Patrik Lundberg skriver en krönika som sliter själen ur många i dagens HD. en krönika som inte är ironisk, inte putslustig och inte förnedrande. ovanligt.
förutom att jag känner den kollektiva ariska skammen (för allt som den homogena gruppen svensk, blond och blåögd gör tycker jag är mitt personliga ansvar) så tänker jag att problematiseringen så lätt kan appliceras på så många andra samhällsgrupper - den största kvinnor. och nog är det ett evigt tjat om det där med jämställdhet, men bortsett från löner och rättigheter, så vilar kvinnors lägre värde på en solid grund av förlöjligande. kvinnor kan inte läsa kartor. kvinnor är dåliga på matte. kvinnor babblar utan att tänka. kvinnor är våpiga offer som gör sig till för att tillfredsställa män - och inte ens detta gör män nöjda nog att inte skämta om fenomenet.
för att kunna förändra samhället i det stora måste vi börja hemma. ni fattar det va? bra och upplysande, Patrik. behövs!
ps.
när jag handlar på ICA blir jag tilltalad på främmande språk av kvinnor som tror att jag är deras landsfrände. det gör inget.
2 kommentarer:
Bara så du vet: Det har avslöjats att Patrik Lundberg har hittat på de där historierna om rasistiska påhopp. Läs här:
http://adacta.motpol.nu/?p=410
hm, jag vet inte om jag skulle kalla den artikeln ett avslöjande direkt.
oavsett hur mycket Patrik citerar eller delar iakttagelser med sin kollega, behöver hans känslomässiga grund för krönikan inte vara osann. att känna sig kränkt är en känsla som ingen annan kan bedöma eller känna åt en.
Skicka en kommentar