fredag, september 02, 2011
så kan man också skaffa ett jobb
min kära syster var nere på italienska restaurangen på hörnan igår, för att köpa några förrätter. av någon anledning började hon prata med italienska ägaren, och eftersom han beklagade sig över personalbrist började hon raljera om hur briljant jag var, och att jag hade "lite tid över just nu". hon ljög sig nog även lite halvblå i ansiktet, då hon sade till stackaren att jag jobbat som restaurangmanager på flera ställen och var bra på att styra upp nyöppnade ställen. hon tyckte att jag skulle bli hans konsult. han bad henne då hälsa mig att komma ner och snacka med honom idag klockan elva.
sagt och gjort gick jag dit i förmiddags, i tron om att vi skulle sitta ner och snacka lite om vilka behov han hade. "you work today, yes?!" tyckte han och jag fick således gå hem igen (uppför trapporna alltså), svida om till restaurang-outfit och försöka fatta vad han ville ha mig till.
förr i tiden när man började på nytt jobb, så fick man en rundtur, riktlinjer och rutiner att arbeta efter och en liten snabbkurs i ställets meny, koncept och maskineri. nu verkar den nya trenden vara att ge en ett förkläde och sedan släppa en fri att göra vad man vill. förbannat tröttsamt. ännu mer tröttsamt att jobba själv på golvet när det inte finns tryckta menyer, när man inte vet vad som finns, hur länge man ska jobba för dagen eller ens restaurangens öppettider.
efter lunchpasset gick jag hem, men lovade att komma tillbaka i morgon ("sorry, I've got plans tonight"). snacka om att jag kommer att behöva utrusta mig med enorma mängder tålamod, uppfinningsrikedom och skinn på näsan om detta ska gå vägen.
"We will talk tomorrow about how you want to work." ja, det får vi nog göra, kära förvirrade italienare.
nu ska jag gråta lite över att jag börjar på ett jobb jag inte vill ha, med en chef jag inte förstår och med gäster som främst består av gangsters, om dagens lunchpass var representativt. sedan ska jag ta ett djupt andetag och försöka intala mig själv att det nog blir bra och att jag inte ska vara rädd. det blir nog bra. var inte rädd. det blir nog bra. var inte rädd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
jag skickar dig tusen ton pepp.
just det vi avhandlade dig i berlin "hon verkar så sjukt jävla trevlig den där lisa" *alla mmmmar instämmande*
naw! tack! ni med! det är så himla fint med anonym nätvänskap!
och tack för pepp. det behövs. jag nästan kräks av jobbrelaterad ångest.
tror du gjorde det rätta. magkänslan vet bäst.
Skicka en kommentar