jag vet nog siffrorna, men inte ordningen...

i vår tvåmannafamilj har vi inte särskilt många problem. ja, överlag vågar jag påstå att det mesta är friktionsfritt. jag kan bli hispig över saker som städning, tvätt och halvfärdighet, men så är det väl i alla hushåll. martin däremot, har ett enda stort bekymmer, en enda rädsla som överskuggar allt annat: han är skiträdd för att glömma koder. bankomatkoder, mobilkoder, lösenord, you name it.

idag har han, i sin hjärna, tappat bort koden till sin bankomatdosa. jag försöker skingra oron och ångesten. jag försöker berätta att den dyker upp när han minst anar det. jag försöker vara snäll.

men innerst inne skrattar jag, för det är så roligt att några siffror kan förstöra kvällen för den lugnaste av människor.

det är inte dosan på bilden som är omskriven i texten. martins dosa ville vara anonym.


hur gör ni för att komma ihåg? man får tydligen inte lov att skriva upp någonting någonstans längre. sådant skiter jag iofs fullständigt i.



PS: martin delar post och kan portkoderna till halva stan. kanske inte konstigt att de där lediga sifferkombinationerna försvinner.