i väntan på ett äventyr

vad gör man en ljuvlig majdag då vinden viner om möllans husknutar och regnet piskar rakt in i ögonen? jo, man drömmer sig bort till en mindre komplicerad värld. en värld där stress inte tycks existera och där ölet flödar som vatten. en värld där människor är glada, bär uttrycksfulla kreationer och tar tillvara på varje dag som om det vore den sista. en värld som i folkmun kallas Berlin.


biljetterna är bokade och i juni får vi vår fix. beroendet tillfredsställt. och redan nu spritter det i benen som så gärna vill ut och gå på tyska gator, dansa med tyska ben, korsas kyskt i en tysk bar och knappt få vila på fem dagar. denna längtan i magen efter currywurst, weissbier, rökig klubbluft och avgaser. mina händer rycker efter ett begär att få bläddra fram och tillbaka i guideböcker, att inte riktigt kunna vika ihop kartan, att få känna på skor och plagg på enorma second handpalats, att få hålla handen på promenader och att få kylas ner av en kall caipirinha.

idag har jag värmt upp. jag har googlat adresser, studerat kartor, letat efter bloggar och hemsidor som kan vara till nytta inför avspark. allt detta, trots att jag vet att berlin är ett svart hål. vi kommer inte att se något annat än det som vi råkar passera på vägen till någon annanstans. vi kommer inte att planera in alla butikerna på min lista, men kanske snubbla över dem ändå på någon strapats. vi kommer inte att undra: vad ska vi göra nu? och leta i guideboken, för sådant har berlin inte tid till. vi ska låta oss svepas med.

det enda jag är helt bombsäker på är att vi kommer att hamna här.