jag är som en fanclub av femåringar

gillar att se program där de hittar djur och gör saker i djungeln.

ifall det råkar vara så att du av någon anledning inte vaknade kvart över åtta, och såg alla tre avsnitt av Expedition Nya Guinea på TV, så behöver du inte vara ledsen, för du kan se dem här i SVT play.

så jäkla fint!

varför jag vaknade vid åtta på min lediga lördag är för övrigt ett mysterium. särskilt efter gårdagens drinkar och dans. jag känner mig lite som kuskusen här ovan. ljusskygg, pälsbeklädd och rund.

satc. är det nostalgi eller på riktigt?

igår såg jag sex & the city-filmen. igen. fast den var mycket bättre hemma än på bio. hemma kan man visst gråta och skratta högt. det kan man inte på bio.

fy fan vad bra den är.

"Om Jesus älskar mig, som pastorn påstår, är han allt en usel älskare"

det är något så fint och sorgligt med att glömma en röd strumpa i tvättmaskinen.

ingenting är heligt

älskar när hotellrecensioner är ärliga.

löneförhandling:

SMS från chefen: "jag höjer din lön till xxxxx kr. är det okej?"

om världen vore annorlunda

nämen ärligt talat.
inte nog med att jag fejat lägenheten.
jag har gjort en kalops (på sojabitar, men ändå), bakat bröd (och sånt gör ju faktiskt inte jag) och satt upp håret med en jätteklämma. till och med jag fattar att jag borde vara ledig mer, så att jag kunde vara en riktig hemmafru. vacker och mättande.

"Det var när jag började få tvångstankar att jag var en påfågel som jag insåg att jobbet inte bara var av godo."

idag är jag ledig och idag ska jag tvätta städa lyssna på radion sy igen ett hål och laga inifrån och ut baka ett bröd utan assistent så att jag får slå hårt och berättigat tänka på fina sånger av will oldham och nick cave men sätta igång steso songs våttorka under alla saker kamma mig möta feberblank blick sortera slänga damma vända det skavda bortåt så att det inte syns täcka igen med alvedon utmana vädret och pulsa till ica och sedan hem igen överraska med doften av någon som inte är död

det där med att köpa saker och lyckan

idag har jag redan hunnit vakna, öppna veckans post, sätta kaffekoppen på behörigt avstånd från datorn och betalt in pengar till traderaförsäljare.


det är underbart att vara enda budgivaren på auktioner som startas på en krona. man känner sig om en skurk, samtidigt som allt är enligt spelets regler och det knappast går att fynda mer än så.

det här är vad vi tycker om melodifestivalbidragen idag:

too little, too late

i morgon ska jag gå till jobbet och ha öppet i mitt café mellan åtta och tolv. känns lönt. när jag hade kunnat ha ett liv och träffa människor idag i stället...

den folkligaste kungen utav dem alla.

jag och martin skojar alltid om att vi är folkliga. vet inte när vi ska sluta skoja. vi ÄR folkliga. idag har vi ätit lördagspasta, druckit lördagsöl, lördagsvin och lördagsrom, sett postkodmiljonären (och SKÄMTS å spelarens vägnar) och nu ska vi se melodifestivalen. så som folkliga människor gör.


och förresten grät jag inte en enda gång på jobbet, fast det var nära några gånger. jag bestämde mig för att vara min egen hjälte. jag var en BOSS (blajkel) och var kanske bäst i världen. trots att jag gjorde två personers jobb på halva tiden och hade menyvärk och huvudvärk och hatade halva världen. fy fan vad jag älskade mig själv idag.

activia. vanlig mat?

"man äter ju inte direkt som vanligt så här års..."
nähä. när gör man det då?

fridagsnöjen

i kväll ska vi äta stans största hamburgare. bordet är bokat halv sju. det är då vi pensionärer äter.

innan dess ska jag sista minuten-shoppa mer på tradera (hittills har jag köpt ett par skor som jag inte vet om jag vill ha) och lyssna på the od på repeat.

ibland googlar jag charterresor, men stänger alltid fönstret innan jag hunnit titta.

ibland tänker jag att ju äldre man blir, desto snabbare går tiden.

ibland skäms jag när jag hör hur andra pratar om att ta tillvara på varje dag.

ibland är man så glad att man inte vet om man ska kissa på sig eller brista ut i sång

ärligt talat.
jag är så trött att jag gråter, är för en gångs skull ledig hela dagen, och vad händer? jo, jag drabbas av akut och svår menyvärk! soffa, alvedon, ångest.

