det finns inga dumma utmaningar, bara inkompetens.

jag är utmanad av helen. förmodligen tycker hon att jag har för tråkigt och för lite att göra. det har hon ju alldeles rätt i. så jag är bara tacksam.

det hela handlar om tre saker jag aldrig skulle ha på mig, och det är verkligen en helsickes utmaning, eftersom jag haft på mig det mesta och gillar det jag inte hunnit prova. sådär spontant. men jag tänker så det knakar (hörs det till Sunne?), och gör ett försök:


1. juicy couture-joggingdress.
jag börjar med att ljuga lite, för om någon hade tvingat på mig en rosa, fluffig mjukisdress, textad eller inte, så hade jag nog behållit den och haft på mig när jag ligger i soffan och zappar på TV:n. men ni kommer aldrig se mig glida runt på stan med en juicy rumpa. det händer inte. är jag ute bland folk så har jag ute-kläder på mig. vissa gillar att dra runt i mjukisbyxor och sneakers, andra gillar att se ut som att de vaknat innan de gick utanför dörren. jag tillhör de senare. punkt.

jag = elitistisk och snobbig som bara den.




2. 9-centimeters stilettklackar.
med sorg i hjärtat. jag önskar, önskar, önskar att jag hade självdisciplin nog att ta mig ut på stan i dessa mästerverk som kvinnoskor är, men jag är för lat för att ramla. och jag har övat. det är sant. jag städar, diskar och lagar mat i klackar, men jag kommer aldrig över 6 cm, och de ska vara breda och stadiga att stå på. jag är alldeles för bekväm för att orka vara snygg.

jag hade gärna svassat runt i de här, som en carrie bradshaw, men jag kan faktiskt inte.



3. vitt läppstift.
jag synar helens svarta och höjer med vitt. på min tid hade de blonderade tjejerna (de med jazzbyxor och buffaloskor, ni vet) ljusrosa läppstift och massor av mascara. nu har emokidsen anammat dessa ljusa läppnyanser, fast jag har förstått att de är inspirerade av den japansk scenen snarare än barbiedockor. och om svart läppstift får tänderna att se ut som gula råttgaddar, så lovar jag att vitt inte är bättre. och jag gillar japanskt mode. på bild, och eventuellt i tyg. inte på munnen.

cute? aldrig på mig i alla fall.




jag känner mig manad att fortsätta med tre saker jag haft på mig, som jag inte kommer att ha på mig igen bara för att sätta mig själv på plats, så att jag inte tror att jag är nån.

1. Trasiga nätstrumpor.
jag saknar ibland att vara femton år och missförstådd, och matcha doc'sen med Kurt Cobain-tisha och blommig kjol. men de där trasiga nätstrumporna (har ett vagt minne om att det ofta rörde sig om stay ups, som pricken över i:et) har jag slängt bort för alltid. jag tror att hookerlooken passar bättre på fulla tonåringar.

2. Byxor i neonfärg.
att glida runt och vara kvasioriginell i lysande färger, gärna orange, känns så jäkla nittiotal. ravekläder hör inte ens hemma på rave.

3. Mina getta grips med stålhättan på utsidan.
jag köpte dem i london, på camden market, för alldeles för mycket pengar, och tyckte att de var så jäkla hårda. de passade ju så sjukt bra till min långa skinnrock och till all den svarta kajalen. men någonstans så visste jag redan då, att det kanske var ett av de fånigaste köpen genom tiderna. som clownskor för svartrockare. och jag använde dem ytterst sporadiskt innan de fick ett nytt hem genom Tradera.




egentligen är det ju inte så svårt, när man väl kommit igång. för det finns ju mycket som man inte skulle sätta på sig just nu. det svåra är att vara förnuftig och tänka framåt. för några år sedan trodde jag aldrig att jag skulle vilja klä mig i gladiatorsandaler, flanellskjorta, haremsbyxor, paljettjacka, kavajer med axelvaddar eller byxdress. aldrig är ett farligt ord.

jag skickar härmed vidare utmaningen till apmani, zycs och ufo-fiffi.