en ofrivillig utflykt

idag gjorde jag bort mig något förfärligt.

min arbetslösa sommar är slut, och jag hade tänkt åka till eslöv och hjälpa till med städning, målning och annat pyssel i bowlinghallen där. eftersom jag är anal planerare kollade jag upp tågtiderna både en och två gånger, och noterade att mitt tåg gick från malmö central 09.19 och var av modell pågatåg. när jag parkerat min cykel på pontonen i kanalen köpte jag en biljett och dubbelkollade skärmen med avgångar. jovisst. 09.19, pågatåg, spår 2. jag rökte en cigarett i morgonsolen. klev ombord på tåget och hittade ett undangömt säte där jag kunde bre ut mig med dagens tidning. kunde inte se ut genom fönsterna, men på mitt lilla sidobord hade någon stämplat (mallritat?) ett konstverk.

A KEY IS A KEY.

i högtalaren utropades att tåget var sex minuter sent, så jag sms:ade min upphämtare i eslöv. sen åkte vi. efter ett par minuter kom en glad konduktör som studerade min biljett och klottrade på den med sin kulspetspenna. ja, man vill ju inte att någon ska återanvända den såklart.

när klockan var frammedags (beräknat 09.52) började jag skruva på mig för att se vilka stationer vi åkte förbi, men eftersom vi skulle vara sena tyckte jag inte att det var så konstigt att eslöv inte dykte upp utanför fönstret.

däremot tyckte jag att det var riktigt märkligt att ystad plötsligt stod skyltat.

i stället för att snabbt som tusan hoppa av i den knutpunkt som ystad är och ta nästa tåg eller buss tillbaka, så tänkte jag att jag skulle hitta en såndär linjekarta som berättar hur tågen åker. för vad vet jag? jag kanske hamnat på en sjuk ringlinje som ska till eslöv efter ystad. min skånegeografi är inte så finputsad som den borde vara efter 26 år. jag hittade linjekartan. vi var absolut inte på väg till någonstans i närheten av eslöv.

vid det här laget kallsvettades jag och händerna darrade när jag skickade ett nöd-sms till min chaufför som stod och väntade på mig på eslöv station. "jag har för helvete tagit fel tåg!" vid nästa station gjorde jag det största misstaget man kan göra när man är ute på villovägar i skåne. jag hoppade av. jag hoppade av det trygga pågatåget (som för övrigt var på väg till simrishamn) och tänkte att jag skulle ta nästa tåg härifrån i stället, var jag nu var.

detta mötte mig utanför dörrarna efter att tåget tuffat vidare:


jag befann mig i Köpingebro. några insekter surrade kring min ångestdoftande kropp. några blommor vajade lojt i det gassande solskenet. ett par kråkor tittade förvånat upp från sin stillsamma lek vid rälsen. tumbleweed.

jag lät mig emellertid inte distraheras av all denna action, utan kastade mig över telefon och tidtabell. och kunde givetvis inte tro mina ögon. sprang bort mot det håll som jag gissade var centrum (och i detta fall är det ett perfekt ord att använda, eftersom det var just mitten av byn, men inte så mycket annat), hittade en länsbusstation. men det var som jag befarat.

när man åker buss i en stad, oavsett linje, så täcker tidtabellen åtminstone halva den där tavlan som länstrafiken satt upp. i Köpingebro bestod tidtabellen av tre klockslag. och tågen då? ungefär detsamma.

ringde runt, men ingen kunde eller ville sätta sig i en bil och köra skåne runt. jag hade alltså gråten i halsen och drygt en och en halv timme tills jag kunde försöka ta mig till arbetet och civilisationen. i Köpingebro finns en Ge-Kå livs. dit hittade jag och skramlade ihop en tia till en flaska vatten. sen tänkte jag att jag skulle gå en runda, utforska, njuta av lantlivet. efter tre minuter var jag ute på landet, blev rädd och fick gå tillbaka till stationen.



Köpingebro ser ut som en förort. alla som såg mig gå där, längs landsvägen, tittade upp från sitt trädgårdsarbete eller sitt fönsterputsande. båda två. ett litet barn stirrade så mycket att han höll på att gå in i en lyktstolpe. jag satte mig på perrongen, smuttade på mitt exklusiva vatten och försökte lösa korsordet i A-delen. ibland är det fantastiskt bra att vara en sån som har med sig tidningen i väskan. sen kom det en geting och jagade mig två varv runt ett träd.

när jag väl var tillbaka på ett tåg, efter alldeles för mycket sol och full av små svarta kryp (tripsar, eller vad det heter), svor jag att jag aldrig mer ska sätta min fot i Köpingebro. jag förbannar den tågkonduktör som kollade min biljett och ändå lät mig åka till denna gudsförgätna håla.




i malmö försökte jag trösta mig med att köpa skor på rea, men min storlek är slutsåld.