som en katt i ett träd

egentligen är det sorgligt, men visst är det lättare att fångas in av det lilla i världen? jag har i alla fall lättare att identifiera mig med den menlösa människan än med den härjade överlevaren eller storpampen. och jag blir mycket mer engagerad av att läsa lokaldelen i tidningen än världssektionen.


så kanske är det inte så konstigt att patrik jerkstens öde ger mig en klump i magen.

(ur City 2010-05-20)



patrik jerksten paddlade sin kajak från oslo den 1:a maj, och hans mål är att paddla norden runt före november.

Men det psykiskt jobbiga är när man går iland och är ensam och inte kan prata om upplevelserna med någon. Jag drar mig ibland för att komma iland. Och det blir inte bättre för man blev singel några veckor innan jag åkte.