när jag packar slutar det alltid med att jag går runt halvnaken. varje gång. det jag har på mig ska nödvändigtvis vikas ihop och tryckas ned i väskan.
kanske är det för att jag är glad när jag packar, och inbillar mig att känslan sitter kvar i kläderna.
jag och martin började vår semester med att dricka ett par Estrella på Balthazar. efter det är ingenting omöjligt. varken packning eller party. så nu när resväskan (som vi fick låna av camilla, tack tack) är proppfull, tycker i att det är hög tid att gå till Metro och dricka ett glas gott vin, innan vi funderar närmare på hur bakfulla vi egentligen får lov att vara under 6-timmarsresan i morgon.
fredag, juli 31, 2009
torsdag, juli 30, 2009
live fast, die young
det är lustigt. allt som oftast när äldre människor talar om sina liv, berättar de om hur de, när de var yngre, tänkte på sig själva som odödliga. som att det skulle vara generellt för de som är unga, att inte tänka på sitt liv som något som kan ta slut. "ta till vara på tiden, medan du kan" eller "njut så länge det varar" eller det ännu lite mer vulgära "detta är den bästa tiden i ditt liv!" (det sistnämnda oftast tilldelat så kallat studerande, som en örfil, brännande på de nudelätande, ångestladdade och öresräknande stackaren som bor i tredje hand och inte har råd med kursmaterial).
när jag var yngre, och förmodligen fortfarande om än något mindre påtagligt, var jag aldrig någonsin odödlig. tvärt om. jag var döende jämt. tänkte på det ofta i alla fall. varje andetag kunde vara det sista och livet var en högstämd hägring. varje sekund räknades. det var innan allting handlade om planering, framtiden, schabloner och karriärer; då när allt fortfarande handlade om att bara ta sig igenom dagen.
om jag någon gång blir nedlåtande och talar om för någon yngling hur denne ska njuta av sitt yngslingsliv, så hoppas jag att det finns en välvillig själ i närheten som ger mig en rejäl käftsmäll.
There are some days when I think I'm going to die from an overdose of satisfaction.
Salvador Dalí
när jag var yngre, och förmodligen fortfarande om än något mindre påtagligt, var jag aldrig någonsin odödlig. tvärt om. jag var döende jämt. tänkte på det ofta i alla fall. varje andetag kunde vara det sista och livet var en högstämd hägring. varje sekund räknades. det var innan allting handlade om planering, framtiden, schabloner och karriärer; då när allt fortfarande handlade om att bara ta sig igenom dagen.
om jag någon gång blir nedlåtande och talar om för någon yngling hur denne ska njuta av sitt yngslingsliv, så hoppas jag att det finns en välvillig själ i närheten som ger mig en rejäl käftsmäll.
There are some days when I think I'm going to die from an overdose of satisfaction.
Salvador Dalí
donna tartt var ett geni
solen skiner och jag är på dejt med mig själv.
solen skiner och först tänkte jag åka hem till mamma och pappa och dricka ett glas vin i deras trädgård, men de var upptagna, så jag gick hem.
solen skiner, tvätten snurrar förnöjt runt, runt i tvättmaskinen och jag ser förnöjt på matlagningsprogram på tre kanaler samtidigt.
solen skiner och jag är alldeles proppmätt av en varm potatissallad som jag snabbt som katten vevade ihop på rutinerat tidsspararmanér (skållhet nypotatis varvad med rödlök och en vinägrett av dijon och herbs de provence, som sedan geggas ihop med mixsallad, fetaost, tärnad tomat och billig burkmajs tills allt är lagom löst i konturerna).
solen skiner och jag ska färga håret och lyssna på radio.
solen skiner och jag läser min favoritbok för tredje gången och den är fortfarande bäst och mest spännande och fin av alla, och jag blir tokigt uppslukad och hjärnan dimmig och världen är lite mer avlägsen just nu.
solen skiner och jag skriver en mental packlista inför nästa veckas värmlandssemester.
solen skiner och ibland är det alldeles underbart att bara vara för sig själv.
en brasklapp:
hej martin.
jag tycker mycket om att bo med dig.
puss.
onsdag, juli 29, 2009
hör upp, era jädra trafikdårar!
det finns en sak jag inte förstår mig på. ja, det finns förmodligen ett helt gäng, men just det här undrar jag över dagligen. ibland flera gånger.
jag cyklar ganska mycket. i vanliga fall cyklar jag till mitt jobb, och nu när jobbet är på tågavstånd så cyklar jag till stationen. jag gillar inte att åka stadsbuss, som jag ju annars kan göra gratis på tågbiljetten, och dessutom går det snabbare att cykla.
det enda problemet jag har när jag cyklar i stan (förutom fotgängare som travar ut i cykelbanan utan att orka se sig för, eller bilister som inte tycks ha en aning om vad blinkers är, eller att luften på något magiskt sätt jämt är slut i mina däck) är de övriga cyklisterna. och framför allt de långsamma cyklisterna som, efter att man cyklat förbi dem femtio meter tidigare, tränger sig förbi när man står stilla och väntar vid rödljuset bara för att sedan fortsätta snigla sig fram. det gör mig alldeles vansinnig. om man cyklar sjukt långsamt och kräver en trettio meter lång startsträcka när ljuset slår om till grönt, varför måste man då stå längst fram och hindra alla andra från att komma förbi? och varför varva någon precis vid ett stoppljus? varför hålla på med att tränga sig före när man (antar jag) är medveten om att alla andra nyss cyklade förbi en?
jag kanske borde börja gå i stället. så att jag kan stänga av, sätta på skygglappar och låta andra väja för mig för en gångs skull. för en bil tänker jag i alla fall inte utsätta er andra för. det lovar jag.
jag cyklar ganska mycket. i vanliga fall cyklar jag till mitt jobb, och nu när jobbet är på tågavstånd så cyklar jag till stationen. jag gillar inte att åka stadsbuss, som jag ju annars kan göra gratis på tågbiljetten, och dessutom går det snabbare att cykla.
