efter tre dagar så har framstegen varit markanta. den första dagen gömde hon sig under så låga möbler som möjligt och varken syntes eller hördes. när hon började gömma sig i andra rum än hennes eget var det en stor seger.
klockan fyra på natten mellan fredag och lördag insåg vi att hon inte alls är kastrerad. hon löper. tjöt som en mistlur och tvångskelade stolar, dörrar, matta, händer, fötter. all rädsla som bortblåst, vilket uppskattades av en orolig nybliven matte. ljudet? not so much.
under lördagen låg hon envist lågt. avvisande ögon längst inne under sängen.
natten lördag till söndag var det dags igen. kelslinka deluxe, jamande som en trettonåring på take that-konsert (eller vad de nu lyssnar på idag. justin bieber?), mysgris och inte ens pytteblyg.
söndag. för första gången såg vi att hon ätit. äntligen! efter vissa undersökningar förstod vi att hon även använt lådan trots minimala spår. hurra! mycket märklig känsla att bli så upphetsad av någon annans toalettbesök. hon låg under sängen/soffan tills klockan blev eftermiddag, då hon plötsligt kom och sa hej. jamade lite. hoppade upp i soffan till oss och chillade som bara en katt kan. som om inget hänt. som om hon alltid gjort så. promenerade runt i alla rum, spanade in sitt revir, lärde sig att man kan se in till grannarna mitt emot om man trycker näsan mot rutan. sen sov hon under sängen och i morse hittade jag henne i en garderob. idag har vi kollat på nyhetsmorgon tillsammans. det kan nog bli bra det här till slut.
4 kommentarer:
Stackars er som fick en löpande flicka men det går ju över.
Gulligull hon kom fram :) vad heter hon då?
hon heter per nilsson. så det fick bli pella.
hon har en vaccination inbokad om en månad. får se om de kan klämma in en kastrering också. nog för att löpkelet är gulligt, men hade varit finare om det inte var tvångsmässigt. ärligare.
Myskatt!!! Underbart!
min smarta syster påpekade att det kan vara kartbilden som finns i vissa leksaker och klösbrädan som är orsak till löpbeteendet. kanske är hon kastrerad ändå?
idag har hon kommit fram och kelat med min mamma helt självmant och hängt med oss hela kvällen. när hon valde ut en fåtölj och återvände dit flera gånger började jag nästan böla av stolthet. och hon tokälskar Martin som behandlar henne som en valp. jag är så förälskad!!
Skicka en kommentar