när jag var liten var kristian luuk typ kung. det var på den tiden man såg varan-TV, kunde alla poplåtar utantill och fick dansa till regulate när man gick på disko.
nu är kristian luuk mest en ganska slätstruken programledargubbe. filip och fredrik fick av någon anledning ersätta både varan-TV och killing-gänget, och jag fattar fortfarande inte varför vi fortsätter titta (det enda de gör bra är På Spåret, med eller utan kristian luuk). när jag går på disko dricker jag öl och lyssnar inte.
den här helgen är det malmö open och jag är bitter över att jag måste jobba en jäkla tiodagarsvecka, trots feber och snorig näsa. jag är bitter, och skäms när jag ser blinda och rullstolsbundna glädjas åt något så trivialt som bowling. de dyker upp, handledda av peppande coacher och kompisar, och tycker att livet är härligt om de bara får delta i tävlingen, och jag går runt i mitt universum och muttrar över hur orättvist allt är.
inte ens när jag vet att jag har fel är jag villig att ändra mig.
inte ens när jag ändrar mig har jag fel.
jag inbillar mig att det är mer ansträngande att läsa en bok än att se på TV. jag inbillar mig att jag inte orkar bry mig om att hänga med i musiksvängen, eftersom det är så pretentiöst och jag är så lat. jag inbillar mig att det var bättre förr, fast jag skulle aldrig, aldrig, aldrig vilka dansa till regulate på en svettig fritidsgård igen.
no offence, warren.
2 kommentarer:
Jag gillar dig trots att du inte vill dansa till regulate på en svettig fritidsgård.
tack ♥
Skicka en kommentar