jag stod utanför porten, febersvettig, med morgonfrisyr och rosa tygskor, och med en lapp i handen med en adress på. det slog mig senare att de förnuftigt klädda (för fem minus) passerande stirrade så på mig eftersom de förmodligen tänkte att jag var en sån där galen och småsenil äcklig tant, som luktar, och som var vilsen och inte hittade hem till gruppboendet, därav adresslappen.
i själva verket väntade jag på en taxi dom skulle köra mina nycklar till chefen, men hur skulle de kunna veta det?
1 kommentar:
jag tror att våren kommer snabbare om vi bara låtsas att den redan är här.
Skicka en kommentar