(precis som det hade varit utan menyvärken, alltså.)

uppföljning

jag sov i nio timmar. starkt jobbat. och jag minns när jag var ledig sist. förrförra söndagen. och jag vet vad jag ska göra idag. logga in på tradera och knappa bort timme efter timme, dricka en kopp kallt te och vänta på att gråtigheten ska försvinna. men jag tror att det krävs mer än rom och en natts sömn. jag behöver en jävla semester. eller en helg? eller två dagars ledighet i stället för en?

om jag känner mig modig ska jag även surfa runt på e-bay.

so tired.

ett fylleinlägg:

efter att ha genomlidit ett par dagar på jobbet då jag varit så trött att jag varit gråtfärdig, ser jag nu fram emot att vara ledig en hel dag. ja, ni läste rätt: hela fredagen ska jag vara ledig! det firades med sju glada glas rom  (plantation, there is no other kind in this household) och snart  ska jag ägna mig åt sömn i säkert sju glada timmar. har glömt när jag var ledig sist. har glömt hur man gör. jag är så gott som död och vill gråta hela tiden. livet. vad gör du med mig egentligen?

och allt står stilla

nej tyvärr, jag laddar min mobil, så, jag hinner inte göra nåt innan jag ska till jobbet.

att se musik en onsdag och bli glad

jag och martin gick till babel och såg steso songs. det var fint och jag blev alldeles sentimentalmosig i mitt hjärta.


egentligen är det konstigt, för fröken steso och jag har inte en så bra bakgrund.

(jag blev tillsammans med hennes ex, sen gjorde vi slut och så blev de tillsammans igen ett tag och jag vet inte, men hela tiden sa han "AKTA DIG FÖR HENNE, gå inte förbi hennes lägenhet, hon är GALEN, hon kommer att sticka efter dig, AKTA" så jag aktade mig, men hon känner martin också så ikväll kändes det säkert. och kanske var det tack vare henne som jag och martin blev tillsammans, eftersom jag träffade honom genom hennes ex. så kanske man i stället ska säga "bra jobbat, steso songs, att du gjorde slut med din kille när du gjorde det!"?) 

ikväll var hon förband till Hästpojken. jag är en tant. "Vem är den här Hästpojken?" frågade jag martin, men hade såklart inte heller nån aning, så vi gick innan han/de började spela. och det är bra. när man sett nåt bra ska man inte besudla det med andra intryck.

steso songs är nog sveriges regina spektor. ärligt, ljuvligt och coolt. jag är nog kär. och när jag sa hej stack hon inte efter mig, så jag aktar mig inte alls. skivan ska beställas, och jag tycker att andra ska överväga att göra detsamma. så det så.

fettisdagen. igår alltså.

igår hade vi tantfika. det ska man ha när det är fettisdag. semlorna hade åkt pakethållare hem från mitt jobb och såg ut därefter, och om ni tänker att det där var ju ena fula jäklar, så kan ni ju försöka föreställa er hur den som jag skickade till Blajkel såg ut efter att ha åkt post. (i kaffet hade vi frangelico. som gök.)

man ska aldrig BÖRJA på något, för då måste man AVSLUTA

jag går igenom en kris. det känns precis som när jag pluggade. jag kunde sitta med böckerna i flera veckor, vara bergsäker, supa mig skitfull kvällen innan tentan och strunta i att gå dit.

eller som då man visste att förberedelserna inför föreläsningen var överkomliga. att det var enkelt. då brukade jag hamna i sängen med blicken fäst på en fläck i taket. och stanna där. tills det var för sent.

jag klarade mig alltid, men det var obehagligt (fast jag har fortfarande inte skrivit min D-uppsats).



jag har så mycket jag borde göra, fast alla idéer i kombination med en brinnande kravlöshet och prestationsångest, gör att allting blir till ingenting och jag våndas.

zombiemaraton

har strecksett dead set och är glad. 5 avsnitt är ganska lagom när man får för sig att se en serie på en eftermiddag.