det enda problemet jag har när jag cyklar i stan (förutom fotgängare som travar ut i cykelbanan utan att orka se sig för, eller bilister som inte tycks ha en aning om vad blinkers är, eller att luften på något magiskt sätt jämt är slut i mina däck) är de övriga cyklisterna. och framför allt de långsamma cyklisterna som, efter att man cyklat förbi dem femtio meter tidigare, tränger sig förbi när man står stilla och väntar vid rödljuset bara för att sedan fortsätta snigla sig fram. det gör mig alldeles vansinnig. om man cyklar sjukt långsamt och kräver en trettio meter lång startsträcka när ljuset slår om till grönt, varför måste man då stå längst fram och hindra alla andra från att komma förbi? och varför varva någon precis vid ett stoppljus? varför hålla på med att tränga sig före när man (antar jag) är medveten om att alla andra nyss cyklade förbi en?
jag kanske borde börja gå i stället. så att jag kan stänga av, sätta på skygglappar och låta andra väja för mig för en gångs skull. för en bil tänker jag i alla fall inte utsätta er andra för. det lovar jag.
tisdag, juli 28, 2009
i'm not pregnant, it is the pig flu.
jag är sjuk eller nåt. det som började som trött luddighet i skallen när jag satt på tåget vid sjusnåret i går morse, utvecklades under förmiddagen till ett panikartat, grönskimrande illamående. det är läskigt att må illa. tapper som jag ändå är, satt jag med i ett möte med miljöförvltingen. vi pratade om att ifall personalen i en restaurang uppvisar symptom på magsjuka så är det deras plikt att meddela den platsansvariga. jag hade meddelat min ansvariga. vi hade konstaterat min blekhet. under mötet började jag känna av stickningar i händerna och läpparna, och jag fingrade bara på kaffekoppen som serverats mig, och fick kväljningar av lukten.
eftersom jag trots allt lyckades ta mig igenom mötet, fortsatte jag med pappersarbete och meningsformuleringar. sammanbitet, handskakigt, tvångsmatad med ostmackor och äppeljuice, kritvita läppar och susande öron. den gemensamma åsikten på jobbet var att jag var med barn. det är jag inte, men jag kan inte undgå att reagera på påståendet.
för det konstiga är att alla verkar tycka att det är märkligt och lite udda att jag reagerar negativt på möjligheten. som att det är en självklarhet att alla vill ha barn. och att jag verkligen borde vilja ha barn just nu. men bara för att jag har ett stabilt förhållande och ett jobb betyder inte det att jag är äldre än vilken annan trettonåring som helst. barn? att ta hand om mig själv är ett heltidsjobb. fråga mig igen när jag fyllt 40.
dessutom är jag såklart övertygad om att illamåendet är ett hittills outforskat symptom på svininfluensan. så idag vände jag om när jag var på väg till stationen. dels för att jag började kallsvettas och få svindel, men också för att jag inte vill smitta alla andra med grissjukan. och jag är delvis allvarlig.
eftersom jag trots allt lyckades ta mig igenom mötet, fortsatte jag med pappersarbete och meningsformuleringar. sammanbitet, handskakigt, tvångsmatad med ostmackor och äppeljuice, kritvita läppar och susande öron. den gemensamma åsikten på jobbet var att jag var med barn. det är jag inte, men jag kan inte undgå att reagera på påståendet.
för det konstiga är att alla verkar tycka att det är märkligt och lite udda att jag reagerar negativt på möjligheten. som att det är en självklarhet att alla vill ha barn. och att jag verkligen borde vilja ha barn just nu. men bara för att jag har ett stabilt förhållande och ett jobb betyder inte det att jag är äldre än vilken annan trettonåring som helst. barn? att ta hand om mig själv är ett heltidsjobb. fråga mig igen när jag fyllt 40.
dessutom är jag såklart övertygad om att illamåendet är ett hittills outforskat symptom på svininfluensan. så idag vände jag om när jag var på väg till stationen. dels för att jag började kallsvettas och få svindel, men också för att jag inte vill smitta alla andra med grissjukan. och jag är delvis allvarlig.
lördag, juli 25, 2009
helgkoma.
helger är ångestladdade. jag förstår mig inte på kvalitetstid. jag orkar inte ha roligt hela tiden. nä, jag orkar knappt ha roligt alls.
möllevångsfestivalen dånar utanför fönstret, och igår tänkte jag att jag skulle bejaka min stadsdel och ge mig ut på utforskning av scener, vrår och kvartersgrannar. det slutade såklart med att jag, just när alla andra bestämde sig för att det var dags att vingla ut i natten, gäspade, lade armarna i kors och tyckte "nu är det sovdags för mig, men ha så kul." liksom så många gånger förr. och så lade jag mig i den tomma sängen och tänkte "i morgon ska jag orka vara med och ha roligt." men idag har jag bara velat ligga i sängen, äta vitlöksbröd som martin med jämna mellanrum fått montera och skjutsa in i ugnen, och se på star wars (och när jag säger se så menar jag sova).
och plötsligt är det kväll, karnevalståget har dragit förbi med trummor, topless-dansare, svenneåskådare och glada tillrop, och jag sitter på soffan i mjukiskläder, bångstyrigt hår och med en halväten tallrik nudlar på bordet. det är för jäkligt att man måste ha så himla kul på helgerna.
martin ska spela vid tre. i natt. jag kanske vaknar tills dess om jag lägger mig och vilar en liten stund. bara en sekund eller så. hejdå.
möllevångsfestivalen dånar utanför fönstret, och igår tänkte jag att jag skulle bejaka min stadsdel och ge mig ut på utforskning av scener, vrår och kvartersgrannar. det slutade såklart med att jag, just när alla andra bestämde sig för att det var dags att vingla ut i natten, gäspade, lade armarna i kors och tyckte "nu är det sovdags för mig, men ha så kul." liksom så många gånger förr. och så lade jag mig i den tomma sängen och tänkte "i morgon ska jag orka vara med och ha roligt." men idag har jag bara velat ligga i sängen, äta vitlöksbröd som martin med jämna mellanrum fått montera och skjutsa in i ugnen, och se på star wars (och när jag säger se så menar jag sova).
och plötsligt är det kväll, karnevalståget har dragit förbi med trummor, topless-dansare, svenneåskådare och glada tillrop, och jag sitter på soffan i mjukiskläder, bångstyrigt hår och med en halväten tallrik nudlar på bordet. det är för jäkligt att man måste ha så himla kul på helgerna.
