att tycka eller hålla käften: i vissa fall ingen större fråga

det gör mig så ledsen.


jag är, och skäms inte över det, en enorm skräpkulturskonsument. ja ja, jag HAR läst litt vet och jag HAR gått på teater (fast inte det senaste året) och jag HAR varit rebellisk tonårsidealist. men jag älskar att palla upp mig i soffan och läsa skit, se skit på TV, lyssna på skit och bara njuta av att befinna mig i min tidsålder.

därför gör det mig så ledsen när människor vägrar visa acceptens även då de befinner sig mitt i hela smeten. jag brukar försöka se Stylisterna på kanal 5:s webb TV, och av alla likriktade jävlar så hejade jag nog lite i smyg på tjejen som vågar vara annorlunda; tjejen som vågar klä sig i udda kläder, som promotar ett intellektuellt ideal och som verkar vara peppad på konsten före trenden. men så plötsligt hoppar den feta grodan ur hennes mun: hon har mage att dissa Sofi Fahrmans bok (Sofi och Frida Fahrman är programledarna, tillsammans med en stylistlegend och en make up-artist, för er som inte, liksom jag, gillar att kolla på TV i iPhonen). och nej, det är inte det att hon inte får lov att ogilla boken. jag själv var inte heller överväldigat förtjust när jag läste den nyligen. men vafan. är man med i personens TV-program i hopp om att få vara assistent åt personen i fråga, så kan man väl svälja all bull shit och bita ihop? kanske hålla inne lite? eller förstå att många gillar just den typen av litteratur.


kanske saknar jag att själv vara idealist och strunta i allt som var smutsigt och materiellt, men framför allt tror jag att jag fattat att det inte hjälper att tycka illa om olika fenomen. man måste helt enkelt försöka förstå dem och acceptera dem (utan att för den delen sälja sig). innan man gör det kan man varken få respekt eller gillande, och framför allt inte påverka. så det så. rätt åt henne att hon åkte ut!


se avsnittet här. det är kort. du har tid.





för övrigt läser jag Läppstiftjungel av Candace Bushnell och älskar den.