alla uppmärksammar orättvisorna, och jag blir sådär varm och geggig i magen, som man blir när man gått i ett fett demonstrationståg, eller som när man läser Liv Strömquist-serier. uppfylld av en naiv föreställning att världen är god och att saker kan förändras om bara du och jag hjälper till.
ibland håller känslan i sig i flera dagar. då är jag som gladast. oftast passerar det på ett ögonblick, och jag kommer ihåg att världen är ond.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar