praktikanter.
ni vet sådana som kommer till ens jobb som man i värsta fall måste bossa runt, och i bästa fall kan småprata med när man vill döda lite tid. de är sådana som det inte ställs krav på. de flesta glöms bort efter ett par veckor.
att vara praktikant är ungefär detsamma som att vara slav. man gör vad man blir tillsagd att göra och får äta skulor till lunch. arbetsuppgifterna är helt IQ-befriade och egentligen sådant som en apa hade kunnat göra. man är tyst, håller sig undan, får lära sig småsaker och väntar på att dagen ska ta slut.
idag fick min praktikant sparken.
det krävs mycket för att man ska sparka gratis arbetskraft.
7 kommentarer:
berätta berätta! vad gjorde denna stackare för att förtjäna foten?
HAHA! WHAAAT?
MERA INFO!!
1. han kom antingen sent, eller dök inte upp alls vissa dagar. oftast helt utan ursäkt. han kom bara in, en halvtimme sent och sa "hej. vad kallt det är ute idag."
2. han var långsam. gällande arbetsuppgifterna, så är det väl sådant man kan räkna med när man tar in en praktikant, men for christs sake: vem röker en cigg på tjugo minuter? går på toa i en kvart? käkar lunch i en halvtimme trots att det är uppenbart att ingen annan på arbetsplatsen gör det?
3. han fick några enkla regler, som givetvis bröts (att snacka med polare när man jobbar, eller ta dem med in i våra omklädnings- och förrådslokaler är inte populärt).
4. avsaknad av egna initiativ är väl något man räknar med, men när allt lämnas halvfärdigt och man (jag) måste gå bakom och städa, fixa och göra i ordning, så blir man (jag) trött.
5. han tog sönder min nyckelring. utan att säga nåt. det var nog då jag gav upp.
jag tror förresten att mycket handlar om attityd. svårt att bokstavera...
jag tror jag förstår. usch.
när hela den övriga arbetssituationen just nu känns som en lång, djup suck, så är jag medveten om att min stubin är kort. men fy fan vad jag är glad att jag slipper honom resten av våren...
Efter att ett oräkneligt antal praktikanter uppfyllt punkterna du räknade upp så tog vi aldrig in fler praktikanter eller praoare i vår butik. Det kommer in folk dagligen och ber om att få vara hos oss och det är konsekvent nej. Ibland säger vi nej med eftertryck så att de verkligen förstår att de inte är välkomna hos oss! Våga vägra praktikanter!
Skicka en kommentar