det är ett innerligt tjatande, men november har knäckt mig. mitt tålamod sjönk med temperaturen, och när gubben grabbar tag i mig för andra gången under loppet av en timme, och reciterar "tänk att få dansa en tango med den man har kär", så skriker jag "HÅLL KÄFTEN, SENILA GUBBJÄVEL" och knäar honom i skrevet.
fast det gör jag inte. jag ler sammanbitet, bänder loss hans torra pensionärsfingrar och försöker att inte tänka på att han gör likadant varje gång han kommer på besök.
det är inte det att jag vill mörda honom. inte egentligen.
1 kommentar:
Ah, det är alltså november och inte mig det är fel på.
Skicka en kommentar