jag prenumererar på Ordfront. somliga år har jag dessutom shoppat hälften av alla julklappar från deras hemsida, och förr, när man som prenumerant var tvungen att avbeställa medlemsboken om man inte ville ha den, så blev jag såklart stuck med en himla massa böcker som jag inte orkade returnera. dessa blev också mer eller mindre uppskattade julklappar. i alla fall så är det åtskilliga slantar som klirrar in på deras konto. och det känns ju bra.
jag har inte mer än ögnat igenom ett nummer på säkert tre år.
jag är även medlem i Amnesty. det är så himla smidigt det där. pengarna dras ju bara, och märks knappt. jag tänker att det känns fint och bra att vara en sådan som jag, som bara ger och ger och tänker på andra hela tiden. dessutom är det ju sjukt praktiskt att vara medlem, när gamarna till värvare cirkulerar en på stan.
Amnesty Press går däremot direkt till pappersinsamlingen, och jag skriver inte på fler än ett par rädda-livet-brev om året.
jag är helt för hållbar shopping. jag avskyr att slänga, och bär mycket hellre iväg säckvis med gamla paltor till Myrorna eller Uff (det jag inte får sålt på Tradera såklart). jag tycker också att denna återvinningstanke försvarar second hand-shopping och Traderabud, oavsett om det är saker jag behöver eller inte. det är Den Goda Saken som räknas.
att jag sedan köper något som fraktas på ett ur miljösynpunkt ohållbart sätt från Umeå, för att sedan prova det, avfärda det och skicka det till Haparanda, ja, det är en annan femma.
ta katten till exempel. second hand. med risk att avlivas. ni kan ju bara föreställa er hur gött det kändes i magen att säga "Vi tar hand om dig! Vi räddar ditt liv!" och bakom oss sken guds alla änglar och rosenblad föll från skyarna. sån är man ju. god utan dess like.
att det sedan är ett fruktansvärt egoistiskt beslut att skaffa husdjur är något jag väljer att bortse ifrån.
ja. sån är man. riktigt jävla poser-god. ofta struntar jag dessutom i att sopsortera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar