alltså var det med rutinerad rörelse jag slängde fram ID-kortet på bolaget bara för att mötas av ett "nä, det behövs inte. jag känner igen dig." vad bra, sa jag...
sen kom jag på att om det är något ställe man inte vill bli kallad stammis på, så är det väl där?!
2 kommentarer:
Du får helt enkelt börja ambulera mellan olika butiker, så att de hinner glömma dig. Eller börja maskera dig.
jag kan inte det, för jag ÄLSKAR mitt systembolag, där det aldrig är kö. mysteriet klarnade något när jag diskuterade saken med min kille, beskrev kassörskan (tatueringar goes a long way) och det visade sig att hon är en kompis kompis. tadaaa!
Skicka en kommentar