martin ska spela vid tre. i natt. jag kanske vaknar tills dess om jag lägger mig och vilar en liten stund. bara en sekund eller så. hejdå.
torsdag, juli 23, 2009
vill ni anställa mig så är jag billig.
jag vill sadla om, sluta servera och börja fixa, trixa och göra livet lite finare. jag vill hamra lister, rolla färg, råka sätta händerna på byxbenen och skratta åt färgfläckarna. jag vill skruva isär kontakter bara för att skruva ihop dem igen när allting runt omkring är blankt och lackat. jag vill betsa träbänkar, skruva ihop bord och tejpa överdrivet mycket med maskeringstejp som jag sen måste pilla bort med naglar som är alldeles fulla av färgprickar, stänk och smuts. och mest av allt vill jag spackla. smeta ut, släta över, täcka igen. och slipa med mjukt sandpapper tills ingenting gör ont när man tar på det.
jag älskar doften av träspån och nymålat.
jag älskar doften av träspån och nymålat.
tisdag, juli 21, 2009
healing.
ifall du legat sömnlös hela natten och funderat över vad det kan vara för fel på min dator, så är det jättesnällt, men det behövs inga mirakelkurer, inget vaccin eller ens en alvedon. en god natts sömn, den hederliga gamla huskuren, tycks ha botat alla tangentbordsproblem. det var nog bara en sån där tjugofyratimmarsinfluensa.
jag luktar emellertid fortfarande lacknafta, men tycker att det är ganska charmigt med färgstänk på armarna, sorgkanter under naglarna och hantverkarlukt. borde investera i ett blåställ. bara så att jag kan glida runt här hemma, klia mig i skägget, ta kaffepauser och säga "hmmm" med viktig min.
och i skånetrafikens följetong kan jag informera om att mitt tåg var inställt i morse. så jag väntade på perrongen i 40 minuter. och nästa tåg var sent. jag är inte ens förvånad.
martin ville se the unborn igår, så det gjorde vi trots mina misstankar om att han skulle somna innan den var slut. såklart. sista halvtimmen var jag totalt fokuserad på att stöta armbågen i hans sida för att hålla honom vaken. man kan ju inte sitta ensam och se på skräck. sådant har varit förbjudet i flera år.
lagom läskig, snygg och helst ska du läsa den här tjejens inlägg från den 19:e juli först. som en rekommendation och varning. gör det.
jag luktar emellertid fortfarande lacknafta, men tycker att det är ganska charmigt med färgstänk på armarna, sorgkanter under naglarna och hantverkarlukt. borde investera i ett blåställ. bara så att jag kan glida runt här hemma, klia mig i skägget, ta kaffepauser och säga "hmmm" med viktig min.
och i skånetrafikens följetong kan jag informera om att mitt tåg var inställt i morse. så jag väntade på perrongen i 40 minuter. och nästa tåg var sent. jag är inte ens förvånad.
martin ville se the unborn igår, så det gjorde vi trots mina misstankar om att han skulle somna innan den var slut. såklart. sista halvtimmen var jag totalt fokuserad på att stöta armbågen i hans sida för att hålla honom vaken. man kan ju inte sitta ensam och se på skräck. sådant har varit förbjudet i flera år.
lagom läskig, snygg och helst ska du läsa den här tjejens inlägg från den 19:e juli först. som en rekommendation och varning. gör det.
måndag, juli 20, 2009
ibland lir man bar lesen.
min helg bestod till 50% av att se repriser på TV
och 50% av att träffa folk under ordnade och mindre ordnade omständigheter.
resterande 50% sov jag.
eftersom min helg började med ledig fredag tycker jag att det är berättigat att den innefattar 150%.
idag har jag konstaterat att datamaskinen är ledsen, trasig, otillfredsställd eller något annat tråkigt som gör att jag måste hamra ner varje tangent långsamt, långsamt för att den ska registrera. datorn är för övrigt bara några månader gammal, så det kanske räknas som barnsjukdom.
när ja skrier som vanit ser det ut såhär. kstigt a?
om någon vet vad problemet är, så hojta gärna till!
ovanstående irritationsmoment begränsar utsvävningar. det regnar.
och vi fick inte lägenheten. jävla mkb.
jag luktar lacknafta.
och 50% av att träffa folk under ordnade och mindre ordnade omständigheter.
resterande 50% sov jag.
eftersom min helg började med ledig fredag tycker jag att det är berättigat att den innefattar 150%.
idag har jag konstaterat att datamaskinen är ledsen, trasig, otillfredsställd eller något annat tråkigt som gör att jag måste hamra ner varje tangent långsamt, långsamt för att den ska registrera. datorn är för övrigt bara några månader gammal, så det kanske räknas som barnsjukdom.
när ja skrier som vanit ser det ut såhär. kstigt a?
om någon vet vad problemet är, så hojta gärna till!
ovanstående irritationsmoment begränsar utsvävningar. det regnar.
och vi fick inte lägenheten. jävla mkb.
jag luktar lacknafta.
fredag, juli 17, 2009
kroppsarbete, en fara för onda män
såhär glad var jag igår, när jag väntade på bussen i eslöv tidigt på morgonen.
min enda tröst var att naglarna var vackert målade.
efter att ha målat element i några timmar, monterat två IKEA-hyllor och hjälpt till att bära ihoppackade stolar och bord hade jag inte ens det att glädjas åt.
min enda tröst var att naglarna var vackert målade.
efter att ha målat element i några timmar, monterat två IKEA-hyllor och hjälpt till att bära ihoppackade stolar och bord hade jag inte ens det att glädjas åt.
torsdag, juli 16, 2009
banarbetet
det är ju jättebra att någon smart herrklubb kommit på att det är dags att bygga ut och lägga om järnvägen. jag tycker ju att kollektivtrafik är fantastiskt. hade det inte varit för tåg och buss så hade jag ju aldrig kommit utanför stan. så visst, toppen!
