onsdag, mars 30, 2011

att omfamna den ytliga samtiden och sjunga dess lov

när jag flyttade (i oktober) fick jag plötsligt en badrumsspegel med lampa över, och i den upptäckte jag mina första riktiga rynkor. i samband med det upptäckte jag antirynk-krämer och smink. eller, jo, jag har faktiskt använt mig av smink tidigare, vid festliga tillfällen eller när jag var goth i högstadiet. nu gick jag från inget till allt på en månad. foundation, puder, mascara, rouge och läppstift. en helt ny morgonrutin, och det kan jag väl unna mig tänker jag.

det där med att smink ska vara dåligt för ansiktet tror jag inte längre ett dugg på. jag har aldrig haft bättre hy (och då menar jag under sminket, och inte den där fejkhyn som uppvisas de första tio minuterna när man lämnat lägenheten på morgonen, och som sedan gradvis förfaller under dagen). och rynkorna har inte blivit fler eller djupare heller.


är det inte ganska fantastiskt? plötsligt kan man bli gammal och snygg i stället för ung och jävligt sliten.

1 kommentar:

Limpy sa...

Jag är rädd..