jag lider pin, men blir inte fin

tjejer är fåniga. killar också, men tjejer är värre. tänk vad mycket smärta tjejer går igenom bara för att kunna se sig själva i spegeln och tänka "tjena, vad snygg jag är".

ben ska rakas, bikinilinje vaxas, ögonbryn plockas, muskler trimmas, kroppen späkas, håret tångas, tuperas och knytas, läpparna plumpas med stickande salvor, tånaglar målas trots att ställningen det kräver är alldeles onaturlig, krämer, maskara och annat krafs ska kletas in precis runt ögonen och förblinda och hela tiden ska vi le, le, le och vara snälla och smarta.

jag orkar inte med allt det där. jag önskar att jag gjorde det, för då hade jag kanske kunnat känna mig sådär mjuk, kvinnlig och glamorös som annonserna utlovar. men jag har inte tid eller kraft.

i ett försök att ändå hålla mig i trim, brukar jag tillämpa wax stripes, sådana för känslig hud, med vilka jag rycker loss oönskad hårväxt i ansiktet. oönskad hårväxt är i mitt fall sådant som säkert ingen annan ser, men som jag själv ibkland reagerar över i spegelbilden och tänker: utan det ser jag säkert piggare/gladare ut. det är lite trixigt att vaxa under ögonbrynen, eftersom risken finns att man sätter remsan för högt upp och får med sig hela brynet när man drar. och när jag vaxar mustaschen drar jag med mig hela ansiktet, men det är okej.

problemet är att den där lite stickande rodnaden efteråt är envis. tio timmar senare känner jag mig fortfarande såhär:

vad uthärdar grabbarna? högre löner, lite rakning av ansiktshåret och eventuella besök på gymmet?