-Fattar du inte att ingen vill leka med dig, Mubarak? ropade barnen.

det började på dagis. alla visste att Mubarak var skitjobbig, luktade kiss och rev sönder andras teckningar. ingen ville att han skulle vara med och leka, vilket gjorde honom ännu mer efterhängsen, som om barnens ilska triggade hans beslutsamhet. honom skulle man minsann inte bestämma över!

i mellanstadiet drog han flickorna i håret, snärtade dem med BH-banden och slog killarna med pinnar. han var den som de andra tog omvägar för att slippa, men som ändå alltid dök upp. på discona valde Mubarak alltid att bjuda upp den av tjejerna som avskydde honom mest och som redan hade pojkvän. när hon sa nej så sparkade han henne på smalbenet och blev arg.

i högstadiet våldtog han en tjej i parallellklassen. han fattade liksom inte att ett nej betydde nej.

på arbetsplatsen blev Mubarak genast impopulär. han var bossig och hittade på egna regler. i fikarummet stal han bakelser med andras namn på och diskade aldrig efter sig. när han blev varslad blev han arg, beskyllde företaget för orättvis behandling och eldade upp lagerlokalen. även efter att anställningen tagit slut fortsatte Mubarak att dyka upp utanför porten om morgnarna, och där stod han och ropade skällsord efter sina forna kollegor. en dag fick de nog och gav honom på truten. så kan det gå.