somliga av våra kunder är fruktansvärt irriterade över att vi inte har påtår på kaffet, och jag undrar:
när är det egentligen som trenden blir norm? när blir tillbehöret obligatoriskt? är det efter tusende gången? eller miljonte? när är det okej att ta för givet att saker ska vara på ett visst sätt?
får man lov att be om en citronskiva till sitt te i sverige? eller marshmallows till sin varma choklad, nu när vispgrädde blivit en självklarhet? måste det finnas honung där det serveras te(flåt marrtin, ja menar håning) och kan man ta för givet att det ska finnas örtte? och hur är det med råsocker? är det en självklarhet nu för tiden? får man lov att be om varm mjölk till bryggkaffet? is till sitt vatten? läskeblask i light-utförande?
när vet man egentligen vad som är standard?
att få salt och peppar till maten, i små gräsliga kar, är väl snarast en rättighet, trots att jag som kund ser det som en förolämpning att själv tvingas krydda maten jag serveras.
somliga av våra kunder blir fly förbannade om någonting i sortimentet förändras, om något är slut eller utbytt.
jag gillar förändring och jag älskar de där ställena där man kan få exakt allt som man vill ha, från färskpressad superexotisk juice till te som är sprängfyllt med antioxidanter, alla tillbehör i världen, hundratals kaffebönsblandningar och kakor med italienska namn, men även bryggkaffe och kanelbulle. jag gillar när man vet vad man får men samtidigt kan överraskas. jag gillar lyxen lika mycket som jag hatar när människor tar för givet att alla kan erbjuda den.
ni får gärna komma och fika hos mig. jag säljer kaffe från pulver som är ganska vidrigt, men billigt, och delicatokakor som smakar som delicatokakor (alla smakar ungefär likadant, fattar inte hur de lyckas med det). jag har även bake off-kakor som är mer eller mindre ljuvliga, och tina och servera-munkar med äppelfyllning. till kalaset kan man få mjölk och danskt snabbitsocker.
hur vet jag när jag måste ändra på detta vinnande koncept? är det när den tionde kunden på ett år frågar efter något? eller den sjuttionde?
5 kommentarer:
Jag vet att man ska älska hembakat, men jag väljer faktiskt att gå mot strömmen här. Delicatokakor for the win! En dag ska jag besöka ditt jobb och äta upp hela lagret.
gör det! du kan få alla trasiga, kantstötta kakor som jag brukar ge till sådana som jag egentligen inte tycker om, men som tror att jag gillar dem eftersom jag bjuder dem på kakor. och tack för att du skriver ut ftw. jag är internetdyslexiker, och när jag läser ftw tänker jag what the fuck. fail.
KÄnner igen allt det där... Du skulle bara veta allt jag blivit utskälld för av diverse kunder i min butik. Allt från att vi inte har klädnypor som vi ju ALLTID har till att jag inte kan beställa passfodral! Det är en aldrig sinande strid ström av idioter som kräver saker man inte kan erbjuda... Har aldrig förstått varför man inte går någon annanstans om man är så missnöjd?
jag känner såhär när det gäller påtår: har man betalat 30 kronor för en kopp kaffe (vilket jag ser som betalning för att få befinna mig på caféet. pengarna inbillar jag mig går främst till personal och hyra och inte till kaffebönor) borde nog en liten påtår ingå. med andra ord: kostnaden för själva kaffet borde vara så ytterst liten i jämförelse att det inte skulle göra någon skillnad om jag drack 2 dl eller 4 dl.
vet inte om det där lät särskilt logiskt, men du kanske förstår hur jag tänker ändå?
fast arga kunder ska man verkligen inte behöva stå ut med heller. det måste vara det värsta som finns.
åh Sandra, jag kan bara föreställa mig! hos er ändras ju sortimentet hela tiden (jag vill hemskt gärna ha en ljusstake ni hade för fyra år sedan tex).
sara: vi hade påtår men det missbrukades. gubbarna köpte en liten kopp sin de sedan drack ur allihop, hela dagen. det är sant.
och jag tycker inte att det är nåt att gnälla över när kaffet kostar en tia.
men jag fattar vad du menar. på ett renodlat café där man betalar i guld och diamanter tycker även jag att påtår ska ingå.
Skicka en kommentar