen är för fet för att banta. eller, mitt BMI säger, enligt appen såklart, att jag ska äta mer än jag gör, vilket känns lite kontraproduktivt när jag nu försöker välja hälsosamma alternativ till pizza och mjölkchoklad.
för det andra säger appen att jag förbränner sjukt många kalorier av att cykla till jobbet. jag tror att jag ska sluta lyssna på den. den ljuger.
idag slängde jag godis för att jag inte skulle råka äta det. appen hade säkert gjort kaloriavdrag på det.
herregud. detta tjat om fettansamlingar och svenssonbantande i kombination med nära förestående arbetslöshet; om två veckor kommer ni säker hitta mig jäsandes i soffan framför Oprah, iklädd track suit och svettband.
3 kommentarer:
Grejen med att gå ner i vikt är att man till en början alltid måste vara hungrig. Det tar en till två veckor av hård disciplin och att gå hungrig och konstant tänka på chips, sen helt plötsligt går det över och man går ner i vikt utan att det känns tungt öht. Det gäller bara att komma över den där första perioden.
Sen vet jag inte alls om du egentligen behöver gå ner i vikt, men du skriver att du vill, så därav rådet.
sen jag fyllde 25 har allt gått utför, så jag accepterar härmed att jag är ett snyggt fetto. men jag måste nog börja tänka på "hälsan".
och när jag säger "hälsan" menar jag den mentala mest. min vikt går fö i årscykler. snyggast är jag i augusti och fulast i maj.
Skicka en kommentar