Dead Set - Trailer (Warning: Scenes of horror) @ Yahoo!7 Video

finfint!

praohelvete

praktikanter.

ni vet sådana som kommer till ens jobb som man i värsta fall måste bossa runt, och i bästa fall kan småprata med när man vill döda lite tid. de är sådana som det inte ställs krav på. de flesta glöms bort efter ett par veckor.


att vara praktikant är ungefär detsamma som att vara slav. man gör vad man blir tillsagd att göra och får äta skulor till lunch. arbetsuppgifterna är helt IQ-befriade och egentligen sådant som en apa hade kunnat göra. man är tyst, håller sig undan, får lära sig småsaker och väntar på att dagen ska ta slut.


idag fick min praktikant sparken.
det krävs mycket för att man ska sparka gratis arbetskraft.

a bright idea.

på jobbet insåg jag att ett gäng glödlampor behövde bytas ut. sen gick jag runt i en kvart och skrattade åt mina egna ordvitsar. jag såg tex mig själv med en glödlampa i en tankebubbla. och tänkte att det var ju en lysande idé. jag är ett riktigt ljushuvud. man måste se det ljusa i tillvaron. fredag, mysbelysning och allt det där.

och ja, jag är trött, har jobbat för mycket, men har bara sju arbetsdagar kvar till min nästa lediga dag, och DÅ ska jag sova bort alla tramserier.

störtfloden.

i fyra dagar har jag antingen nyst, eller velat nysa men inte kunnat.

på jobbet har jag låtsas att jag skär lök, från öppning till stängning.

känns liksom inte okej att gå runt och storböla hela tiden.

valentin.

när jag kom hem från jobbet idag hade martin köpt rosor till mig. jag vet inte om det har hänt innan. och vi har ju ändå hängt ihop i snart fem år. han måste ha gått in i nån Alla Hjärtans Dag-psykos, för han hade även städat lite och handlat hem god mat och vin till mig.

jag tyckte alltid att det lät klyschigt och jäkligt när kvinnor pratade om hur glada och tacksamma de kände sig när de kom hem till lagad mat och städad lägenhet. men det är ju så. man blir ju glad ju.

särskilt när ens kille lämnar en ensam i den städade lägenheten, och drar vidare ut i natten, och man måste stanna hemma eftersom man ju snart ska gå och jobba igen. då tänker man ju "ja, va fan, det hade ju kunnat va stökigt också."

fredagsmys. det är just vad det kallas.

mina övernaturliga krafter

HÖRDE NI?
visst hörde ni?
de spelade warren g i På Spåret i kväll.
jag är synsk.

för övrigt är det så att vi här hemma i min familj, alltid blir rastlösa och slutar titta, när musikfrågorna börjar, men om det är nånting vi kan, så är det just svaren på dessa hejdlöst långdragna frågor.


(min kille kan allt jag inte kan, och vi är det perfekta laget. nån gång ska vi vara kända nog för att sitta där, i dressinen, och konkurrera ut jessika gedin och filip och fredrik.)


jag älskar på spåret. jag älskar introt. jag älskar folkligheten. ja. jag är pensionär.

jag slutar ändå aldrig tycka synd om mig själv

när jag var liten var kristian luuk typ kung. det var på den tiden man såg varan-TV, kunde alla poplåtar utantill och fick dansa till regulate när man gick på disko.

nu är kristian luuk mest en ganska slätstruken programledargubbe. filip och fredrik fick av någon anledning ersätta både varan-TV och killing-gänget, och jag fattar fortfarande inte varför vi fortsätter titta (det enda de gör bra är På Spåret, med eller utan kristian luuk). när jag går på disko dricker jag öl och lyssnar inte.

den här helgen är det malmö open och jag är bitter över att jag måste jobba en jäkla tiodagarsvecka, trots feber och snorig näsa. jag är bitter, och skäms när jag ser blinda och rullstolsbundna glädjas åt något så trivialt som bowling. de dyker upp, handledda av peppande coacher och kompisar, och tycker att livet är härligt om de bara får delta i tävlingen, och jag går runt i mitt universum och muttrar över hur orättvist allt är.

inte ens när jag vet att jag har fel är jag villig att ändra mig.

inte ens när jag ändrar mig har jag fel.



jag inbillar mig att det är mer ansträngande att läsa en bok än att se på TV. jag inbillar mig att jag inte orkar bry mig om att hänga med i musiksvängen, eftersom det är så pretentiöst och jag är så lat. jag inbillar mig att det var bättre förr, fast jag skulle aldrig, aldrig, aldrig vilka dansa till regulate på en svettig fritidsgård igen.