men jag förvandlas till en gnällig kärring, när jag först missar bussen i Eslöv, för att tågsatan stått stilla i Åkarp i tio minuter på vägen, och sedan måste vänta på vägen hem eftersom tåget (som ska gå var tjugonde minut) är 40 minuter sent. jag blir sur som en skurtrasa. fick till slut en underbart bekväm plats i en halvtom kupé, och hade just satt mig tillrätta med mitt korsord när jag blev informerad om att jag skulle bli tvungen att byta tåg i ett ösregnigt Lund.
min resväg, som brukar gå på en dryg halvtimme dörr till dörr, tog idag en och en halv timme. dessutom var jag hungrig.
hej SJ eller Skånetrafiken.
kan ni säga åt banarbetarna att de lägger på en räls.
tack.
mvh
en vanlig pendlarkäring
men jag förvandlas till en gnällig kärring, när jag först missar bussen i Eslöv, för att tågsatan stått stilla i Åkarp i tio minuter på vägen, och sedan måste vänta på vägen hem eftersom tåget (som ska gå var tjugonde minut) är 40 minuter sent. jag blir sur som en skurtrasa. fick till slut en underbart bekväm plats i en halvtom kupé, och hade just satt mig tillrätta med mitt korsord när jag blev informerad om att jag skulle bli tvungen att byta tåg i ett ösregnigt Lund.
min resväg, som brukar gå på en dryg halvtimme dörr till dörr, tog idag en och en halv timme. dessutom var jag hungrig.
hej SJ eller Skånetrafiken.
kan ni säga åt banarbetarna att de lägger på en räls.
tack.
mvh
en vanlig pendlarkäring
onsdag, juli 15, 2009
heja framtiden. heja.
blev kär i Sofia Ronthéns lägenhet, efter en bläddring i senaste elle. tänkte hoppfullt att lägenheten vi skulle titta på idag skulle vara i den stilen, med vitsåpade golv (plastmattor) och ljusa väggar med stuckatur (slitna tapeter). nåja, ett extra rum och badkar i alla fall. och ett härligt kök med korkmatta och orange skåpluckor! heja mkb, cut us some slack och låt oss få den!
hittade en underbar fågelburslampa för 795kr på handladesign.se.
den hade varit fin i hallen på nya lägenheten.
nu ska jag och martin gå ut i den kvava eftermiddagssolen, äta glass och dricka öl och möblera mentalt. jag tänker inte låtsas om att jag är alldeles färgprickig på armarna efter målarjobb i eslöv, eller att jag har ont i huvudet av luften. sorbet botar det mesta.
hittade en underbar fågelburslampa för 795kr på handladesign.se.
den hade varit fin i hallen på nya lägenheten.
nu ska jag och martin gå ut i den kvava eftermiddagssolen, äta glass och dricka öl och möblera mentalt. jag tänker inte låtsas om att jag är alldeles färgprickig på armarna efter målarjobb i eslöv, eller att jag har ont i huvudet av luften. sorbet botar det mesta.
tisdag, juli 14, 2009
en ofrivillig utflykt
idag gjorde jag bort mig något förfärligt.
min arbetslösa sommar är slut, och jag hade tänkt åka till eslöv och hjälpa till med städning, målning och annat pyssel i bowlinghallen där. eftersom jag är anal planerare kollade jag upp tågtiderna både en och två gånger, och noterade att mitt tåg gick från malmö central 09.19 och var av modell pågatåg. när jag parkerat min cykel på pontonen i kanalen köpte jag en biljett och dubbelkollade skärmen med avgångar. jovisst. 09.19, pågatåg, spår 2. jag rökte en cigarett i morgonsolen. klev ombord på tåget och hittade ett undangömt säte där jag kunde bre ut mig med dagens tidning. kunde inte se ut genom fönsterna, men på mitt lilla sidobord hade någon stämplat (mallritat?) ett konstverk.
A KEY IS A KEY.
i högtalaren utropades att tåget var sex minuter sent, så jag sms:ade min upphämtare i eslöv. sen åkte vi. efter ett par minuter kom en glad konduktör som studerade min biljett och klottrade på den med sin kulspetspenna. ja, man vill ju inte att någon ska återanvända den såklart.
när klockan var frammedags (beräknat 09.52) började jag skruva på mig för att se vilka stationer vi åkte förbi, men eftersom vi skulle vara sena tyckte jag inte att det var så konstigt att eslöv inte dykte upp utanför fönstret.
däremot tyckte jag att det var riktigt märkligt att ystad plötsligt stod skyltat.
i stället för att snabbt som tusan hoppa av i den knutpunkt som ystad är och ta nästa tåg eller buss tillbaka, så tänkte jag att jag skulle hitta en såndär linjekarta som berättar hur tågen åker. för vad vet jag? jag kanske hamnat på en sjuk ringlinje som ska till eslöv efter ystad. min skånegeografi är inte så finputsad som den borde vara efter 26 år. jag hittade linjekartan. vi var absolut inte på väg till någonstans i närheten av eslöv.
vid det här laget kallsvettades jag och händerna darrade när jag skickade ett nöd-sms till min chaufför som stod och väntade på mig på eslöv station. "jag har för helvete tagit fel tåg!" vid nästa station gjorde jag det största misstaget man kan göra när man är ute på villovägar i skåne. jag hoppade av. jag hoppade av det trygga pågatåget (som för övrigt var på väg till simrishamn) och tänkte att jag skulle ta nästa tåg härifrån i stället, var jag nu var.
detta mötte mig utanför dörrarna efter att tåget tuffat vidare:
jag befann mig i Köpingebro. några insekter surrade kring min ångestdoftande kropp. några blommor vajade lojt i det gassande solskenet. ett par kråkor tittade förvånat upp från sin stillsamma lek vid rälsen. tumbleweed.
jag lät mig emellertid inte distraheras av all denna action, utan kastade mig över telefon och tidtabell. och kunde givetvis inte tro mina ögon. sprang bort mot det håll som jag gissade var centrum (och i detta fall är det ett perfekt ord att använda, eftersom det var just mitten av byn, men inte så mycket annat), hittade en länsbusstation. men det var som jag befarat.
när man åker buss i en stad, oavsett linje, så täcker tidtabellen åtminstone halva den där tavlan som länstrafiken satt upp. i Köpingebro bestod tidtabellen av tre klockslag. och tågen då? ungefär detsamma.
ringde runt, men ingen kunde eller ville sätta sig i en bil och köra skåne runt. jag hade alltså gråten i halsen och drygt en och en halv timme tills jag kunde försöka ta mig till arbetet och civilisationen. i Köpingebro finns en Ge-Kå livs. dit hittade jag och skramlade ihop en tia till en flaska vatten. sen tänkte jag att jag skulle gå en runda, utforska, njuta av lantlivet. efter tre minuter var jag ute på landet, blev rädd och fick gå tillbaka till stationen.
