jag älskar att hyra

i ett försök att vara duktiga döttrar åkte jag och min lillasyster (och hennes son, men han var helt värdelös) till vårt barndomshem för att röja lite inför våra föräldrars snabba sverigebesök om drygt en vecka. vi torkade kakel, städade ur kyl och skafferi, fyllde på med nödvändigheter som kaffe, matlagningsgrädde, rotfrukter och pasta, skurade toaletter och bäddade rent i sängarna. de rum där vi hittade spindelkadaver stora som hundvalpar i stängde vi helt sonika dörren till, för att inte tappa sugen, och gjorde helt enkelt vårt bästa för att deras hemkomst ska bli så angenäm som möjligt.

plötsligt märker lillasyster emellertid en pöl på köksgolvet. på någon vänster rinner vattnet från kökskranen, via diskmaskinen, rakt ut på golvet, och inuti maskinen är det algigt som i en ankdamm av gammalt stillastående vatten.

jag är ingen VVS-människa. jag får kortslutning av problem som är större än hår i vattenlåset (som jag är expert på, eftersom jag fäller som en sommarhund) och när vatten rinner från en olokaliserad källa vill jag antingen gråta lite eller rycka på axlarna och gå. hemma hos mina föräldrar kunde vi inte göra någotdera, utan vi torkade, öste, vred på kranar, drog ur kontakter och försökte fånga det ständiga droppandet i små vattenglas. till slut fick vi lämna huset, efter att ha fastställt att det inte rann mer. däremot hade kleggläckaget runnit in under diskmaskin och köksskåp och kommer säkert att skapa en härlig mögelmiljö inom kort.


jag älskar att bo i hyresrätt. jag älskar att kunna ringa ett nummer och få en vaktmästare att lösa alla problem. är man en struts som inte tar tag i problem finns det ingenting bättre.


jag ska aldrig äga.