no offence, warren.

jag tänker på min vardag

man är ju inte dummare än man gör sig.

jag är alldeles proppfull av goda idéer! det är sant! min hjärna fullkomligt sprudlar av kreativa flöden och lösningar på alla problem.

så jäkla synd att snorigheten sparkat mig i bakhuvudet sådär så att jag inte kan göra något alls.

förutom se alla matlagnings- och heminredningsprogram på TV.

i väntan på att orka lyfta fingrarna högre än nödvändigt, antecknar jag mina idéer så att de inte ska försvinna.

ifall någon låg vaken om nätterna i undran...

jag är förkyld. min vänstra hjärnhalva är särskilt hårt drabbad. vänstra ögat gråter, vänster näsa också, jag är halvdöv. jag har svårt att formulera tankar och hittar inte tangenterna.

there you have it.

har man inget snällt att säga behöver man inte säga nåt alls.

har man inget vettigt att skriva kan man se alla matlagnings- och heminredningsprogram på TV i stället, tycka synd om sig själv, släpa sig mellan jobbet och soffan och tillbaks igen, och tvinga i sig te, soppa och annat som egentligen bara är bullshit.

...och lite trött också.

svartjobb, svartsprit, svartklubb, svarttaxi, svarthelg och istapparna spärrar av trottoarerna här i stan.

Pool party

Igår spelade vi biljard. Jag har sällan varit så dålig på nåt i mitt liv som biljard. Vid tolvsnåret skrattade vi åt att vi var gamla och gick hem.

Det var jag tacksam för när min chef ringde i morse och bad mig hoppa in några timmar... Hejdå lediga lördagen.

let go. svindel. ja, jag vet.

nämen så här ere:

min storasyster flyttade utomlands när hon var arton, och sen jobbade hon och levde det glada livet tills hon skaffade barn för fyra år sedan. sedan dess lever hon det glada livet i diverse världsdelar, är tvåbarnsmamma, är rolig (tänk sex and the city-miranda), är vuxen och har framtidsplaner.

min lillasyster är gravid, förlovad och letar hus med en kille som hon varit ihop med ett år give or take.


jag, som alltid varit det lyckade mellanbarnet, utan brottsregister och med bra betyg, har varit sambo i en massa år, men verkar vara ett totalt fiasko. tjatet om barn, giftermål, permanent boende, framtidsplaner och karriär, har gått från att vara jobbigt till skrattretande.

så, hey, det kanske är dags att kapa öronen? sluta lyssna? bara vara?
och detta gäller förmodligen de flesta.

fail.

malmö:

ps I love you

idag har jag funderat länge över fotografier. 

förr i tiden, när flickebarn ville vara snygga på bild, så plutade de med munnen och rumpan och försökte visa lite byst. nu däremot, så ska man tydligen göra grimaser. eller vara nyvaken. eller poängtera att man har flottigt hår. precis som att man inte bryr sig. man ba: "nämen jag slänger upp en sånhär sjukt crazy bild av mig själv, som om jag inte bryr mig för jag är så jäkla chillad och inte alls ytlig, höhö!" ("men tro inte att det är en random bild som jag hittat i kameraminnet, ty jag har redigerat den i photoshop i en halvtimme och dessutom valde jag en bild där jag är snygg.") för eller hur är det så? även om det plötsligt är sexigt att vara naturlig och spexig snarare än att bimbo-posa, så är det väl same shit different look? man väljer med omsorg vad som ska ut på det oändliga nätet.

det finns väl ingen som avsiktligt publicerar bilder av sig själv där man är ful?



bara för det lägger jag upp en bild av min skitstora näsa. det är sant. den är enorm. jag ser ut som hemulen i mumindalen.

när jag gick i lågstadiet skulle min klass göra en musikal av snövit. när musikfröken frågade vem som ville vara häxan räckte jag ivrigt upp handen. (vilken dumskalle som helst kan vara snövit. det är roligare att vara ond.) musikläraren tittade på mig och sa: "Ja, Lisa, det passar dig med din näsa!" (OBS: men för livet.) en annan gång sa en alkoholiserad uteliggare till mig att jag såg ut som greta garbo i profil. då blev jag gladare.

min storasysters näsa är också ganska stor, men mer kunglig. min lillasysters näsa är pytteliten.

dvd-boxar är riktigt bra att ha när man är trött

jag: ska vi inte se lite på the wire?
martin: du menar sova?
jag: näe.
jag tänker: ja, precis.

stjärna älskar the wire stjärna.