Köpingebro ser ut som en förort. alla som såg mig gå där, längs landsvägen, tittade upp från sitt trädgårdsarbete eller sitt fönsterputsande. båda två. ett litet barn stirrade så mycket att han höll på att gå in i en lyktstolpe. jag satte mig på perrongen, smuttade på mitt exklusiva vatten och försökte lösa korsordet i A-delen. ibland är det fantastiskt bra att vara en sån som har med sig tidningen i väskan. sen kom det en geting och jagade mig två varv runt ett träd.
när jag väl var tillbaka på ett tåg, efter alldeles för mycket sol och full av små svarta kryp (tripsar, eller vad det heter), svor jag att jag aldrig mer ska sätta min fot i Köpingebro. jag förbannar den tågkonduktör som kollade min biljett och ändå lät mig åka till denna gudsförgätna håla.
i malmö försökte jag trösta mig med att köpa skor på rea, men min storlek är slutsåld.
min arbetslösa sommar är slut, och jag hade tänkt åka till eslöv och hjälpa till med städning, målning och annat pyssel i bowlinghallen där. eftersom jag är anal planerare kollade jag upp tågtiderna både en och två gånger, och noterade att mitt tåg gick från malmö central 09.19 och var av modell pågatåg. när jag parkerat min cykel på pontonen i kanalen köpte jag en biljett och dubbelkollade skärmen med avgångar. jovisst. 09.19, pågatåg, spår 2. jag rökte en cigarett i morgonsolen. klev ombord på tåget och hittade ett undangömt säte där jag kunde bre ut mig med dagens tidning. kunde inte se ut genom fönsterna, men på mitt lilla sidobord hade någon stämplat (mallritat?) ett konstverk.
A KEY IS A KEY.
i högtalaren utropades att tåget var sex minuter sent, så jag sms:ade min upphämtare i eslöv. sen åkte vi. efter ett par minuter kom en glad konduktör som studerade min biljett och klottrade på den med sin kulspetspenna. ja, man vill ju inte att någon ska återanvända den såklart.
när klockan var frammedags (beräknat 09.52) började jag skruva på mig för att se vilka stationer vi åkte förbi, men eftersom vi skulle vara sena tyckte jag inte att det var så konstigt att eslöv inte dykte upp utanför fönstret.
däremot tyckte jag att det var riktigt märkligt att ystad plötsligt stod skyltat.
i stället för att snabbt som tusan hoppa av i den knutpunkt som ystad är och ta nästa tåg eller buss tillbaka, så tänkte jag att jag skulle hitta en såndär linjekarta som berättar hur tågen åker. för vad vet jag? jag kanske hamnat på en sjuk ringlinje som ska till eslöv efter ystad. min skånegeografi är inte så finputsad som den borde vara efter 26 år. jag hittade linjekartan. vi var absolut inte på väg till någonstans i närheten av eslöv.
vid det här laget kallsvettades jag och händerna darrade när jag skickade ett nöd-sms till min chaufför som stod och väntade på mig på eslöv station. "jag har för helvete tagit fel tåg!" vid nästa station gjorde jag det största misstaget man kan göra när man är ute på villovägar i skåne. jag hoppade av. jag hoppade av det trygga pågatåget (som för övrigt var på väg till simrishamn) och tänkte att jag skulle ta nästa tåg härifrån i stället, var jag nu var.
detta mötte mig utanför dörrarna efter att tåget tuffat vidare:
jag befann mig i Köpingebro. några insekter surrade kring min ångestdoftande kropp. några blommor vajade lojt i det gassande solskenet. ett par kråkor tittade förvånat upp från sin stillsamma lek vid rälsen. tumbleweed.
jag lät mig emellertid inte distraheras av all denna action, utan kastade mig över telefon och tidtabell. och kunde givetvis inte tro mina ögon. sprang bort mot det håll som jag gissade var centrum (och i detta fall är det ett perfekt ord att använda, eftersom det var just mitten av byn, men inte så mycket annat), hittade en länsbusstation. men det var som jag befarat.
när man åker buss i en stad, oavsett linje, så täcker tidtabellen åtminstone halva den där tavlan som länstrafiken satt upp. i Köpingebro bestod tidtabellen av tre klockslag. och tågen då? ungefär detsamma.
ringde runt, men ingen kunde eller ville sätta sig i en bil och köra skåne runt. jag hade alltså gråten i halsen och drygt en och en halv timme tills jag kunde försöka ta mig till arbetet och civilisationen. i Köpingebro finns en Ge-Kå livs. dit hittade jag och skramlade ihop en tia till en flaska vatten. sen tänkte jag att jag skulle gå en runda, utforska, njuta av lantlivet. efter tre minuter var jag ute på landet, blev rädd och fick gå tillbaka till stationen.
Köpingebro ser ut som en förort. alla som såg mig gå där, längs landsvägen, tittade upp från sitt trädgårdsarbete eller sitt fönsterputsande. båda två. ett litet barn stirrade så mycket att han höll på att gå in i en lyktstolpe. jag satte mig på perrongen, smuttade på mitt exklusiva vatten och försökte lösa korsordet i A-delen. ibland är det fantastiskt bra att vara en sån som har med sig tidningen i väskan. sen kom det en geting och jagade mig två varv runt ett träd.
när jag väl var tillbaka på ett tåg, efter alldeles för mycket sol och full av små svarta kryp (tripsar, eller vad det heter), svor jag att jag aldrig mer ska sätta min fot i Köpingebro. jag förbannar den tågkonduktör som kollade min biljett och ändå lät mig åka till denna gudsförgätna håla.
i malmö försökte jag trösta mig med att köpa skor på rea, men min storlek är slutsåld.
måndag, juli 13, 2009
ett bra hem önskas.
