helgkoma.

helger är ångestladdade. jag förstår mig inte på kvalitetstid. jag orkar inte ha roligt hela tiden. nä, jag orkar knappt ha roligt alls.

möllevångsfestivalen dånar utanför fönstret, och igår tänkte jag att jag skulle bejaka min stadsdel och ge mig ut på utforskning av scener, vrår och kvartersgrannar. det slutade såklart med att jag, just när alla andra bestämde sig för att det var dags att vingla ut i natten, gäspade, lade armarna i kors och tyckte "nu är det sovdags för mig, men ha så kul." liksom så många gånger förr. och så lade jag mig i den tomma sängen och tänkte "i morgon ska jag orka vara med och ha roligt." men idag har jag bara velat ligga i sängen, äta vitlöksbröd som martin med jämna mellanrum fått montera och skjutsa in i ugnen, och se på star wars (och när jag säger se så menar jag sova).

och plötsligt är det kväll, karnevalståget har dragit förbi med trummor, topless-dansare, svenneåskådare och glada tillrop, och jag sitter på soffan i mjukiskläder, bångstyrigt hår och med en halväten tallrik nudlar på bordet. det är för jäkligt att man måste ha så himla kul på helgerna.

martin ska spela vid tre. i natt. jag kanske vaknar tills dess om jag lägger mig och vilar en liten stund. bara en sekund eller så. hejdå.