även ondagar är dagar

• om man vet hur svårt det är att få bort bearnaisesås i en diskmaskin som sköljer i 90 grader, så kan man ju bara föreställa sig vad det gör med tarmarna.
• ibland är det bra att vara dålig.
• om man har problem med förvaring så är det bra att tvätta sällan. i smutskorgen ligger kläderna bra och kompakt.
• jag är nog en sån där hippie ändå. jag tror på aloe vera.
• på mitt örngott finns svarta fläckar fastän jag inte gråtit på jättelänge.
• all musik blir bra om den som kör ut den i högtalarna dammsuger samtidigt.
• jag tänker ofta på att det är pensionärer som uppfunnit allt som är gott. som isglass, coca cola, kaffegök och riktigt, riktigt bra klyschor.

(bild från nåt ställe på etsy som jag inte minns, men googla eller nåt.)

gomorron svt

man kan tycka att ordvalet är vilseledande.

Framtiden är här!

Jag fick adoptera en mobiltelefon av min chef. Den kan man blogga med. Det går jättelångsamt och jag känner mig som en kung! Hurra!

internetshopping

jag ville så gärna att det skulle vara sommar att jag gick in på Haléns för att titta på sandalerna, vilket resulterade i att jag var två skälvande sekunder ifrån att klicka hem en crosstrainer.


och det hade ju varit fånigt eftersom jag aldrig satt min fot på en.

det är farligt att ha för mycket dötid vid datorn.

jag hatar när jag har fel.

jag är en sådan hycklare! den här gången är det allvar.

jag utger mig för att vara öppen, främja olikheter, inte vara negativ och hylla frispråkighet, kvinnor som tar för sig och människor som njuter av livet. samtidigt finns det ingenting som jag finner mer pinsamt än folk som påstår sig föra "intellektuella, filosofiska, djupgående diskussioner", och om det dessutom är gapiga tjejer som vevar med cosmopolitan-glaset medan de försöker se kvasisvåra och PK ut, så kräks jag lite i munnen. det är som att jag inte får ihop det. i min fyrkantiga värld så är det oförenligt att babbla och tänka samtidigt. man måste välja: antingen så får man vara blond och stå för det, eller introvert bokmal som inte skryter med sin intelligens.

men mest av allt är det nog uttrycket. om någon säger att de ägnar sig åt filosofi, så tror jag inte att det är så. utan då tänker de nog mer att de ska verka som sådana som gör det. vilket de i sin tur inte gör, eftersom de pratat om det för mycket.

och det är ju i själva verket JAG som måste rycka mig loss. för medan jag sitter här med hopsnörpt mun, korslagda armar och ben, och tänker på hur pinsamma folk är, som hela tiden måste synas och hävda sig och poängtera sin intellektualism, så är det ju JAG som är den pinsamt tråkiga. det är ju JAG som är den tysta, hånfulla. det är ju JAG som måste förändras. inte de som har kul och bräker på om sig själva.

om jag nu ska påstå mig hylla öppna, moderna kvinnor, så kanske jag inte bara borde göra det, utan även se till att bli en.



vilket osökt fick mig att tänka på Ghost World:

skriv nåt snällt

omöjlig teknikångest:

1. jag knappar in i mailen och har så många olästa meddelanden att jag blir trött, lätt illamående och vill krypa ner under täcket.

2. jag knappar in i mailen gång på gång på gång på gång, men ingenting händer, inte ens spam.

obotligt.

cph 29-31/01/10

exempel på saker som kan hända i köpenhamn:

1. taxichaffisar kan tacka nej till en körning och be en ta en annan bil.
2. taxichaffisar kan vara så sugna på att plocka upp en när man vinkar på dem, att de glömmer att det är halt och hårt trafikerat, och blir alltså påkörda av andra bilar.
3. man kan tycka att det känns pinsamt att ha orsakat en taxiolycka på en hårt trafikerad väg, och alltså fly fältet i skydd av mörker och snö.
4. man kan åka taxi till en klubb, bara för att komma en timme för tidigt, dricka en halv öl och promenera tillbaka.
5. man kan tycka att promenader i snö och natt är det finaste som finns.