jag lider och plågas av en fruktansvärd separationsångest.
tanken på att eventuellt flytta, och därmed behöva rensa ur garderober och skåp, gav mig en spark i rumpan (och själen), så jag konstaterade med inre pipig röst att "vissa skor använder jag ju faktiskt inte..."
somliga är Traderafynd, och jag vet att jag ska sluta kalla dem för fynd när de inte passar, men de är ju så fina!
andra är provade både i butik, hemma, på stan, på restaurang och sådär lojt när man ser en bra film, men har ändå inte riktigt blivit ingångna och står därför bara och tittar längtansfullt mot dörren.
jag vet att jag borde (detta fula, fula ord) göra mig av med dem, men jag kan liksom inte förmå mig. idag började jag ta några halvhjärtade bilder, men jag vill egentligen inte lägga upp dem på Tradera. dessutom blev fotona så suddiga att de inte duger på långa vägar. ibland är det bra att bara ha en mobilkamera.
tanken på att eventuellt flytta, och därmed behöva rensa ur garderober och skåp, gav mig en spark i rumpan (och själen), så jag konstaterade med inre pipig röst att "vissa skor använder jag ju faktiskt inte..."
somliga är Traderafynd, och jag vet att jag ska sluta kalla dem för fynd när de inte passar, men de är ju så fina!
andra är provade både i butik, hemma, på stan, på restaurang och sådär lojt när man ser en bra film, men har ändå inte riktigt blivit ingångna och står därför bara och tittar längtansfullt mot dörren.
jag vet att jag borde (detta fula, fula ord) göra mig av med dem, men jag kan liksom inte förmå mig. idag började jag ta några halvhjärtade bilder, men jag vill egentligen inte lägga upp dem på Tradera. dessutom blev fotona så suddiga att de inte duger på långa vägar. ibland är det bra att bara ha en mobilkamera.
bilderböcker
jag gillar böcker. jag gillar att fundera över formuleringar, översättningar och sammansättningar. jag tycker om pocketbokens format och doften av inbundna biblioteksböcker. jag gillar ljudet av strandsand mellan sidorna, efter en lyckad lässtund i solstolen.
men ibland är det bara så najs att läsa tecknade serier...
köp jojo falks och tomas zackarias westbergs självbiografiska seriealbum här.
men ibland är det bara så najs att läsa tecknade serier...
köp jojo falks och tomas zackarias westbergs självbiografiska seriealbum här.
natt och solen skiner.
ibland går det timmar, dagar eller veckor utan att hjärtat tillåts hoppa till. ni vet, sådär glatt och ohämmat. av plötslig lycka, en silkeslen överraskning eller känslan av att världen är svindlande vidöppen.
men ibland kan man slösurfa och genom ett trollslag och den fantastiska associationskraften pricka in tre bra saker under loppet av fem minuter, som är sådär skönt och härligt bra att själen blir lite lättare. som en häst på sommarbete.
1. Tikkle Me
man kan också gå in på last.fm och lyssna här.
2. Stars in Coma
här kan man ladda hem deras People put up with a lot of shit.
3. Karin Söderquists målningar.
detta är min favorit.
men ibland kan man slösurfa och genom ett trollslag och den fantastiska associationskraften pricka in tre bra saker under loppet av fem minuter, som är sådär skönt och härligt bra att själen blir lite lättare. som en häst på sommarbete.
1. Tikkle Me
man kan också gå in på last.fm och lyssna här.
2. Stars in Coma
här kan man ladda hem deras People put up with a lot of shit.
3. Karin Söderquists målningar.
detta är min favorit.
söndag, juli 12, 2009
sunday is gloomy
saker jag kan tänka mig att göra idag:
1. bada bastu.
2. se den där filmen om coco chanel med audrey tatu.
3. spela dataspel.
4. bygga en snögubbe och göra snöänglar.
5. peta bort smutsen under naglarna.
6. träffa min kompis niklas.
och eftersom jag inte har vintertid och fluffig snö, eller någon bastu att tillgå och inte vågar ladda ner filmer för att jag är rädd för fängelset, så kommer denna söndag att handla mest om alternativ 3, 5 och 6, i den ordningen.
i morse åt jag gamla pommes till frukost.
1. bada bastu.
2. se den där filmen om coco chanel med audrey tatu.
3. spela dataspel.
4. bygga en snögubbe och göra snöänglar.
5. peta bort smutsen under naglarna.
6. träffa min kompis niklas.
och eftersom jag inte har vintertid och fluffig snö, eller någon bastu att tillgå och inte vågar ladda ner filmer för att jag är rädd för fängelset, så kommer denna söndag att handla mest om alternativ 3, 5 och 6, i den ordningen.
i morse åt jag gamla pommes till frukost.
konståkning och kakor
hittade loka kanarps braiga blogg med serier om historiska kvinnor.
gillar tonya harding-historien. det är tänkvärt det där. good girls go to heaven osv.
gillar också kvinnliga bloggare som fokuserar på kvinnor. kaka på kaka. man kan aldrig få för mycket kaka. läs hennes blogg!
gillar tonya harding-historien. det är tänkvärt det där. good girls go to heaven osv.
gillar också kvinnliga bloggare som fokuserar på kvinnor. kaka på kaka. man kan aldrig få för mycket kaka. läs hennes blogg!
fredag, juli 10, 2009
fredagskyl
ifall vi plötsligt skulle befinna oss under belägring och tvingas leva med utegångsförbud, så hade vi klarat oss. en stund i alla fall. tills vi dött av alkoholförgiftning.
min kille är för tillfället besatt av trappistöl, och kylskåpet ser ut som ett förstadium till ölprovning. femtioelva olika sorter, med bara en flaska av varje.
själv är jag en weissbiertjej, men även mina behov har blivit tillgodosedda. idag har jag tänkt premiärsmaka Hoegaardens bärburk.
kvällen bjuder på kalas. det är min lillasyster som ställer till med förlovnings- och inflyttningsfest. jag förstår inte var hela bröllopshysterin kommer ifrån. plötsligt är alla förlovade och nu i helgen gifter sig två par jag känner på olika håll i sverige (lycka till!). jag tänker att om vi hade haft en massa pengar så kanske vi också varit gifta nu. i stället är vi nöjda med att vi ska gå på en lägenhetsvisning nästa vecka. vår lägenhet är helt okej, men jag tackar inte nej till trettio extra kvadratmeter och femhundra mindre i hyra.
vi får gifta oss efter flytten.
pysselpresent
det är svårt att ge bra presenter till ett par som inte alls har samma smak som jag, och som dessutom har betydligt mer pengar. jag inbillar mig emellertid att de är i behov av en vettig vinöppnare, så varför inte då lägga till en flaska rödtjut och två vinglas i hårdplast som de kan släpa med sig på sommarens eskapader? inslagningen lämnar en del i övrigt att önska, men allt cellofan var slut.
min kille är för tillfället besatt av trappistöl, och kylskåpet ser ut som ett förstadium till ölprovning. femtioelva olika sorter, med bara en flaska av varje.
själv är jag en weissbiertjej, men även mina behov har blivit tillgodosedda. idag har jag tänkt premiärsmaka Hoegaardens bärburk.
kvällen bjuder på kalas. det är min lillasyster som ställer till med förlovnings- och inflyttningsfest. jag förstår inte var hela bröllopshysterin kommer ifrån. plötsligt är alla förlovade och nu i helgen gifter sig två par jag känner på olika håll i sverige (lycka till!). jag tänker att om vi hade haft en massa pengar så kanske vi också varit gifta nu. i stället är vi nöjda med att vi ska gå på en lägenhetsvisning nästa vecka. vår lägenhet är helt okej, men jag tackar inte nej till trettio extra kvadratmeter och femhundra mindre i hyra.
vi får gifta oss efter flytten.
pysselpresent
det är svårt att ge bra presenter till ett par som inte alls har samma smak som jag, och som dessutom har betydligt mer pengar. jag inbillar mig emellertid att de är i behov av en vettig vinöppnare, så varför inte då lägga till en flaska rödtjut och två vinglas i hårdplast som de kan släpa med sig på sommarens eskapader? inslagningen lämnar en del i övrigt att önska, men allt cellofan var slut.
torsdag, juli 09, 2009
borta bra, hemma strand
ute är det molnigt, men jag behöver inte sakna solsken och havsbad. jag kan ta på mig mina solglasögon och gå runt i lägenheten. det känns som på stranden. jag lovar. sandkornen som trillat av badlakan, strandväskor och badkläder har lagt sig i drivor. som på en strand.
och om jag känner mig omotiverat hängig behöver jag bara kasta en blick på min vänsta hand, som pryds av finaste partyringen från cocoo
in i dimman
de senaste dagarna har jag varit som uppslukad av ett fantastiskt nytt intresse. jag kan inte förstå att jag inte upptäckt detta användningsområde av Internet förrän nu. i timmar åt gången har jag suttit med hjärnan totalt bortkopplad och inte haft en tanke på sådana triviala saker som mat, dryck, städning, inköp eller hårkamning.
upptäck mafioson i dig!
det började alldeles oskyldigt med Facebookspelen. jag är sedan länge en inbiten Mafiawarsspelare, vilket är rätt så harmlöst eftersom man bara kan spela i ca 5 minuter åt gången. sedan hamnade jag i Uno-träsket, och alla andra hopplösa farmspel, YoVille och allt vad det heter.
sedan utvecklades jag. jag sökte mig ut i vida världen. började bygga saker.
städer...
nöjesfält...
köpcentrum...
efter ett tag var detta inte tillräckligt. jag behövde kontrollera, äga, bestämma. mitt maktbegär blev för stort. jag hamnade i simulation games-träsket.
jag skaffade en liten familj...
jag styrde över åtskilliga skeppsbrutna...
jag fick till och med nybyggare att bli fulla på saloonen jag byggt!
favoritspelet blev nog ändå Totem Tribe, där jag fick slåss mot elaka svampar och bygga arméer av utförskare, jägare, soldater och byggare!
strategispel, att leta efter dolda och hemliga ting, att slåss mot ondingar och segla på de sju haven. plötsligt förstår jag varför kids sitter som fastskruvade framför sina datorer. det är fruktansvärt beroendeframkallande, och jag börjar bli rädd att spelen ska ta slut (för jag köper givetvis inga spel, utan jag testspelar dem bara eftersom gratis är gott). jag kanske måste vidga mina vyer? spela online-kortspel, risk och annat gammaldags?
men om jag ska fortsätta spela såhär intensivt så måste jag nog investera i en mus. att spela äventyrsspel med pekplatta ger kramp i höger pek- och långfinger.
och ps: detta är framtiden. om man klickar på spelbilderna så hamnar man på sidan där spelet finns. bra va? have fun!
upptäck mafioson i dig!
det började alldeles oskyldigt med Facebookspelen. jag är sedan länge en inbiten Mafiawarsspelare, vilket är rätt så harmlöst eftersom man bara kan spela i ca 5 minuter åt gången. sedan hamnade jag i Uno-träsket, och alla andra hopplösa farmspel, YoVille och allt vad det heter.
sedan utvecklades jag. jag sökte mig ut i vida världen. började bygga saker.
städer...
nöjesfält...
köpcentrum...
efter ett tag var detta inte tillräckligt. jag behövde kontrollera, äga, bestämma. mitt maktbegär blev för stort. jag hamnade i simulation games-träsket.
jag skaffade en liten familj...
jag styrde över åtskilliga skeppsbrutna...
jag fick till och med nybyggare att bli fulla på saloonen jag byggt!
favoritspelet blev nog ändå Totem Tribe, där jag fick slåss mot elaka svampar och bygga arméer av utförskare, jägare, soldater och byggare!
strategispel, att leta efter dolda och hemliga ting, att slåss mot ondingar och segla på de sju haven. plötsligt förstår jag varför kids sitter som fastskruvade framför sina datorer. det är fruktansvärt beroendeframkallande, och jag börjar bli rädd att spelen ska ta slut (för jag köper givetvis inga spel, utan jag testspelar dem bara eftersom gratis är gott). jag kanske måste vidga mina vyer? spela online-kortspel, risk och annat gammaldags?
men om jag ska fortsätta spela såhär intensivt så måste jag nog investera i en mus. att spela äventyrsspel med pekplatta ger kramp i höger pek- och långfinger.
och ps: detta är framtiden. om man klickar på spelbilderna så hamnar man på sidan där spelet finns. bra va? have fun!
tisdag, juli 07, 2009
bra. som det är.
det finns vissa saker som är bra även när de är dåliga. jordgubbar är till exempel fantastiskt gott även om de är smaklösa eller sura. detsamma gäller för de flesta andra sommarbär. stearinljusbelysning på en restaurang är alltid bättre än lampljus, även om det är så mörkt att man inte ser maten. och sommarlovs-TV på morgnarna. så tryggt, gapigt, irriterande och härligt. det är den perfekta bakgrunden till datorspelande, tidningsläsande och kaffesörplande.
och idag är det svalare. idag kan jag kavla upp skjortärmarna och ta i.
(nu gråter en bil på barnprogrammet. i min bortkopplade hjärna lät det som att den knullade. konstigt barnprogram, tänkte jag.)
och idag är det svalare. idag kan jag kavla upp skjortärmarna och ta i.
(nu gråter en bil på barnprogrammet. i min bortkopplade hjärna lät det som att den knullade. konstigt barnprogram, tänkte jag.)
måndag, juli 06, 2009
med oförmåga att planera.
de försöker intala oss att värmeböljan är över. de talar om regn, moln och åska. de utlovar temperaturer runt femton. de sitter förmodligen nånstans längs solkusten och messar prognosen från sina iPhones, för de är inte här i malmö i alla fall.
förra veckan bestod av ett enda långt tjatande om ÅSKAN som hela tiden lurade över skåne och danmark. jag såg inte röken av den. en gång hörde jag mullret, men det visade sig vara ett flygplan. jag låg bara på stranden, flämtade i hettan och simmade i havet, med vatten lika klart som i en pool. och nu då, ny vecka, nya friska tag, är det regn och rusk och höstkyla som gäller. fast inte här såklart. jag var inställd på att städa undan strandsanden, diska ur vattenflaskan och plocka fram tjocka tröjan, men jag förmår mig inte göra något i denna värme, som uppenbarligen inte läst väderleksrapporten i tidningen. solen steker som aldrig förr, vardagsrummet är ett växthus och fläkten surrar 24/7.
de får gärna komma hit en sväng, och ta med ett glas kall saft eller en caiprinha, och förklara hur jag ska kunna städa i den här värmen.
semester = att komma hem från stranden, äta en god sallad fullpackad med avokado och mozzarella, dricka ett glas vin på den tråkiga innergården, spontanåka till västra hamnen och gå på open air, dricka folköl och kolla på solnedgången och glada, dansande människor, åka tillbaka in till civilisationen, gå på klubb i linne och jeansshorts, gå hem och somna före två.
förra veckan bestod av ett enda långt tjatande om ÅSKAN som hela tiden lurade över skåne och danmark. jag såg inte röken av den. en gång hörde jag mullret, men det visade sig vara ett flygplan. jag låg bara på stranden, flämtade i hettan och simmade i havet, med vatten lika klart som i en pool. och nu då, ny vecka, nya friska tag, är det regn och rusk och höstkyla som gäller. fast inte här såklart. jag var inställd på att städa undan strandsanden, diska ur vattenflaskan och plocka fram tjocka tröjan, men jag förmår mig inte göra något i denna värme, som uppenbarligen inte läst väderleksrapporten i tidningen. solen steker som aldrig förr, vardagsrummet är ett växthus och fläkten surrar 24/7.
de får gärna komma hit en sväng, och ta med ett glas kall saft eller en caiprinha, och förklara hur jag ska kunna städa i den här värmen.
semester = att komma hem från stranden, äta en god sallad fullpackad med avokado och mozzarella, dricka ett glas vin på den tråkiga innergården, spontanåka till västra hamnen och gå på open air, dricka folköl och kolla på solnedgången och glada, dansande människor, åka tillbaka in till civilisationen, gå på klubb i linne och jeansshorts, gå hem och somna före två.
lördag, juli 04, 2009
att vara effektiv.
det finns olika sätt att packa en strandväska. i början av säsongen (läs: nu) är jag lika överambitiös som när jag ställer till med kalas. jag vill ha med allt! dubbla badlakan, strandstol, kaffe, muggar, äpplen, kam, solkrämer, lip gloss, tre olika tidningar, korsord, minst två böcker, solglasögon, två ombyten, extra filt, pennor, anteckningsblock, vattenflaska, matsäck, plastpåsar, mobiltelefon, örhängen som matchar baddräkten, hårsnoddar, ögonskugga, fickspegel, glasspengar och gud förbjude att jag skulle glömma sprayflaskan med ansiktsvatten från body shop.
resultat: väska stor.
vid sommarens slut brukar min strandväska bestå av en handduk och dagens tidning. that's it. glamouren är ersatt av logik. solkrämen är utbytt mot sommarskinn. klädombytena har förvandlats till den mer spartanska inställningen att det är rätt skönt och svalkande att ta sig hem från stranden med blöta badkläder under linnet och shortsen.
resultat: väska i plastpåsmodell.
årets baddräkt
resultat: väska stor.
vid sommarens slut brukar min strandväska bestå av en handduk och dagens tidning. that's it. glamouren är ersatt av logik. solkrämen är utbytt mot sommarskinn. klädombytena har förvandlats till den mer spartanska inställningen att det är rätt skönt och svalkande att ta sig hem från stranden med blöta badkläder under linnet och shortsen.
resultat: väska i plastpåsmodell.
årets baddräkt
fredag, juli 03, 2009
semester.
solen, sommaren, havet och allt som hör därtill (som konstiga insektsbett, öm solbränna, salttovigt hår, stickande tistlar, gräsallergi och ett tillstånd av konstant bakfylla av allt vin som så lätt slinker ner när man ligger utsträckt i diverse solstolar, på badlakan eller filtar). ja, nog är det härligt. jag går runt och är alldeles klibbig, solstingsförvirrad och i vattnet är det över tjugo grader. svalkar knappt. lägenheten är förrädiskt instängd och uppvärmd, därav skrivsemester. när värmeböljan stillat sig ska jag bli människa igen, och sluta vara såhär fri, spontan, solig och sommarberusad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)